NERVÖS VS TRYGG, AMATÖR VS PROFFS...

Han var riktigt j*vla nervös, mannen som jag vid tvenne tillfällen svept några iskalla pilsner med på lokalpuben Bishop Arms vid Landsvägen i Sundbyberg. Jag tyckte nästan synd om Tommy Waidelich när det inprogrammerade kroppsspråket hakade upp sig och såg rätt så löjligt ut redan under de första trevande orden i en TV-debatt mot Anders Borg. Skillnaden mellan erfarenhet, pondus och trovärdighet blev uppdraggade inför en publik som kanske reagerade som jag - med empati, med sympati och hade jag haft snippa så kanske jag till och med hade fått moderskänslor för Tommy...

Tommy Waidelich sade flera saker som jag höll med honom om, och de flesta av de där sakerna höll även Anders Borg med om. Det handlade om infrastruktursatsningar, om vikten av ett utbildningssystem som utbildar folk för de jobb det här landet kommer skapa i framtiden och hur avgörande det är med nya jobb för att värna välfärden.

Sedan är det tveksamt ifall Anders Borg skulle hålla med Waidelich om att han, mannen med hästsvansen, hanterade finanskrisen bra. Risken är väl stor att Borg i så fall skulle måla in sig i självgodhetens hörn i Jante-lagens Sverige, och det passar sig ju inte att slå sig för bröstet och tycka att man är bra. Men jag och Tommy Waidelich tyckte att att Borg var duktig, precis som de flesta av de rättskruvade svenska väljarna. Det är ett bra retoriskt knep för att framstå som verklighetsförankrad att kunna ge "cred" till sin huvudmotståndare, trovärdigheten växer när man inte bara demoniserar och svartmålar. Där ligger Waidelich hästlängder före sin företrädare, riksgnällare och kunglig hovleverantör av svartmålande: Thomas Östros.

Sedan är jag benägen att hålla med Waidelich i en fråga där vi förmodligen inte ens skulle få med oss Borg även om vi använde tumskruvar eller andra tortyrinstrument - och det handlar om att regeringen faktiskt saknar en efterkris-politik. Den bilden lever jag tyvärr också med, och det är jag inte ensam om. Efter finanskrisen, efter valsegern så är det inte samma glöd i förädlingsarbetet av föregångslandet. I takt med en sönderfallande och katastrofal opposition så har regeringen satt sig ner för att samla navelludd i väntan på någon som bjuder upp till dans igen och inte bara ligger och skakar av ångest i ett hörn.

Nu har oppositionen trollat fram Juholt och Waidelich, två män som tycker olika om det mesta vad avser ekonomisk politik. Förhoppningsvis fattar nu herrar Reinfeldt och Borg att vi måste börja ta fram danskunskaperna illa kvickt igen ifall det är vi som skall vara den där danspartnern som väljarna vill dansa med medan man diskuterar samhällsproblem. Vi har förlorat ett halvår på att vi inte hade någon tydlig eftervals- eller efterkrispolitik, tid vi hade behövt för att bygga för framtiden.

Det är tid vi aldrig kommer att få igen, det är tid vi förlorat för att oppositionen var/är usel och för att vi tappat i fart när vi hade behövt växla upp. Det är dags nu, det är dags att ta ansvar - ansvar för ett föregångsland som behöver förädlas, inte förvaltas. Det är dags att visa vilka det är som ser och identifierar samhällsproblemen som väljarna bekymrar sig över - och som också har något annat än tunn retorik, tomma floskler som lösningat på problemen. Det handlar om att använda sig av erfarenheten, av klasskillnaden - som finns i det här fallet - för att se till att Mona blev den första delen av en parentes i socialdemokratins historia, och där Håkan Juholt blir den andra...

Länkar: SvD, SvD, DN, AB, Expr, SydS, SVT
Bloggar: Böhlis, Högberg, Johansson