BLACK HAWK UP - OCH EN EGEN KAMPANJ...

"Kan du inte för en gångs skull uttala dig om något som du kan?" skrev en anonym kommentator på mitt tidigare inlägg om järnvägar - och vi får väl se hur jag lyckas i det här fallet. Med min bakgrund i Kronans tjänst så är väl iallafall sannolikheten betydligt större att jag kan formulera något vettigt om Black Hawk-helikoptrar än om ett järnvägsnät som skulle behöva mer pengar än 800 miljoner för att må riktigt bra.

Beröm när beröm så förtjänas handlar det om, och naturligtvis vill jag uttrycka mitt gillande över att regeringen och statsrådet Tolgfors till slut gör något som kanske kan bli slutet på den fars som en nyanskaffning av nya helikoptrar till Försvarsmakten har utvecklats till. Ett insatsförsvar i ett land med våra långa avstånd behöver de förmågor vi nu får genom ett inköp av 15 stycken Black Hawk, en förutsättning för att den 31. Luftburna bataljonen kan bli luftburen i verkligheten och inte längre vara hänvisad till terrängfordon som bara kan flyga om de tankas med Konrads kalasklister...

Det är ett steg i rätt riktning, mot ett försvar som snabbt kan verka där det behöver verka - oavsett om det handlar om Sverige, något grannland eller i trakterna av Mazar-e-Sharif i Långt-bort-istan. Helikoptern är en grundförutsättning i en modern krigsmakt, för rörlighet och för snabba sjuktransporter. Satsningen på nya helikoptrar skiljer faktiskt det nya "insatsförsvaret" från dåtiden "invasionsförsvar", ett invasionsförsvar där helikoptrarna var ungefär lika många som de vi kommer ha i det framtida anorektiska insatsförsvaret.

I det gamla "invasionsförsvaret" kunde man fet-glömma att få helikoptertransport av en skadad kollega i rimlig tid, fokus låg på markbundna sjukvårdstransporter. Ingen svensk beväring kunde räkna med att hamna under kvalificerad vård om man inte råkade vara vakt eller personal vid ett MASS eller något av arméns fältsjukhus. För truppen i terrängen handlade det om enorma logistiska problem att se till att en enskild sårad soldat hamnade under kirurgens kniv. Idag är det nya insatsförsvaret på väg att få helikoptrar som kan lösa problemen lite bättre, men då är problemet var de skall flyga med de skadade istället? Till något av våra två kvarvarande fältsjukhus eller till ett civilt dito som lär ha fullt upp med annat ifall ofreden kommer...?

Likväl är det idag en bra dag för Försvarsmakten när statsrådet Tolgfors berättar att vårt nya insatsförsvar skall få 15 Black Hawk-helikoptrar för att råda bot på en sedan länge alltför uppenbar brist i vår organisation. Tillsammans med de kroniskt försenade och tidigare beställda NH90-helikoptrarna - de som kallas HKP 14 i svensk tjänst - så kommer vi i Sverige helt plötsligt gå från att vara svältfödda på helikoptrar till att bli rejält mättade med tanke på vilken tynande organisation försvaret av idag annars utvecklats till.

Det nya insatsförsvaret kommer alltås att få sina helikoptrar, och även sina soldater efter alla dessa reklamkampanjer. Själv fastnade jag igår i Metro medan jag väntade på min pizza med en stor stark i näven. Budskapet var "Ring upp en person du inte känner och informera informera om att Försvarsmakten söker soldater och sjömän" och med lite mer pilsner i kroppen gick jag senare under kvällen från reklamkampanjens ord till handling. Helt på måfå ringde jag upp tio personer som jag inte alls känner och vars telefonnummer jag slumpade fram i mitt eget internminne.

"Hallå där och God afton i fredagsmyset. Jag är en ambassadör för Försvarmakten, en del av vår verklighet. Som soldat eller sjöman har Du ett utvecklande och utmanande arbete. Du måste kunna lösa Dina arbetsuppgifter under mycket svåra förhållanden. Det kräver stort engagemang, men Du får mycket tillbaka. Du blir delaktig i att säkra människors rätt att leva i fred, frihet och demokrati både i Sverige och andra länder. Dessutom är Du en del i en organsation med god kamratskap och sammanhållning. Du behöver ingen tidigare militär erfarenhet för att söka..." rabblade jag upp vid dessa tio tillfällen då jag tog på mig rollen att bli ambassadör för det försvar som jag verkligen anser att Sverige behöver.

Vid sju av samtalen sade det klick i kombination med någon/några svordomar innan jag hade hunnit till "...men du får mycket tillbaka.". Vid två av samtalen så var den uppringda gammal och snurrig och förstod inte riktigt vad jag ville, och jag fann det då för gott att inte repetera meddelandet när de undrade vad jag ville - egentligen. Men vid ett tillfälle så tror jag att jag fick napp, en ung man som var lite mer på lyset än vad jag själv var tyckte det lät spännande och lovade att surfa in på Försvarsmaktens hemsida när han nyktrat till.

På samma sätt som jag anser att statsrådet Tolgfors gjorde en god gärning för Försvaret när han nu trollar med knäna och rättar till bristen på helikoptrar så gjorde jag en mindre men tyckligen önskvärd insats för det nya insatsförsvaret igår kväll, mitt under fredagsmyset. Jag lydde order som man skall lyda order, jag läste högt ur Försvarsmaktens annons i Metro för tio personer jag inte känner. Nästa gång skall jag tydligen berätta för den framför och bakom mig i rulltrappan att Försvaret söker soldater och sjömän samtidigt som jag slår mig för bröstet genom att veta vad Afghanistans president heter. Han heter Karzai, och han kanske kommer att kunna se en svensk Black Hawk i sitt land så småningom...

Länkar: SvD, DN, AB, Expr, GP,
Bloggar: Cornucopia, Böhlmark, Tolgfors, Wiseman, Ledamoten