FRIDLYS "RÖDINGEN"!

Det är inte utan att man funderar på om fridlysning av "rödingar" skulle kunna vara en aktuell åtgärd för att värna den politiska mångfalden i det här landet. I och med att en av de kändaste "rödingarna" - Gudryn Schyman - idag sällar sig till Mona Sahlin och Vanja Lundby-Wedin i ett nät där de har gett upp kampen för att ta sig loss så börjar det kännas som en genuin motström för "rödingarna".

Kring nätet simmar också den rödaste av de röda i "rödingarnas" stim, Lasse Ohly. Lasse jagas av ett antal andra "rödingar" som inget hellre vill än att just han fastnar där med de som inte ens duger till bete, men ännu så länge lyckas den rödaste "rödingen" parera påhoppen - men frågan är om det finns något hopp...?

Förr i tiden, på den tiden då Lasse Ohly mer liknande en sovjetisk stör var faktiskt Gudrun Schyman symbolen för de rödaste av de röda i "rödingarnas " stim men den historien fick ett lika abrubt slut som de vänsterpartistiska framgångarna under Gudruns era. I dag lämnar Gudrun återigen partiledarposten, men för ett helt annat parti - nonsensrörelsen Feministiskt Iniatiativ. Efter ett antal val där rabiat-feministerna inte lyckats få gehör för sin generaliserande retorik så förstod Gudrun att hon nått vägs ände som partiledare. Gott så, eftersom de flesta av oss nog skakat på huvudet när vi, de svenska toffelhjältarna helt plötsligt fick höra att vi minsann inte var ett dugg bättre än den kroniskt kvinnokränkande talibanen i Afghanistan.

Gudrun Schyman var en klippa som Vänsterpartiets partiledare så länge hon inte tittade för djupt i flaskan, kissade i biosalonger och lekte Sigvard Marjasin med sina kvitton. Gudrun Schyman var och är en av de absolut skarpaste retorikerna och opinionsbildarna på "rödingarnas" sida, men det fick hon aldrig visa i en organisation som FI. Sannolikheten för att FI dör den sotdöd man under hela sina tillvaro varit farligt nära gå under i ökar med flera 100 procent när nu det enda affischnamnet tar ett steg tillbaka och blir motivatör istället för galjonsfigur...

Men kommer någon att någonsin, någongång, någonstans sörja ett parti som inte gjort några andra intryck på Sverige än att vara löjliga och elda upp 100.000 spänn i Visby under Almedalsveckan? Inte jag iallafall, för mig kunde de gott ha gått under innan de uppfanns som ett tidsfördriv för en rastlös före detta partiledare som var på jakt efter strålkastarljuset igen. Tänk vad bortkatsade pengar Benny Andersson hade haft kvar då?

Nu blir hon föredetta partiledare igen, allas vår Gudrun, och precis som Vänsterpartiet är på väg att bli ett föredetta parti efter Gudrun så är chansen ännu lite större att FI snart bara är en fotnot i ett kapitel om Sveriges moderna politiska historia.

Länkar: SvD, DN, AB, Expr

Bloggar: Thomas, Ekonomisten, Johansson, Andersson, Krassman