2011/01/19

TOKMODERATENS AVTACKNING AV MONA...


På förekommen anledning, och det betyder i det här fallet ett blogginlägg författat på ett rött berg, så känner jag nästintill tvingad att skriva ett inlägg till om det puss- och kramkalas som dagens partiledardebatt utvecklade sig till. Peter Johansson, det röda bergets representant i bloggosfären, skrev följande elakheter strax efter det att Mona fått presenter och lovord av de tre vise männen och små gröna glas av en vilsen kvinna:

"Reinfeldt och det övriga Borgeriet hyllar Mona Sahlin med vackra ord och fina gester. Det gör mig inte så lite illamående. Det ni sa om Mona Sahlin för ett år sedan gäller även idag.

Inte ens TM (läs:TokModeraten) håller stilen."

Klart slut, over and out och där blev jag visst spritt språngande galen...

Antingen hade inte Peter läst vad jag hade skrivit om Mona - möjligen pyttelite mildare i tonen än vad jag brukar vara när jag skriver om Mona. Det var ju ett inlägg där iallafall jag tyckte att jag var tydlig nog med att uttrycka min djupa tacksamhet för Monas insatser som Alliansens främsta vallokomotiv, ett lokomotiv som blev ännu lite starkare när tågmästare Ohly tilläts embarkera tåget.

Men Peter Johansson skall få det han längtar efter, ett litterärt lustmord på den kvinna som inspirerat mig som bloggare mer än någon annan svensk politiker. Johansson skall få ett fantasifoster om hur det kunde ha låtit om det illusoriska riksdagspartiet Tokmoderaterna, löst förbundna med de Nya Moderaterna och med de Gamla Moderaterna som frö, hade skickat upp sin psykotiska partiledare för att begära replik på fru Sahlins anförande under dagens partiledardebatt.

Skyll inte på mig, jag hade tänkt att vara en respektfull man en dag som denna - skyll på det Röda Berget som fick mig att gå igång och snedtända med sina insinuationer om att jag har blivit snäll, mesig och blödig...

Så väl bekomme, Tokmoderatens avtackning av Mona...

"Herr eller fru Talman, eller vad du nu är för nåt.

En dag som denna är det naturligtvis på sin plats att tacka Mona Sahlin för sin över 30 år långa politiska gärning i sosseriets sold. Jag tror hela det svenska folket ställer sig bakom mitt ärligt menade "Tack för allt Mona!" - denna kvinna som haft otroligt många år i Rörelsen men ändå lyckats med bedriften att bli den partiordförande som fick sitta kortast tid på posten.

Mona Sahlin kvoterades in som partiledare för lite mindre än fyra år sedan, när hennes parti hade bestämt sig för ett kvinnligt ledarskap. Alla andra tänkbara och otänkbara kvinnor på framträdande positioner valde att tacka nej till uppdraget, partiet fick ta och plocka upp fallfrukten. Mona ville ta över, Mona hade erfarenheten att ta över, Mona var kvinna - att väljarna sedan var långsinta och mindes den så kallade Toblerone-affären alltför väl kan väl knappast Mona anklagas för. Men Mona ställde upp när ingen annan ville, Mona tog sig an en närmast omöjlig uppgift och visade mod - hon försökte vinna ett förtroende hon inte kunde vinna...

Att Mona Sahlin och jag inte delar grundläggande politiska värderingar speciellt ofta, eller nästan aldrig, är väl ingen nyhet för er som är korkade nog att lyssna på mitt dyngspridande. Men Mona Sahlin har gjort mycket för HBT-rörelsen - som de andra efter mig säkert kommer att ta upp - men jag väljer att ta upp Monas engagemang för de med multipla personligheter.

Sällan har väl bilden av en person med multipla personligheter varit så tydlig som när Mona lät Sverige veta strax efter valet att hon gått till val med en politik som bara den ena av hennes personligheter stod upp för. Den andra personligheten hade faktiskt rynkat föraktfullt åt en sosse-politik som absolut inte kunde vinna några val, och precis så blev det ju. Ett fiaskoval, och båda personligheterna var dömda till att lämna en post de hade tänkt dela på under lång tid framöver.

Under tiden tog den personlighet som varit kritisk mot den andra personlighetens politiska vägval över och höll några brandtal inför ett förtroenderåd som inte hade något förtroende kvar för sin ledare. Talen var så bra att man nästan fick utbildningsminister Björklund att ansluta sig till ett parti han föraktat under hela valrörelsen...

Oavsett vad Mona lämnar för olika, spretande budskap i sitt politiska testamente så är mina tydligaste minnesbilder Monas olika men otroligt okonventionella klänningar under olika festligheter. Senast det begav sig var det Nobelfesten, och Mona hamnade som i alla modeintresserade människors blickfång - helt plötsligt smakade inte maten längre gott, musiken lät falsk och stämningen dog.

En politiker som inte berör, som inte skapar uppmärksamhet eller märks, en politiker som bara är osynlig och lika kontroversiell som en klick räksallad på en grillad med bröd behövs inte i Sverige. Mona Sahlin har alltid berört folk - genom sitt sätt att vara, genom sitt sätt att prata och genom sitt sätt att vara personlighetskluvet pragmatisk. Mona Sahlin kommer alltid att ha en plats i min hjärna, i det medvetna eller det undermedvetna.

Jag kommer att sakna dig Mona, och möjligheterna att få vara rolig på din bekostnad. Jag kommer att sakna dig Mona, för när du nu flyttar in i historieböckerna och skaffar en övernattningslägenhet i källaren under Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Grängesberg så lämnar du mig inspirationslös och orkeslös. Jag är uppriktig när jag säger att jag minsann kommer att sakna mig precis lika mycket som du kommer att sakna mig...

Så till presenten. Här har du fått en iPod av statsministern, några träd av någon annan och ett glas av Maud - då var det svårt för mig att komma på något passande. Det fick bli ett särtryck med alla olika avsnitt ur Monas Jul, något att sätta sig ner med bredvid Bosse och nicka igenkännande åt samtidigt som er CD-spelare kör Lasse-Stefans "De sista ljuva åren" för femtioelfte gången. Varsågod och lycka till.

Kram? Nähä du, då kommer du att känna att jag har erektion. Det får jag alltid i talarstolen..."

Det här var inget jag ville göra, jag hade annat att göra egentligen. Men det blev ett "måste" när en Nätrot anklagade mig för att hyckla om Mona Sahlin, att jag skulle spela rollen som snäll och ständigt vänlig. Jag har ju alltid haft samma plumpa linje gentemot Mona Sahlin, en linje jag som jag knögglar ihop och kastar bort den dagen då Mona inte längre är ordförande Sahlin. Jag hade tänkt försöka vara lite, pyttelite, respektfull en dag som denna men då blir man kallad hycklare...

Länkar: SvD, DN, Expr, AB