NÄR MAN SKÄMS ÖVER EN LANDSMAN...

Min mor var några månader gammal när hon, hennes storasyster och mina framlidna morföräldrar satte sina fötter på svensk mark en blåsig höstdag 1944. Platsen man klev iland på var i närheten av Tärnudden på Gotska Sandön. Man hade flytt från otrygghet, från krig och kommunismen.

Ungefär samma historia kan man berätta om Ilmar Reepalu har jag förstått, även om varje flykt över Östersjön var en unik händelse för de som företog flykten till frihet. Reepalus steg iland på en annan plats, precis om tusentals andra av våra landsmän. Sverige fanns där som en trygg hamn för esterna, med öppna armar togs de allra flesta emot - om man bortser från den avskyvärda "Baltutlämningen". På samma sätt har Sverige fortsatt att vara den där nödhamnen för människor på flykt in i vår tid.

I dag är Ilmar Reepalu socialdemokraternas affischnamn i Malmö, han är staden Malmös politiska ledare. Malmö under Reepalu är en stad med många, många problem. Vissa av dessa problem kan man absolut inte lasta stadens styre för, men det finns också många problem där man inte kan blunda för att det är ett håglöst och idéfattigt styre som gjort att Malmö numera är känt som en krutdurk där stubintråden sakta brinner...

Ett problem är att den till synes olösliga konflikten från Mellanöstern har fått sin parallell i Sveriges tredje största stad. Araber och judar och ett blundande kommunalråd som inte vågar sätta ner foten - och Malmö stad låter plötsligt som krossade rutor under kristallnatten. Vi estländare har sedan det andra världskriget ett rykte om oss att vara antisemiter, judehatare och nazistlakejer. Det finns i de allra flesta fall inget fog för dessa påhopp, generalisering när den var som värst. Men det fanns estländare som utan att tveka begick illdåd mot judar, ivrigt påhejade av de tyskar som "befriat" landet från kommunismen. I dag spär Ilmar Reepalu på denna bild, han ser till att det folk som vi båda härstammar ifrån återigen kan få ta på sig epitetet antisemiter.

Det finns ett antal citat från denna Reepalu som gör att jag skäms över att ha samma ursprung som honom, eller kan det vara så att det trauma han upplevde under flykten från hemlandet har fått vissa skruvar i maskineriet att sitta fel, vara felgängade eller bara saknas...? Visst, jag förstår att media kan vrida och vända på saker och ting men sådana uppseendeväckande klumpigheter som Reepalu uppenbarligen har gett uttryck för kan man inte skapa hur gärna man än vill.

”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö.” säger Reepalu och ger den politiska strutsen ett nytt ansikte. Det finns gott om underlag för att bevisa att Reepalu antingen inget ser, blundar eller vägrar uppfatta händelser som de faktiskt ser ut. Polisen talar om en fördubbling av hatbrott mot de som bekänner sig till judendomen, men i Ilmars lilla rosa bomullsvärld så har det inte förekommit några attacker mot judar... Och när folk väljer att lämna staden på grund av något som Ilmar inte ser så är det inget som angår Malmö som stad eller Ilmar som ansvarig politiker.

Det är vid sådana här tillfällen man skäms över en landsman. Hur svårt är det att ställa sig upp och be om ursäkt Ilmar? Hur svårt är det att se verkligheten som den faktiskt ser ut? Skämmes tamjefan, Ilmar Reepalu, skämmes!

Länkar: SvD, SvD, SvD/Ursula, DN, Fredrik Malm, Per Hagwall