SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA...

Grattis till den rödgröna oppositionen, trots att det inte längre existerar någon egentlig samlad opposition. Grattis till de tre partier som inför valet 2010 kallade sig ett trovärdigt regeringsalternativ, men vars trovärdighet rasade ihop som ett korthus i spåren av valförlusten 8 månader sedan när alla tre gick åt varsitt håll och bestämde sig för att de gamla devisen "enade vi stå, söndrade vi falla" inte gällde de rödgröna.

Men iallfall... Grattis till att ni denna historiska dag - om ni hade varit ett alternativ - har mer stöd bland väljarna än den sittande regeringen, för första gången sedan valet och i princip för första gången sedan väljarna såg opposition som den såg ut.

Novus Opinion berättar denna morgon att det som ingen inbillade sig skulle kunna hända i vintras, när sossarna krisade som mest och bäst, nu har hänt. Under Håkan Juholts fasta, trygga och trovärdiga ledarskap har socialdemokratin återigen lagt beslag på positionen som Rikets största parti och de samlade rödgröna partierna slår Alliansens fyrklöver. Det som jag inbillade mig skulle kräva raka besked, en ny socialdemokratisk politik, ett tryggt och inarbetat ledarskap och som skulle ta månader och år innan det gav resultat fungerar enligt Novus nästan direkt...

För visst är det så att sosseriet av idag inte har något trovärdigt ledarskap? Det är ett ledarskap där den impulsiva partiledaren Juholt slänger fram motsägelsefulla budskap mest hela tiden - när han inte gnäller på priset för en Dry Martini i Istanbul. Raka besked existerar, men bara på tim-basis eftersom det som formulerades nyss av Juholt själv eller någon av hans hejdukar inte behöver gälla en timme senare. Det är den politiska populismen i sitt värsta format, där ett parti och en partiledare kan ha alla åsikter man kan tänkas ha utan att för den skull behöva ta ansvar för att man är motsägelsefulla om allt utom skattehöjandet.

Tydligen fungerar det också, iallafall om man skall tro på Novus. Men precis som var fallet i vintras - när Moderaterna närmade sig de 40 procenten i flera opinionsundersökningar och när Alliansen nästan fick Sören Holmberg ut på banan igen med något om att socialdemokratin skulle vara rökta - så beror framgångarna mer på motståndarens svaghet än den egna styrkan. Det som gällde då gäller även nu.

Alliansen och Moderaterna firade triumfer när socialdemokratin bara var en plågad spillra och ett dåligt skämt i det ledarlösa tillståndet, men samtidigt som Alliansen firade triumfer gjorde man ingenting alls för att ta initiativet och slå undan benen för sossarna när det var som lättast. Alliansen förvaltade, Alliansen tyckte att man hade gjort tillräckligt och Alliansen ansåg att det räckte bra med att sossarna körde sig själva i botten. Nu har sosseriet landat, med en ny ledare med lika många idéer och viljeriktningar som en förskoleklass på Red Bull - och de stiger igen. Inte för att sossarna är bra, inte för att de är trovärdiga, inte för att väljarna ens med den bästa viljan eller lite fantasi kan ana vad de sociala demokraterna under Juholt vill egentligen.

De framgångar vi ser i opinionsundersökning efter opinionsundersökning handlar om att Alliansen framstår som lamslagen, där ytterligare ett jobbskatteavdrag är lösningen på all världens problem och där man inte alls kan förstå hur väljarna inte belönar Regeringen Reinfeldt för allt de har gjort genom åren. Men det handlar inte om vad vi har gjort och varför vi har gjort det - det handlar om vad vi vill i framtiden och varför vi vill det. Frågan en väljare idag om vad Alliansen vill - och svaret kanske blir "Ett nytt jobbskatteavdrag?" men inte mer än så. Tydlighet är A och O, men idag är vi bara otydliga eftersom vi sitter fast i en idédebatt om vad vi skall tycka och inte i framtiden.

Det hade varit rätt skönt om vi hade klarat av grunddragen i det tänkandet medan sossarna krisade som mest, då hade vi varit på banan nu och då hade Juholt som ledare framstått som ännu lite mer verklighetsfrånvänd och bortkommen än vad han verkar vara nu. Det är vårt fel att de rödgröna återigen leder i opinionsmätningarna, det är inte deras egen förtjänst. Det är bara vi som kan väcka liv i oss själva och fatta att ingen någonsin, någon gång eller någonstans tänker belöna oss i ett val för det vi gjort utan för det vi tänker göra. Frågan är bara vad vi tänker göra...

Länkar: DN1, DN2, DN3, SvD, Expr1, Expr2,
Bloggar: MMK, Kent, Böhlmark, Peter, Westerholm, Johansson, Västros