VÄNSTERPARTIET OCH DEN VIDRIGA VREDEN

Vänsterpartiet Ohlynisterna avser att utforma en helt ny strategi för att ta väljarna med storm, efter tre valförluster på rad under quasi-kommunisten Ohlys gedigna ledarskap. Underbart att det krävdes tre valförluster och ett balanserande på 4%-spärren innan någon i det ideologiskt-konservativa gänget i Vänsterpartiet till slut reagerade och fattade att något måste göras...

Vänsterpartiet är vår ideologiska huvudmotståndare om man letar efter motsatser i politiken. Vänsterpartiet är emot nästan allt det vi är för, och vi är emot nästan allt som de är för - och det är skillnaderna som utvecklar en demokrati. En demokrati som inte alltid har stått överst på Vänsterpartiets agenda om man skall läsa Ohlys citat som de står - "Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen". Det fanns en tid då "Kommunisterna" var den hårdsmälta slutklämmen bakom prefixet Vänsterpartiet och själva varudeklarationen i partinamnet - en ideologi som handlar mer om revolutioner än om fria val. Ohly var själv kommunist, ända tills dess den där 4%-spärren blev alldeles för jobbig att vara intim med.

Men Vänsterpartiet har utvecklats sägs det, och under Gudrun Schyman tog man steget från kommunismen till en mer pragmatisk socialism och hux-flux blev man också mer tilltalande i vänstertänkarnas kretsar. Det var ett naturligt steg, ett steg som köpte tid och överlevand för ett parti som inte alls levde i rätt tid eller rätt verklighet. Tack vare denna utveckling av Vänstern så går det faktiskt att prata med partifolket, som inte alls är obehagliga eller fyllda av hat bara för att jag råkar ha blivit moderat.

Tornedalen och Pajala har alltid varit en plats där de mest hängivna revolutionärerna har haft sin hemvist, och en av de ledande vänsterpartisterna i Vittula råkar jag följa på nätet via Twitter. Egentligen borde jag lämna Simon Fors, som han heter, och hans kommentarer på Twitter därhän eftersom jag själv inte alltid är rumsren i mina kommentater. Men där jag är en politisk fribajsare utan några som helst förtroendeuppdrag så sitter Simon Fors både i Kommunfullmäktige i Pajala och Landstingsfullmäktige i Norrbotten - vilket gör att det han skriver inte är tankar och funderingar från vem som helst.

Visst är det skönt när kommunfullmäktige-/landstingsfullmäktigeledamoten Simon Fors kryper till sängs i Pajala efter att ha författat först ett kärleksfullt inlägg som får mig att känna med mannen - "Jag är så lycklig över all vänskap och kärlek jag har i mitt liv". Tänk att få lägga sig ner för att sova när midnattssolen är i antågande med sådana känslor i skallen, härligt och något jag aldrig någonsin, någon gång eller någonstans själv har fått känna.

Men Simon Fors har även andra känslor i kroppen vid sänggång, känslor som han också måste skriva ur sig på Twitter - kanske för att kunna sova ännu lite godare. Efter lyckan över vänskap och kärlek så trollar han farm det blinda hatet mot de som råkar tycka annorlunda, föraktet mot de som inte har samma ideologiska ryggrad som Simon Fors. Tydligen är även hatandet viktigare än kärleken, eller hur skall man annars tolka "Och viktigare: Borgarsvin. Jag hatar er"...?

Kom det från vem som helst som inte satt på förtroendeuppdrag så skulle det vara något att skaka på huvudet åt, och glömma bort - men nu är det en man som fått Vänsterpartiets förtroende och deras väljares stöd att sitta i två demokratiskt valda församlingar som kastar ur sig det viktigaste han kände - "Borgarsvin. Jag hatar er". Är det lämpligt, är det passande för en förtroendevald att tycka att viktigaste av allt inte är kärleken till de som tycker likadant eller är vänner utan att hata svinen som råkar se på världen med andra ögon? Är det med sådan representanter i förarsätet som Vänsterpartiet skall hitta rätt väg till väljarna?

Hade jag varit nätrot nu så hade jag direkt börjat att insinuera att Marielle Andréasson Nakunzi och Johan Lindahl, som jag känner som vettiga vänsterpartister, tycker likadant som Simon Fors ifall de inte omedelbart tar avstånd från hatets evangelist från Pajala. Men jag är övertygad om att de har mer innanför pannbenet än Simon Fors när det kommer till demokratisk vandel, annars hade de aldrig varit så pass trevliga de ändå har varit mot ett "Borgarsvin" som undertecknad.

Vänsterpartiet pratar om förändrade strategier - men det kanske inte behövs i Pajala där partiet står starkt i val efter val och där retoriken mer låter 1917 än 2011. Vänsterpartiet har varit rädda och tveksamma till att vara populära sägs det, och nu uppmanar V sina företrädare att inte predika och prata luddigt om partiets vägval. Simon Fors i Pajala och i Norrbotten har redan börjat prata ur skägget så lite luddigt man bara kan om vad han tycker om de som inte tycker som han - de är svin, de skall hatas. Respekten för att andra kan söka andra vägar finns inte i Simon Fors kynne, och så länge Vänsterpartiet i Pajala och Norrbotten låter mannen från Pajala låta hatet vara den bästa drivkraften så står man hand i hand och hatar tillsammans...

Länkar: DN, DN
Bloggar: Böhlmark,