Nedräkningen har börjat, snart kommer 25-årsdagen av mordet på Olof Palme att få uppmärksamhet i alla former av media - något som redan har börjat. Monopol-TV och kvällstidningen Expressen har båda låtit en hänförd journalist följa en våldsamt flåsande Leif GW Persson i spåren längs den sträcka mellan biografen Grand och mordplatsen vid Tunnelgatan som makarna Palme också tog. Sedan har man gjort TV av flåsandet och GW:s spekulationer och låtit GW berätta vad han tror och inte tror.
Det återstår nu bara 4 dagar till 25-årsdagen och jag tänkte fortsätta med att publicera del 2 i min "miniserie" om Palme-mordet. Det blir en postning om dagen där jag kommer att publicera en helt annan "lösning" på Palme-mordet än de som Leif GW Persson och polisen har kommit fram till - för GW säger ju att Palmes baneman är någon tillräckligt hatisk ur polisens eller militärens lönerullor, medan polisen - och faktiskt även familjen Palme - säger att det var rättshaveristen Christer Pettersson som var mördaren...
Att man inte löst mordet - och med största sannolikhet inte heller kommer att lösa mordet - gör ju att kreti och pleti bland amatördetektiver och andra haverister börjar med sina privatspaningar. När sedan belöningen ligger på 50 miljoner för den som klarar upp mordet så går de igång ännu lite mer och ännu lite mer ambitiöst. Det finns säkert kloka människor som också funderar på vad som hände den där natten och som försöker hitta den lösning som ingen annan har hittat, men detta handlar inte om de kloka.
Jag har inte några som helst avsikter att vara respektlös mot Palmes person och den död som utvecklat sig till ett nationellt trauma. Allt jag vill med dessa inlägg är att få berätta om några av de mest häpnadsväckande teorierna om mordet - och idag ber jag att få återge pseudonymen Nils Holgerssons lösning av Palme-mordet, publicerat i Svenska Slagruteförbundets tidning "Slagrutan" i mars 2000.
Enligt Holgerssons artikel så har ordningsmakten redan hittat mordvapnet, och detta med hjälp av slagrutor. Ett gäng hänförda slagrute-entusiaster blev intresserade av att försöka lösa Palme-mordet med sina metoder efter att ha läst om hur ett mord i det medeltida Frankrike klarades upp med hjälp av just slagrutor.
Slagrute-entusiasternas jakt på mördaren och mordvapnet inleddes lite mer än 10 år efter mordet, hösten 1996. Man hade placerat ett "psycho som "sändare" någonstans i Sydsverige, som satt och glodde på en bild av Palme och en bild på en Magnum-revolver. Jag kan inte förmå mig att själv återskapa den mördarjakt medelst slagruta som tog fart i Sverige, i Stockholm och från mordplatsen mot Södermalm. Jag saxar därför ur tidningen "Slagrutan"...
Det återstår nu bara 4 dagar till 25-årsdagen och jag tänkte fortsätta med att publicera del 2 i min "miniserie" om Palme-mordet. Det blir en postning om dagen där jag kommer att publicera en helt annan "lösning" på Palme-mordet än de som Leif GW Persson och polisen har kommit fram till - för GW säger ju att Palmes baneman är någon tillräckligt hatisk ur polisens eller militärens lönerullor, medan polisen - och faktiskt även familjen Palme - säger att det var rättshaveristen Christer Pettersson som var mördaren...
Att man inte löst mordet - och med största sannolikhet inte heller kommer att lösa mordet - gör ju att kreti och pleti bland amatördetektiver och andra haverister börjar med sina privatspaningar. När sedan belöningen ligger på 50 miljoner för den som klarar upp mordet så går de igång ännu lite mer och ännu lite mer ambitiöst. Det finns säkert kloka människor som också funderar på vad som hände den där natten och som försöker hitta den lösning som ingen annan har hittat, men detta handlar inte om de kloka.
Jag har inte några som helst avsikter att vara respektlös mot Palmes person och den död som utvecklat sig till ett nationellt trauma. Allt jag vill med dessa inlägg är att få berätta om några av de mest häpnadsväckande teorierna om mordet - och idag ber jag att få återge pseudonymen Nils Holgerssons lösning av Palme-mordet, publicerat i Svenska Slagruteförbundets tidning "Slagrutan" i mars 2000.
Enligt Holgerssons artikel så har ordningsmakten redan hittat mordvapnet, och detta med hjälp av slagrutor. Ett gäng hänförda slagrute-entusiaster blev intresserade av att försöka lösa Palme-mordet med sina metoder efter att ha läst om hur ett mord i det medeltida Frankrike klarades upp med hjälp av just slagrutor.
Slagrute-entusiasternas jakt på mördaren och mordvapnet inleddes lite mer än 10 år efter mordet, hösten 1996. Man hade placerat ett "psycho som "sändare" någonstans i Sydsverige, som satt och glodde på en bild av Palme och en bild på en Magnum-revolver. Jag kan inte förmå mig att själv återskapa den mördarjakt medelst slagruta som tog fart i Sverige, i Stockholm och från mordplatsen mot Södermalm. Jag saxar därför ur tidningen "Slagrutan"...
"Ett därigenom etablerat psi-spår kunde därefter med slagruta detekteras som ledande i riktning mot Stockholm. Vi kunde därefter inne i Stockholm, delvis oberoende av varandra, från mordplatsen vid Sveavägen och flera andra ställen på motsvarande sätt etablera nya psi-spår. Dessa visade sig, med något undantag, leda i riktning mot ett bostadshus nära Folkungagatan på Södermalm. Sedan vi också skaffat fram ritningar på huset fann vi den lägenhet i vilken psi-spåren strålade samman. Var det mordvapnet vi hade lokaliserat? Och hur hade det i så fall hamnat i lägenheten? Det kändes naturligtvis frestande att knacka på och be att få titta på Palmevapnet. Vi avstod. I lägenheten bodde samma person som vid tiden för mordet."
Med slagruta följde man mördarens flyktväg som till en början sammanföll med polisens bild av mördarens väg. Slagrutan utslag tog spanarna uppför trapporna till Malmskillnadsgatan, vidare ner längs Brunnsgatan till Birger Jarlsgatan och en liten utflykt till Humlegården. Därefter tog slagrutan spanarna längs Linnégatan, Narvavägen, Strandvägen och runt Blasieholmen för att sedan ta vägen över Skeppsbron till Slussen. Det måste ha varit ohyggligt spännande att följa med på denna jakt längs huvudstadens gator...
Uppför trapporna från Slussen mot Mosebacke, och sedan ner mot Folkungagatan via Götgatan. På Folkungagatan kom man fram till den tidigare identifierade platsen där vapnet borde finnas. Man kan frankt konstatera att den den flyende har tagit en väldig omväg för att komma fram till gömstället.
Slagrute-spanarna berättar vidare: "...under sin nattliga flykt hem till bostaden konsekvent hålla sig på största möjliga avstånd från mordplatsen. I mörkret utmed kajernas ytterkanter riskerade vederbörande inte att bli igenkänd i strålkastarskenet från mötande bilar. Inne på gatorna gick flykten, sannolikt av liknande skäl, mestadels på trottoarerna till höger i färdriktningen. Vittnesuppgifterna att den flyende verkade smidig och spänstig kan passa väl in på någon med kondition att tillryggalägga den drygt 6 km långa sträckan till fots i vinterkylan och söka sig uppför branta trappor på fyra olika ställen. Liksom mordet ger flyktvägen intryck att vara resultat av noggrann planering." Eller så var mördaren bara dum i huvudet som inte tog tunnelbanan som fortfarande gick eller någon nattbuss som ostört rullade genom stadens gator trots mordet...?
I november 1996 underrättas Rikskriminalens Palmegrupp om flyktväg och hos vem mordvapnet kunde återfinnas. Slagrutegruppen tyckte sig ha tillräckligt med kött på benen för att underrätta polisen men allt som hände var att förnyade psi-spår visade att vapnet bara några få dagar efter mordet flyttades från det fastställda gömstället. Slagrutegruppen kände att deras häpnadsväckande upptäkt och deras tips till polisen har mörklades och sopades under mattan. De anser sig dock ha bevis för att mordvapnet verkligen har tagits i förvar, om än indirekt genom en radiointervju med Palmeåklagaren Danielsson våren 1997. I radiointervjun redogör Danielsson att det faktiskt finns tips om att vapnet skulle finnas "någonstans i Stockholmstrakten".
Bitterheten över att negligeras av det svenska rättsmaskineriet tar sig uttryck i en avslutning i Slagrute-artikeln som andas förtvivlan och en känsla av inte bli tagna på allvar. Jag saxar vidare:
"Varför polisen trots de nya tipsen inte brydde sig om att leta efter vapnet förklarade han bl.a. med att det inte var någon brådska eftersom "vapnet ligger där det ligger och är inte åtkomligt för någon utomstående". Danielssons oavsiktligt yppade vetskap om att ingen utom polisen kan komma åt Palmevapnet var helst det således kan finnas, avslöjar att han i själva verket bör veta både var vapnet finns och hur betryggande det förvaras på platsen i fråga.
Men varför hemlighålla saken? Stämmer de gjorda iakttagelserna visar våra slagruteförsök att man på parapsykologisk väg även nu för tiden kan få kunskap om okända eller hemlighållna förhållanden. För vår del är detta forskningsprojekt därmed avslutat men kvar finns tyvärr oupplöst det i sitt slag svåraste nationella trauma som drabbatsvenska folket under 1900-talet. Eftersom polisen lagt locket på har vi därför överlåtit åt utomstående med professionell bakgrund att på egen hand arbeta vidare utifrån vårt material så att sanningen om mordet på Olof Palme i sinom tid kan klarna och komma till offentligheten."
Detta var psi-lösningen, och för de som inte vet vad ett psi-spår saxar jag ännu lite mer: "Ett psi-spår är, enklast beskrivet, ett slags förtätning som bildas linjärt mellan en person och ett föremål när personen ("sändaren") tänker koncentrerat på föremålet. Efter bildandet av psi-spåret, som är tubformat och ca en meter i diameter, kan man med slagruta fastställa spårets riktning till föremålet och på så sätt söka sig fram och hitta detta."
Detta var psi-lösningen, och för de som inte vet vad ett psi-spår saxar jag ännu lite mer: "Ett psi-spår är, enklast beskrivet, ett slags förtätning som bildas linjärt mellan en person och ett föremål när personen ("sändaren") tänker koncentrerat på föremålet. Efter bildandet av psi-spåret, som är tubformat och ca en meter i diameter, kan man med slagruta fastställa spårets riktning till föremålet och på så sätt söka sig fram och hitta detta."
Vad beträffar trovärdigheten i dessa teorier överlämnar jag åt läsaren att döma eller fria. Vad vi vet är att Olof Palme sköts i ryggen av en gärningsman som också försökte skjuta Lisbeth Palme innan han tog kurs på Malmskillnadsgatan och försvann. Om mördaren sedan tog samma väg som slagrutan? Vem vet...
Efter det sista trappsteget i den där trappan tog han ett steg ut i det som har kommit att bli ett gäng helt galna spekulationer om vem som sköt Palme, Carl-Erik Rosén, Lisbeth Palme eller en kvinna i en lägenhet...
Jag ber att få återkomma med ännu ett uppslag imorgon. Väl mött!
Jag ber att få återkomma med ännu ett uppslag imorgon. Väl mött!
Bloggar:
Källa: "Slagrutan"
Inlägg
2 kommentarer:
Det är ju mer än sannolikt att Leif GW Persson som nästan alltid har haft rätt i många fall som i detta mordfall, har fullständigt rätt nu igen. Man har bara svårt att förstå att andra med kompetens försöker motsäga detta. De andra lägger ju bara ut i så fall ett villospår och är ju knappast till någon hjälp. Att GW Persson nu går ut och öppnar fallet igen, betyder ju snarare att både han och fler vet exakt vilka som låg bakom mordet. De vill nu bara att dessa mördare skall börja röra på sig lite igen och man vill se lite mera vad de kommer att göra. Dessa mördare är naturligtvis omringade idag från alla håll och jag är helt säker på att det nu bara handlar om när de sitter inom lås och bom.
Personligen tror jag att det är Palme som är den påhittade. Han har helt enkelt aldrig funnits utan är en efterhandskonstruktion som de sammamsvurna fortsätter att lura i oss med fejkade bilder, videoklipp och skådespelare.
Skicka en kommentar