Vad är egentligen värst, att folk får sparken för att de är öppenhjärtiga, ironiska, raljerande eller kanske till och med kritiska mot sin arbetsgivare eller uppdragsgivare på ett socialt medium som Facebook - eller att vi har företag som är så trångsynta och inskränkta som det nu omskrivna Volvo Powertrain...?
Att kalla sin arbetsplats för dårhus är väl inte ett övertramp som borde rendera i sparken, för det tycker jag det skall till mycket värre saker än så - som att man hänger ut enskilda kollegor som inkompetenta eller dumma i huvudet, att man anklagar en oskyldig chef för pedofili eller företagsledningen som delaktiga i ett folkmord när allt de gjorde var att titta till koncentrationslägret utanför Oswiecim i södra Polen under en konferensresa. Men säg den arbetsplats i dagens Sverige som aldrig någonsin, någonstans eller någon gång känts som ett dårhus?
Vilken arbetsplats blir bättre av att de anställda är rädda för att ventilera sina åsikter om sin arbetsmiljö, i kafferummet eller på Facebook? Var någonstans kan vi hitta en miljö där en tystad och kvävd personal får produktionen eller arbetsinsatserna att bli så bra de bara kan bli? Sedan är ju frågan om hur man ventilerar, gänget hos FRA på Lovön eller livvakterna på SÄPO kanske inte skall vara lika öppenhjärtliga i ett öppet forum som en fabriksarbetare på Volvo. Men vilka jobsposter drabbas Volvo av för att några anställda eller inhyrda kallar arbetsplatesen för dårhus...?
Själv jobbar jag ju i vården, och skulle aldrig drömma om att hålla tand för tunga eller knyta nävarna i fickorna om det fanns något som upprörde mig djupt. Till och från har mina arbetsplatser varit riktiga "dårhus". Ett arbetspass på SöS-akuten hör definitvt till den kategorin och med råge dessutom - precis som både intensiven på samma sjukhus och barnortopeden på "Sankt" Astrid till och från också kunde och kan ge känslan av att spela en biroll i Gökboet. Men det jag skulle kunna skriva om mina arbetsplatser rakt ut i det ändlösa internätet är precis samma saker som vi bollar mellan kollegor och med ledning över en fika eller på lunchen.
I vården har vi förvisso en lag som begränsar mig rätt så rejält i mitt tyckande, och det är tystnadsplikten. Hur gärna jag än skulle vilja berätta om jobbiga situationer eller tillfällen då allt har gått som på räls för någon av "mina" vårdtagare så kan jag inte berätta om den situationen. Mycket av det som gör att en arbetsplats kan tyckas vara ett "dårhus" handlar om interaktionen med kollegor, kunder eller andra männsikor som påverkar stämningar och miljöer på ett galet sätt.
Men att sparka någon för att han, hon eller det tycker till om sin arbetssituation är så sinnesjukt att dårhuset känns mer närvarande än någonsin. Det kan aldrig vara illojalt att stå upp för sina åsikter på ett öppet forum, ens när man kanske tar till alldeles för starka ord. På Volvo Powertrain lever man tydligen under samma öppna förhållanden som journalister i Nordkorea, en miljö där yttrandefriheten är ett fint och viktigt ord som inte gäller här.
Det skall föreställa Sverige anno 2010. Skämmes tamejfan!
Bloggar: MMK
Inlägg
6 kommentarer:
Mycket bra inlägg i debatten.
---
Om vi antar att det som skrivits i tidningar är en hyffsad beskrivning av verkligheten så verkar det inte som volvo lever i denna verklighet.
---
Att säga att det är skönt at det är helg och då slipper man från dårhuset är fullt rimligt att skriva. Som du säger - varje arbetsplats kan nog liknas vid ett dårhus - i alla fall i bland.
---
Om det nu inte fanns något mer bakom - något som inte skrevs.
Om du är anställd inom det offentliga så har du en rätt så bra möjlighet att meddela dig med omvärlden om missförhållanden på arbetsplatsen. Denna möjlighet kallas meddelarfrihet och existerar inte på samma sätt i det privata näringslivet. Dock får du, som du själv konstaterar, inte överskrida sekretessgränsen när det gäller enskilds personliga förhållanden.
Volvo verkar ha svaga chefer som använder sin tid att kolla medarbetare på nätet. Nästa bil blir ingen Volvo.
Måhända är detta en harmonisering för att passa in i kommunistdiktaturen Kina.
Håller med fullständigt. Dårhuset som vaknar ibland är ett friskhetstecken som skapar dynamik i företaget. Vem vill jobba på ett företag som bara lullar på dag efter dag. Fy fabian va tråkigt.
Helt enig, klart att man måste vara lojal mot sin arbetsgivare men att kalla arbetsplatsen dårhus efter en stressig dag ska man få göra.
"Är inte era arbetsplatser dårhus då och då?"
:)
Skicka en kommentar