Det som var en hausse under valrörelsen har blivit något som liknar baisse efter valet - alla dessa opinionsundersökningar som egentligen inte betyder ett smack. Men någonstans i alla de siffror som rabblas upp av SIFO, SKOP, Demoskop, Synovate eller United Minds så syns ändå tendenser som trots att de i dagsläget inte betyder något faktiskt kan ha betydelse i framtiden - bilden av vinnare och förlorare förstärks...
Efter valet 2006 dröjde det inte länge förrän sosseriet fick vind i seglen opinionsmässigt och Alliansregeringen sjönk som en sten. Så här i efterhand kan man krasst konstatera att det var en alldeles för tidig formtopp, en "peak-SAP" som sedan dess har förbytts i något som är att betrakta som ett fritt fall. Ett tidigare respekterat och statsbärande parti är i dag i fullt kaos, utan ledning, utan politik, utan ideologisk ryggrad. Ett tidigare överlägset och dominerande parti är i dag en driftkucku i svensk politik som inte ens attraherar var fjärde väljare - om man skall tro på SKOP. Själv är jag förvånad över att det fortfarande finns lite drygt 24% av väljarkåren som tycker att ett alternativ som inte själva vet vilket ben de skall på är det mest tilltalande valet.
När sosseriet når historiskt usla siffror, där inte ens var fjärde väljare vill kännas vid ett parti som inte för allt för länge sedan låg och sniffade på nästan varannan väljare som sympatisörer, så finns det en självklar arvtagare i de Nya Moderaterna. Fler än var tredje väljare anser tydligen att vi är det mest tilltalande partiet, och det skall vi naturligtvis tacka för, och känna stolthet för de förändringar som genomförts och lett oss till dessa nivåer.
Men det räcker inte med att tacka, vara stolt och sitta nöjd, det handlar om att förvalta folkets förtroende och ta politiken ett steg längre - samtidigt som vi faktiskt ödmjukt inser att 35.7% inte är majoritet utan att det finns tre, mindre, samarbetspartners vars välvilja vi är och förblir beroende av för att kunna bygga en politisk framtid...
Vi växer främst på grund av våra politiska huvudmotståndares oförmåga och inkompetens i detta nu, men imorgon är en annan dag. Det kommer en dag när man har krisat klart i "Rörelsem" och när man har haft sn räfst och sitt rättarting, och då måste vi redan vara med på banan - med nya lösningar på nya problem. Framtidens utmaning för oss är att kunna vara på tårna trots att motståndet är undermåligt, slappnar vi av och slår oss till ro är vi dömda att gå samma väg som det tidigare statsbärande partiet har gjort - ut i mörkret, som hopplöst otidsenliga och maktfullkomliga.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar