PINGVINER, PINGVINER - ÖVERALLT PINGVINER

" - Hörru Tommy, vad är det där för något?  - Jag tror det är vårt förtroendekapital, Håkan..."

Håkan Juholt har gjort sin debut som 1:a Maj-talare i rollen som partiledare, statsminister-kandidat och som pingvinernas PR-makare i vår del av världen. Det finns en fascination över dessa ack så trevliga djur hos Juholt, en fascination som jag delar - och där jag sitter på ett kunskapsövertag gentemot Juholt eftersom jag har umgåtts intimt med fyra olika pingvinarter under mina resor till Falklandsöarna...

Idag var det så dags för de röda fanorna att vaja i snålblåsten, för proletärerna att vandra fram längs gator mot ett torg medan man skrek gammal klasskampsretorik och sjöng sånger som kändes ännu mycket äldre. Längst fram gick de större pingvinerna - politruckerna, ombudsmännen och de lokala företrädarna med lite mer pondus. Efter dessa följde de mindre pingvinerna, vankandes och pipandes orytmiskt och påfrestande, och i deras släptåg fanns de riktigt små pingvinerna - som av någon anledning kallas örnar.

Håkan Juholt är alla sosse-pingviners egen kejsarpingvin, djupt fascinerad över att just pingvinerna har upptäckt hur man håller värmen i ett kallt samhälle. Naturligtvis skulle inte bilden av Juholt målas upp med roliga färger, med folkliga kulörer och med lite Elvis Presley-inspiration från textraderna i "In the Ghetto" om inte Juholt använde pingvinerna för att slå på Reinfeldt. I Juholts värld är sossarna pingvinerna, som låter folk värma sig och få vingar. Problemet är att Juholt kan utrusta hela svenska folket med pingvin-vingar - i Juholts och sossarnas Sverige kommer ingen att lyckas bättre med flygandet än de pingviner som Juholt nu har som stående programpunkt i sina tal.

Pingviner och sossar har enligt mina erfarenheter för övrigt rätt mycket gemensamt, mycket mer än den där demensamma ambitionen om en tillvaro där alla skall få vara med i värmen och få vingar man inte kan flyga med. Vid ett besök vid kungspingvinskolonin i Volunteer Point på Falklandsöarna tillbringade jag en halvtimme med att se hur pingviner löser problem. Fyra kungspingviner kommer knallande på rad, som ett litet 1:a maj-tåg över hedlandskapet, de fyra når en liten bäck och måste ta sig över.

Att de brukar bada i betydligt djupare och farligare vattendrag glömmer de bort när de positionerar sig längs bäcken och tittar på varandra för att någon i kollektivet skall hitta en lösning på problemet. Lösningen finns cirka 100 meter längre ner längs bäcken, där några stenar bildar en bro, men de tittar inte åt det hållet alls. Pingvinerna möter ett problem men vägrar titta sig omkring och hitta nya vägar, ungefär som den nya socialdemokratin under Juholt...

De står där och tittar på varandra, men ingen i kollektivet vågar ta mer än några steg åt sidan innan de ropas tillbaka av de andra i gänget. Fram och tillbaka, nya ledare kliver fram men ingen kan hitta rätt väg och efter en halvtimmes blängande ner i bäcken gör pingvinerna som Håkan Juholt vill att partiet skall göra - de backar bandet och återvänder till det ännu större kollektivet som bara står stilla utan en tanke på progressivitet.

Pingvinerna må ha hittat på ett sätt att överleva i bistra tider, och det är där de skiljer sig från dagens socialdemokrati som tror att man tar sig an framtidens utmaningar genom att backa banden och damma av en retorik från svunna tider igen. Håkan Juholts fascination för pingvinerna är fullt förståelig för mig som sett pingvinerna i det verkliga livet - en fågel som trots sin prakt och charm ändå är socialdemokratins motsvarighet i djurlivet.

Om lite mindre än ett år så skall jag ner igen till Falklandsöarna, och jag bjuder härmed med mig Håkan Juholt på en resa som förmodligen skulle få honom att förstå att det ändå är rätt skönt att Fredrik Reinfeldt problemlöser på andra sätt än pingvinerna.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2, Expr3, AB1, AB2, AB3
Bloggar: Ekonomisten, Maria Hagbom, Thomas Böhlmark, Högberg, Västros, Johansson