Igår var det Nuder som låg i vinnarhålet, idag säger Nuder "nej, nej, nej" och trots att ingen tror på hans användning av ett ord som markerar motvilja så är det idag en helt annan sosse som verkar vara i fokus för rollen som Monas efterträdare - Sven Erik Österberg...
Jag tycker att Sven-Erik Österberg verkar vara en rekorderlig karl, med fötterna på jorden och sedan tiden som spermie fast förankrad i arbetarrörelsens värderingar och ideologi. Men är Sven-Erik Österberg verkligen rätt person för en desperat sökande socialdemokrati? Är Österberg mannen som väljaren kommer att kunna associera med förnyelse, med progressivitet och ett djävlar anamma som våra motståndare skulle behöva redan nu, i sitt tillstånd av upplösning och ledarlöshet? Jag tror det inte, lika lite som jag tror att Pär Nuder skulle vara den personen eller att Veronica Palm, som står för mer av den politik som väljarna övergav i valet, skulle vara lösningen på det stålbad som rörelsen inte kommer upp ur trots att hon är denna som är karismatisk - ett krav från partiet.
"Han öppnar för ja, ja, ja" är rubriken i partiets kvällstidning och att Sven-Erik verkligen vill bli partiledare förstår man när han låter sig fotograferas medan hanses hund slickar honom i det skäggiga ansiktet. Det är en söt bild, rent av charmig och skall väl ge läsaren en annan bild än den gängse bilden av mannen som kan bli ny partiordförande. Den gråa, tråkiga och intetsägande mannen Österberg gosar ju med hundar alltså finns det något härligt i honom som ni inte har upptäckt ännu är det budskapet som vi som läsare skall fås att tro.
Sven-Erik Österberg har varit med i sosseriets högsta ledning under Persson-eran, under Sahlin och under hans tid på toppen av det röda berget så har ju allt faktiskt gått utför. För mig är Österberg en synonym till den politik som faktiskt lett socialdemokratin dit där den är idag. Förnyelse eller förnyare är två ord som jag absolut inte associerar med en man som varit med på toppen utan att göra avtryck.
Redan under valrörelsen fick jag höra om att Sven-Erik Österberg hade börjat positionera sig inför det partiledarskifte han anade i takt med att sossarnas opinionssiffror pekade nedåt. Redan då hade han uppenbarligen klart för sig att han ville ta över efter Mona, och allt vad som heter "nej" från Österbergs mun har bara varit ett spel för gallerierna.
Men om han visade energi och vilja att ta över där och då så är det ingenting som vi har märkt sedan Mona tillkännagav sin avgång. Som gruppledare för sosseriet i Riksdagen så skulle Österberg ha trätt in som en naturlig ledargestalt när Mona gjorde sig osynlig. När partiet skrek efter en tillfällig ledning så har Österberg hållit sig undan - när han skulle kunna ha visat vad skåpet skulle stå. Det är svagt ledarskap, det är inget ledarskap och det är just nu den gängse bilden av det största oppositionspartiet.
Österberg kanske säger "Ja, ja, ja!" och om den dagen kommer då socialdemokratin ger Österberg titeln partiordförande så kommer även jag och om jag tror rätt även stora delar av oss som gärna ser en fortsatt ökenvandring för socialdemokratin utbrista i ett unisont "Ja! Ja!! Ja!!!"
Sven-Erik Österberg från Skinnskatteberg är ingen förnyelse. Sven-Erik Österberg är i mina ögon ingen man som kan lyfta socialdemokratin och inge nytt hopp hos de hopplösa. Sven_erik Österberg blir ingen tilltalande ledargestalt bara för att han låter hunden slicka honom i fejset i en söt idolbild på Aftonbladets framsida. Problemet är bara att ingen annan av de andra tänkbara kandidaterna är ett dugg mindre dåliga än Sven-Erik. Bäva månde socialdemokratin...
Inlägg
1 kommentar:
Ger onekligen nya associationer till uttrycket "göra en pudel"...
Skicka en kommentar