Klockan var inte ens halv åtta denna gråa morgon då mobilen under huvudkudden väckte mig med ett antal kraftig vibrationer, det var ett sms från Natalie Sial - den nya överstinnan Nätrot. Det var alltså dags att gå upp, plugga i nätverkskabeln i datorn och börja lyda order och ordern var tydlig.
"God morgon kamrater! Dags att gå upp och göra nytta. I Dagens Nyheter går Maud Olofsson till våldsamt angrepp på allas vår Juholt och allas vår Waidelich. Täpp till truten på centerhaggan när ni låter era flinka fingrar spela över tangentbordet. Med vänliga hälsningar / Natalie"
Jag satte mig på sängkanten, kliade mig i håret och släppte lite morgonväder som en konsekvens av att jag åt rätt mycket gul lök till mina tacos igår kväll. Jag tittade på sms:et igen och förstod hur de har haft det under alla dessa dagar, alla dessa månader och alla dessa år - mina vänner i Netroots. Min prioritering var egentligen att få sova lite till, men det blev till att prioritera annorlunda när Maud skulle få sina fiskar varma...
Maud gnäller alltså på socialdemokratins nygamla politik som herrar Juholt och Waidelich lyfte fram i en debattartikel i samma tidning härommorgonen. Visst, jag är fortfarande den blåa broilern i den röda hönsgården - den enda moderaten i Netroots men för att få vara kvar i detta gäng så förväntas det nog att jag bemöter Mauds påhopp på mina kompisars missförstådda ledare.
Risken är rätt stor att Maud Olofsson kommer att kunna ikläda sig rollen som riksgnällare nu när Thomas Östros har sparkats så långt bort från Sveavägen 68 att han ligger i omloppsbana runt vår planet. Samtidigt så skall man som politiker göra det man är bäst på, och Maud är riktigt bra på att gnälla - precis som Håkan är bra på att sparka föräldralediga mammor från sina poster när han skapar ett nytt lag. Precis som Tommy Waidelichs osynliga framgångar under alla sina år i Riksdagen när det handlar om ekonomisk- och finanspolitik är svåra att missa för den insatte...
Maud avslöjar sig själv i det näst sista stycket i sitt svar på Juholt och Waidelichs debattartikel, detta när hon skriver "Faktum är att Juholts och Waidelichs artikel lämnar fler frågor än svar!". Faktum är att Maud inte vill se vad Juholt och Waidelich är ute efter. De vill så små frön av ångest hos de som lämnade partiet, man vill visa att man ser på samhället och politiken med samma ögon som huvudmotståndarna och rättar sig därefter. Man vill ha en artikel där det ställs fler frågor än det kommer svar. De vill skapa en politisk "Cliffhanger" där folk med nyfikenhet ser framemot nästa steg i tillbakagången till de gamla hederliga sossarna där den mest framträdande ekonomiska formeln var att man betalade 50% i skatt som offentliganställd, pengar man sedan fick tillbaka med ett tillagt bidrag från borgarbrackorna.
Maud konstaterar att de enda jobb Juholt och Waidelich tycks vurma för är de jobb som skall lösa jobbkrisen är de offentliga jobben, inga andra - och visst har hon rätt i sin analys. För att ha ett alibi att inte "justera skatterna" eller "inte kraftigt höja skatterna" utan bara lite, måttligt eller lagom mycket så är det ju bra om det finns offentliganställda som kan få tillbaka sin inbetalade skatt i lön.
Håkan Juholt och Tommy Waidelich försöker sig på exakt samma sak som vi moderater har utvecklat till perfektion under vår förnyelseprocess. Man försöker sno motståndarens frågor och retorik, man lägger sig nära motståndaren rent illusoriskt och man börjar låta som motståndaren har låtit när motståndaren har varit som mest framgåmgsrik. Man gör detta trots att agendan egentligen är densamma, där vi moderater bakom den putsade fasaden ändå får svårt att brotta ner morgonståndet om det står "Sänkta skatter", "Nya valfrihetsreformer" eller "Avskaffade monopol" på framsidan av Svenskan. I sossarnas fall handlar det om samma vurmande för fler offentliganställda, ett höjt skattetryck som man kallar för "justerat" eller "inte kraftigt höjt", återskapade monopol för människovärdet - där bara en staligt anställd farmaceut har vett att berätta för ledaren Juholt att det finns billigare tabletter än Eeze...
Så slutsatsen denna morgon är att allt är precis som det alltid har varit i politikens Svedala igen, efter en vinter av sosse-krisande. Maud gnäller. Moderaterna märks inte. Sossarna anpassar sig till moderaternas tidigare kända politik och retorik. Detta medan man egentligen vill det man alltid har haft som ambition - att justera skatterna, anställa bort arbetslösheten i offentlig sektor utan att för den skull behöva höja skatterna - inte kraftigt iallafall - och återskapa monopolen för människovärdets skull!
Nu har jag skrivit att Maud är dum. Hoppas att Natalie Sial är nöjd, och att mina nätrotskollegor vaknar snart och börjar länka till mig...
Länkar: DN1, DN2, DN3, Expr
Bloggar: Kent,
Inlägg
2 kommentarer:
Vill i alla fall önska dig lycka till med dina nya vänner! Jag vet att det finns en gräns för hur länge man klarar av att kämpa i motvind, och en gräns för hur länge man kan vara lojal utan att känna sig uppskattad av överheten. Så även om din nya uppdragsgivare är krävande, så måste det kännas mycket bättre än förut.
Vi dina läsare uppskattar dig förstås, det vet du - och det kommer vi säkert göra även om du skulle komma på kant med nätrötterna.
Hej Tokmoderaten
Det var både intelligent och mycket roligt skrivet av dig!
Du skriver: "Faktum är att Maud inte vill se vad Juholt och Waidelich är ute efter. De vill så små frön av ångest hos de som lämnade partiet..".
Din analys - "Maud vill [inte] se" - kanske ska tas bokstavligt. Maud Olofsson kan medvetet ha beslutat sig för att ignorera, att Juholts och Waidelichs artikel riktar sig till dem, som lämnade partiet.
Hon har i stället beställt en artikel (av den/dem som skriver hennes artiklar) som pekar på en av SAPs svagheter. Jag förstår inte, på vilket sätt det beslutet skulle göra henne "gnällig"?
Är det "gnälligt" att i svensk debatt uppmärksamma någons/ett partis/en ideologis Achilleshäl?
PS Ohyggligt rolig bild!
Skicka en kommentar