Lördagmorgon, ledig på riktig och jag håller på att jobba mig igenom en fantastisk bok. Inte för att den är fantastiskt spännande eller rolig, tvärtom så är den oftast äckligt obehaglig och skrämmande men likväl fängslande på ett sätt som gör att jag att jag var tvungen att läsa klart den så fort det bara gick. Boken handlar om Kambodja på den tiden då landet hette Demokratiska Kamphuchea, ett land som nog var ännu lite mindre demokratiskt än Demokratiska Folkrepubliken Korea och Deutsche Demokratische Republik - DDR. Boken handlar också om vårt lands tokvänster och deras syn på Pol Pots "samhällsbygge", ett "bygge" som handlade mer om att förvandla ett land till en mardröm och en ruin - "Pol Pots leende" heter mästerverket...
Under 259 korta och hoppande kapitel får vi följa terrorväldet i detta socialistiska samhällsexperiment, en svensk grupp med Jan Myrdal i spetsen på resa i samma experiment blandat med ofattbara beskrivningar av det enda tyranni som i mördandets konstart varit i klass med Hitlers Tredje Rike eller Stalins Sovjetunion.
Under 259 korta och hoppande kapitel är de bestående känslorna hopplöshet, illamående och ilska. Hur kunde kvinnan som kom att bli riksdagens talman så småningom gå ut och stötta en diktatur i ett land varifrån informationsflödet var stängt? Hur kunde socialdemokraten Birgitta Dahl 1976, utan en aning om vad som faktiskt hände på andra sidan jorden 18 månader eft Röda Khmerernas seger sitta i radio och försvara något som visade sig vara en terrorregim? Birgitta Dahl är ju sosse, inte kommunist - inte någon som skulle bli APK:are eller SKP:are. Lik förbannat satt Birgitta Dahl och sade något som inte var långtifrån Jan Myrdals stolligheter om Pol Pots "Demokratiska" Kamphuchea...
"Alla vet ju att mycket, ja kanske det mesta av det som nu sägs och skrivs om Kambodja är lögn och spekulation. Det var helt nödvändigt att evakuera Phnomh Penh. Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det skulle komma att kräva stora offer av befolkningen. Men det är ju inte det som nu är vårt problem. Problemet är ju att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender..."
Jahaja? "Problemet är att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender..." Sug på den, är inte det motsägelsefullt så det sjunger om det? Birgitta Dahl har inga vittnesmål som hon litar på, inga direkta kunskaper och då köpte hon versionen från ett land som strypt alla vittnesmål och som vägrade ge omvärlden kunskaper om vad som hände i "Demokratiska Kamphuchea". Kritiken mot Pol Pots experiment kallade Birgitta Dahl för lögener och spekulationer, totalt omedveten om att hon själv har köpt andra lögner och naivt spekulerar själv om att alla negativa nyheter om "Demokratiska" Kamphuchea var påhittade av Pol Pots fiender.
År 2005 debatteras revolutionen i Kambodja hos Arbetarnas Bildningsförbund, och Birgitta Dahl är på plats för att 21 år senare låta oss veta att "Det är en lögn att vi stödde Pol Pot!". Samma Birgitta Dahl blev senare talman för sosseriet, uppenbart minnessvag och överslätande...
Men mitt i allt elände finns ett kapitel som faktiskt fick mig att börja skratta och se att det även i de mörkaste av de mörka tiderna i historien faktiskt finns tillfällen då något litet händer som visar på något absurt, något som demaskerar dårar och något som visar att längtan efter frihet alltid lever kvar. Det handlar om en en saga, "Sagan om helikoptern" - saxat ur Peter Fröberg Idlings fantastiska bok...
"En dag hittade röda khmererna några övergivna amerikanska helikoptrar. Ingen visste hur man använde dem, för alla piloter arbetade på risfälten.
' - Det gör ingenting' sade partifunktionärerna. 'Revolutionen lär oss att flyga!'
En efter en försökte de starta helikoptern, men det gick inte. Rotorbladen förblev orörliga.
Till slut lyckades den smartaste av dem räkna ut hur man skulle göra. Helikoptern steg i vädret med den unge mannen vid spakarna.
' - Att flyga är lätt!' ropade han ner till sina kamrater på marken. De applåderade hans revolutionära inställning.
Efter att ha flugit en stund så bestämde sig mannen för att landa. Det visade sig vara svårare. Hur han än ryckte i reglagen och vred på rattarna så ville helikoptern bara stiga. När bensinen tog slut så störtade farkosten ner och krossades mot marken.
De andra partifunktionärerna rådgjorde. De bestämde att en pilot skulle hämtas från risfälten, som kunde visa dem både hur man startade och landade.
Efter en stunds letande hittade man en pilot. Han sade sig vara villig att lära partifunktionärerna.
De satte piloten i förarsätet och ställde sig i ring runt helikoptern.
' - Så här gör man kamrater' sade piloten och startade helikoptern. Sedan steg han mot skyn, satte kurs mot Thailand och flög sin väg..."
Några år senare sitter en av dagens partiledare och plitar ner sina tankar i Röd Press, tankar som borde ha fått Lasse Ohly att hamna under LPT.
Under 259 korta och hoppande kapitel får vi följa terrorväldet i detta socialistiska samhällsexperiment, en svensk grupp med Jan Myrdal i spetsen på resa i samma experiment blandat med ofattbara beskrivningar av det enda tyranni som i mördandets konstart varit i klass med Hitlers Tredje Rike eller Stalins Sovjetunion.
Under 259 korta och hoppande kapitel är de bestående känslorna hopplöshet, illamående och ilska. Hur kunde kvinnan som kom att bli riksdagens talman så småningom gå ut och stötta en diktatur i ett land varifrån informationsflödet var stängt? Hur kunde socialdemokraten Birgitta Dahl 1976, utan en aning om vad som faktiskt hände på andra sidan jorden 18 månader eft Röda Khmerernas seger sitta i radio och försvara något som visade sig vara en terrorregim? Birgitta Dahl är ju sosse, inte kommunist - inte någon som skulle bli APK:are eller SKP:are. Lik förbannat satt Birgitta Dahl och sade något som inte var långtifrån Jan Myrdals stolligheter om Pol Pots "Demokratiska" Kamphuchea...
"Alla vet ju att mycket, ja kanske det mesta av det som nu sägs och skrivs om Kambodja är lögn och spekulation. Det var helt nödvändigt att evakuera Phnomh Penh. Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det skulle komma att kräva stora offer av befolkningen. Men det är ju inte det som nu är vårt problem. Problemet är ju att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender..."
Jahaja? "Problemet är att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender..." Sug på den, är inte det motsägelsefullt så det sjunger om det? Birgitta Dahl har inga vittnesmål som hon litar på, inga direkta kunskaper och då köpte hon versionen från ett land som strypt alla vittnesmål och som vägrade ge omvärlden kunskaper om vad som hände i "Demokratiska Kamphuchea". Kritiken mot Pol Pots experiment kallade Birgitta Dahl för lögener och spekulationer, totalt omedveten om att hon själv har köpt andra lögner och naivt spekulerar själv om att alla negativa nyheter om "Demokratiska" Kamphuchea var påhittade av Pol Pots fiender.
År 2005 debatteras revolutionen i Kambodja hos Arbetarnas Bildningsförbund, och Birgitta Dahl är på plats för att 21 år senare låta oss veta att "Det är en lögn att vi stödde Pol Pot!". Samma Birgitta Dahl blev senare talman för sosseriet, uppenbart minnessvag och överslätande...
Men mitt i allt elände finns ett kapitel som faktiskt fick mig att börja skratta och se att det även i de mörkaste av de mörka tiderna i historien faktiskt finns tillfällen då något litet händer som visar på något absurt, något som demaskerar dårar och något som visar att längtan efter frihet alltid lever kvar. Det handlar om en en saga, "Sagan om helikoptern" - saxat ur Peter Fröberg Idlings fantastiska bok...
"En dag hittade röda khmererna några övergivna amerikanska helikoptrar. Ingen visste hur man använde dem, för alla piloter arbetade på risfälten.
' - Det gör ingenting' sade partifunktionärerna. 'Revolutionen lär oss att flyga!'
En efter en försökte de starta helikoptern, men det gick inte. Rotorbladen förblev orörliga.
Till slut lyckades den smartaste av dem räkna ut hur man skulle göra. Helikoptern steg i vädret med den unge mannen vid spakarna.
' - Att flyga är lätt!' ropade han ner till sina kamrater på marken. De applåderade hans revolutionära inställning.
Efter att ha flugit en stund så bestämde sig mannen för att landa. Det visade sig vara svårare. Hur han än ryckte i reglagen och vred på rattarna så ville helikoptern bara stiga. När bensinen tog slut så störtade farkosten ner och krossades mot marken.
De andra partifunktionärerna rådgjorde. De bestämde att en pilot skulle hämtas från risfälten, som kunde visa dem både hur man startade och landade.
Efter en stunds letande hittade man en pilot. Han sade sig vara villig att lära partifunktionärerna.
De satte piloten i förarsätet och ställde sig i ring runt helikoptern.
' - Så här gör man kamrater' sade piloten och startade helikoptern. Sedan steg han mot skyn, satte kurs mot Thailand och flög sin väg..."
Några år senare sitter en av dagens partiledare och plitar ner sina tankar i Röd Press, tankar som borde ha fått Lasse Ohly att hamna under LPT.
"För mig är demokrati inte enbart demokratiska fri- och rättigheter i form av mötesfrihet, yttrandefrihet, strejkrätt m.m. Demokrati måste också innefatta avskaffandet av utsugningen och klassförtrycket. Med en mer fullständig syn på demokratin så blir det inte så enkelt längre att fördöma de socialistiska staterna som odemokratiska.",
"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen.",
"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen."
I dag slåss Ohly för sitt politiska liv, ett politiskt liv som rimligtvis borde ha tagit slut redan efter stolligheterna 1983. Men det är inga stolligheter enligt Ohly själv, eftersom hans enda lik i garderoben är att han en gång varit med i Folkpartiets ungdomsförbund. Att han senare i livet satte demokratin på undantag för att nå kommunismens framgångar är minsann inga lik garderoben, inga dödskallar på "The killing fields"...
Inlägg
1 kommentar:
Dahl, Myrdal, Ohly: låt dem inte smita från vad de sa när det begav sig. Alla var inte hjärntvättade sossar och vi fick ta mycket stryk i stora och små debatter. Varför ska vi låta Dahl, Myrdal, Ohly glömma på ålderns höst? På dem som den hämnande ängeln!
Skicka en kommentar