2011/04/08

"JÄRNVÄGAR..."


Innan den moderna människan hade förstått att riktigt grova svordomar och könsord var de bästa orden och uttrycken för att lätta på trycket när man höll på att koka över så var faktiskt "Järnvägar!" en mild form av ett kraftuttryck. Frågan är om inte "järnvägar!" idag är ett av de mest underskattade tillropen när man vill markera sitt missnöje, med till exempel en nedriven kontaktledning för andra dagen i rad vid Karlbergs pendeltågsstation...?

Hur många av de där som trängs i den familjära centralhallen på Stockholms Central skulle inte vilja skrika "järnvägar!" när man får höra att regeringen efter två vintrar av kaos och två dagar med nedrivna kontaktledningar skjuter till 800 miljoner kronor för att börja få ordning på järnvägsnätet? Detta svenska järnvägsnät som under decennier missköts av de regeringar och de statsråd som haft ansvaret för räls och tåg - och som nu trillat ner som ett sorgebarn i knäet på Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Catarina Elmsäter-Svärd. Räcker det med 800 miljoner kronor som motsvarar lite drygt 9 kronor från varje svensk? Inte ens regeringen vill tro det, jag vägrar att tro det och jag tror de flesta tågresande svenskarna suckar åt summan.

Men nu handlar det ju ändå inte bara om dessa 800 miljoner, utan om andra satsningar - tidigare och under de år som Alliansen ändå fått ta över ett järnvägsnät som inte ens Håkan Juholt borde gnälla över eftersom det är hans parti som i mångt och mycket ligger bakom dagens situation. Men när den andra vargavintern är över och när våren bjuder på en plockepinn-situation vid Karlbergs station så duger det inte med att se allvarlig ut och att 800 miljoner kronor är mycket pengar. Det är det, men inte när behoven ser ut om de gör - när tågtrafiken i Sverige lider av decennier av eftersatt underhåll, av monopol och noll konkurrens.

Håkan Juholt spelar sin roll som han skall, när han går ut i media och börjar gapa om att återreglera järnvägarna här i landet, att återskapa monopol och att backa bandet till den tid då det var statens uppgift att köra järnvägar, landstingets uppgift att köra pendeltåg och kooperationens uppgift att döpa sina varuhus till Domus. Håkan Juholt är färsk i det politiska toppskiktet, men ändå den mest förutsägbara av alla de partiledare vi har i det här landet. Ingen kan bli överraskad av att mäster Håkan, de människovärdiga monopolens främste tillskyndare, nu ställer sig upp och skriker "förstatliga allt!" och "återreglera!".

Jag är en gammal man, rent fysiskt och minns trots att jag är i kiss-å-bajs-åldern rent mognadsmässigt min ungdom då jag åkte pendeltåg, landstingets pendeltåg, till och från gymnasiet i Tumba. Jag minns hur det blåa, antikvariska landstingståget rullade fram på de de statliga banverks-järnvägarna för att ta mig till storstaden och jag minns att problemen var desamma då som nu - oavsett huvudman, oavsett vem som körde tåget och varifrån han eller hon fick sin lön.

Jag minns mina resor på Banverkets räls från den gamla slitna stationen som hette Södertälje Södra, till Göteborg och det regemente som då skyddade rikets andra stad från en sovjetisk omfattningsrörelse från Norra Marinen i Murmansk. Det var minsann kaos då också, det var bussar från Skövde till Hallsberg och ett tåg som därefter blev omkört av snöröjningen i Pålsboda. Jag minns alla de gånger då jag stod på perrongen i Rönninge i timmar för att en växel hade frusit fast vid Södertälje Södra, en väntan som alltid slutade med en bussresa.

Det var inte bättre förr, det är bara bakåtsträvare som Håkan Juholt som vill inbilla oss att allt blir bättre om vi bara backar bandet till den tid då Staten tog hand om allt mellan himmel och jord, och då speciellt järnvägarna. Därmed inte sagt att jag inte tycker att staten skall vara med och göra sitt. Staten skall bygga järnvägar, underhålla samma järnvägar och se till att de intressenter som vill köra tåg i det här landet skall kunna göra det utan att behöva oroa sig över dålig PR när tågen står stilla på grund av att vår infrastruktur är ett skämt.

Åttahundra miljoner gör tyvärr varken till eller från. Antingen satsar man fullt ut, eller så kapitulerar man. Halvmesyrer och patetiska försöka att försöka släcka en skogsbrand med en handbrandsläckare funkar inte när situationen är som den är. Men lösningen heter inte återregleringen eller ett överlåtande av allt vad "järnvägar!" heter i kapitalets händer. Det handlar om att gå hand i hand för att ge de svenska folket de kommunikationer som behövs i det här avlånga landet. Juholt har fel, regeringen är för snål - att säga något annat är att hyckla...

Länkar: SvD1, SvD2, AB1, AB2, AB3, DN1, DN2, DN3, DN4DN5, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: (C) Andersson, Röda Berget,  Moberg, Kent

4 kommentarer:

Silverstolpe sa...

Det blev en Moderat infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, och vips finns det pengar. Pengar som Åsa Torstensson äskade långt tidigare, men då fanns inget i Borgs lador. Med ett moderatparti som behandlar sina småsyskon på detta sätt kommer för eller senare i trubbel. Precis som moderaterna en gång i tiden sabbade för Fälldin och Ullsten.

Anonym sa...

Kan du inte för en gångs skull uttala dig om något som du kan?

Anonym sa...

Jag känner igen alltihop och håller med.
Problemet är nog uråldrig princip - SPÅR.
1800-talsteknik. Skansenlinjen i Stockholm är en museispårväg.

Man får hoppas på ny drivteknik till bussar eller spårlösa tåg. Det är för dyrt med tågteknik, och för låg friktion, dvs för långa bromssträcker, dvs låg transportkapacitet.

Tokmoderaten sa...

Anonym 00:12: Den som lever får se...