KULTURPERSONLIGHETERNAS KRIG...

Det mesta i livet handlar på ett eller annat sätt om att göra sina val, att ta parti för något eller någon - och den här morgonen är det två kulturpersonligheter som träter efter en kommentar i en blogg.

Författarna Peter Englund och Björn Ranelid tjafsar om en rad på en blogg som jag själv tyckte var dräpande kul eftersom den satt mitt i prick. Peter Englund och hans kollegor i Svenska Akademin uppmanades tydligen av den mediakåte författaren Ranelid att också ställa upp i "Let's dance" under utsändningen av programmet. "Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas" var svaret från Englund, och där blev nog allmänheten varse om att Ranelid aldrig någonsin kommer få Nobelpriset i litteratur...

Det den självgode Ranelid retar upp sig på är slutklämmen, och sällan har väl Sverige haft en författare som varit så lättstött, egocentrerad och löjlig som Ranelid är och blir när någon form av kritik mot han och hanses beteende eller författande förs fram från något håll. Att börja lipa om att han minsann tänker lämna tillbaka alla sina fina priser som just han har fått från Akademin säger väl något om en man som utseendemässigt ter sig vuxen men som känslomässigt lever kvar i sandlådan.

Björn Ranelid har satt sig själv på författarnas tron där han sitter och orerar om att han minsann skall ägna mycket tid av sitt liv för att hämnas denna enorma oförrätt, samtidigt som han hyllar sig själv på ett rätt charmerande och allt annat än oblygt sätt. Vi får veta att kreti och pleti minsann skriver brev till Ranelid, att han får skriva autografer både på IKEA och vid OK-macken, att han - Björn Ranelid - minsann är känd över hela Sverige, men det är inte Peter Englund.

Frågan är bara vad Björn Ranelid är känd för? För sitt litterära skapande, eller för att han gråter ut i pressen varje gång någon yppar någon form av kritik mot honom? För sina böcker, eller för att han var med i "Stjärnorna på Slottet"? För sitt gedigna språkbruk, eller för att syns i "Let's Dance"?

Själv har jag läst några rader Ranelid men i princip allt vad Peter Englund har skrivit. För mig är det lika självklart som att solen lyser över oss att Englund lyser mer än Ranelid som författare. Att sedan Ranelid strålar mer som en stjärna är en helt annan sak, men även en stjärna måste tåla att ifrågasättas och kommenteras. Där har Ranelid allt att lära sig och inget i kunskapsbanken...

Att jag tar parti för Peter Englund i denna batalj kommer sig därför av att jag älskar Peter Englund som författare, och gillar såna små roliga påhopp som kom i det där blogginlägget. Det var några ord som sade så mycket, mycket mer - och jag fnittrar fortfarande. Själv väntar jag med spänning på att Leif GW Persson ger sig in i kulturpersonligheternas krig, det är då det kommer att bli riktigt roligt.

Länkar: SvD, SvD, Expr, AB

Blogg: Englund, MMK, Laakso