BLOGGDEBATT: ATT AVGÖRA ETT VAL

Kollegan och Örebro-moderaten Kent Persson har bestämt sig för att sätta sina fotspår i den mylla som är bloggosfären, Kent gör det genom att lansera projektet "Veckans bloggdebatt". Det första debattämnet är "vilken fråga tror du kommer att avgöra valet?".

Att svara på den frågan är ju omöjligt eftersom det kan inträffa såväl positiva som negativa händelser som påverkar valutgången, och ju mer lättrörlig väljarkåren är desto större är risken för stora folkvandringar mellan blocken om en skandal eller något positivt inträffar. Och att väljarkåren är mer lättrörlig än någonsin tror jag att de flesta engagerade kan hålla med om...

Och sannolikheten för att det är något negativt beteende eller ett nyhets-scoop som sätter igång folkvandringen är ju ändå så mycket större än att någon av blocken kommer fram med något banbrytande förslag som flyttar fokus från negativt till positivt. Mig veterligen så har det bara hänt en gång, och det var när sosseriet beslutade sig för att subventionera barnomsorgen och uppmuntra barnföräldrarna att vara så lite som möjligt med sina ungar genom den så kallade maxtaxan inom barnomsorgen. Det var då, det var smart och det fick folket att titta i sina plånböcker, räkna på hur mycket bättre allt skulle bli om man fick behålla ännu lite mer av sina inkomster.

Så om jag skall svara på frågan om vad som avgör valet så blir svaret den eventuella nyhet som den sista veckan innan valet vänder upp och ner på alla grandiosa valplaner och kampanjer, medan svaret blir helt annorlunda om man frågar mig vad jag hoppas skall avgöra valet om en sisådär 8 månader.

Det jag hoppas på, även om jag som den kroniska pessimist jag är vägrar att tro på, är att svenska folket har kvar sina minnesbilder av vad det var som fick dem att avsätta sosseriet i september 2006. Visst har socialdemokraterna bytt partiledare, men frågan är om man bytt till sig någon som är mer populär i folkmassorna än snattaren Persson? Man har numera en inkvoterad trams-tant vid namn Mona, som försöker intala samma folkmassor som står och studerar henne med den djupaste skepsis att partiet är nytt och fräscht. Ja, nytt på det sättet att man vet att man får kommunister och gröna khmerer i regeringen om man väljer att lägga rösten på de fyras gäng.

Innerst inne så är det samma socialdemokrater som är på banan nu som då. Det är skattevurmare, det är gnällspikar och svartmålare. Det är sosseriet som vägrar inse att deras politik och ideologi är det som gjort att Sverige under de senaste decennierna halkat efter när det gäller utbildning, välfärd, trygghet och valfrihet - och detta trots att man har sugit ut skattebetalarna på ett närmast kriminellt sätt. Och nu är man från rörelsens sida i full gång med att försöka få folket att tro att allt var guld och gröna skogar under sosse-eran, medan Alliansregeringen ligger bakom en finanskris och en arbetslöshetskris som slår mot alla länder. De hycklar, de försöker få folket att tro att den politik som nu bedrivs bara har som mål att djävlas med folk.

Det är här jag hoppas att folket öppnar sina ögon och kommer ihåg varför man den där mysiga söndagen för 3 år och 4 månader sedan valde att lägga sin röst på något av de fyra frihetliga partierna. Det fanns orsaker, och samma orsaker till varför man valde bort sosseriet då finns kvar ännu dessa dagar. Flumskola, otrygghet, oförmåga att prioritera rätt med de skattepengar man snor åt sig och hur man bara har som ambition att gömma folk från arbeten. Nu skall alla med igen, mot utanförskap och bidragsberoende. Nu skall alla med oavsett om man inte vill eller kan, här handlar det om att stöpa alla i samma form och blint förlita sig på kollektivismens överlägsenhet. Hur de än talar, hur de än propagerar och svartmålar Alliansen och skönmålar sig själva så är det samma sossar nu som då...

Jag hoppas att folket öppnar sina ögon och minns, jag hoppas att man innerst inne förstår varför Alliansen har kört den här politiken de här åren av höga berg och djupa dalar. Det handlar om att bygga något nytt, något hållbart. Det jag inte hoppas är att händelser som fusk med nomineringsprocesser, riksdagsmän som tar ut ockerhyror eller lider av personlighetsklyvning av den mest makabra sorten, en LO-boss som är med i så många styrelser att hon inte längre fattar vad hon klubbar igenom eller något annat smaskigt skall vara det som får vågskålen att tippa över och något håll.

Min förhoppning är, trots att jag är en synonym till politisk smutskastning och negativt kampanjande, att det är de olika alternativens trovärdighet och visioner som avgör. Blir det så är jag hyfsat trygg att Svensson vaknar, ser dåtiden, nutiden och framtiden i vitögat och väljer ett alternativ som väljer nya vägar istället för en sönderkörd grusväg...

Tack och Bock, Stupstock!

Debattlänkar: Per Ankersjö, Moderata perspektiv, Mark Klamberg, Magnus Andersson, Eva Westerberg, Mikael Persson, Mary, Edvin Alam och Seved Monke