2011/04/01

NYA TIDER, NYA UTMANINGAR, NYA VÄNNER


För att komma ifråga som medlem i det röda bloggnätverket NetRoots så finns det två grundkrav som man skall uppfylla, och inget av dessa är att man är socialdemokrat faktiskt. Nej, det handlar om att man är en progressiv bloggare och att man är villig att bidra med sitt skrivande och opinionsbildande för att få ett regeringsskifte till stånd.

Att jag titt som tätt har lättat på mitt hjärta i beundran över hur ett bloggkollektiv, förvisso ideologiska antagonister, lyckas flytta debatten dit man vill ha den är ingen nyhet. Jag är avundsjuk på NetRoots på många sätt, alltifrån att partiledaren benämner sina krigare i de sociala medierna som hjältar och inte alls som i vårt parti. Där är fallet att partiledaren tillika statsministern krasst och uppriktigt sätter ett likamedtecken mellan bloggaren och "en människa som inte mår bra, som kan avreagera sig, säga och tycka vad som helst."

Jag mår inte bra, jag avreagerar mig och jag säger och tycker vad jag vill - men jag gör det för att opinionsbilda för ett parti där jag har min ideologiska hemvist. Att jag inte mår bra beror på att samma parti inte tycks värdesätta det jag och mina kollegor bland de moderata bloggarna försöker göra tillsammans, med olika medel och olika målgrupper. Jag vill att vi moderater skall äga de sociala medierna såsom vi äger den politiska debatten - när vi vill. Jag vill att vi skall bli bättre på att sprida vårt evangelium på nätet, men jag har kört huvudet i väggen tillräckligt många gånger nu för att orka bry mig om framtiden. Jag vill veta mer om vad vi vill som parti, vilka frågor som är viktigast att banka in i skallen på väljarkåren och jag vill låta mina tusentals läsare följa med.

Men det är inte intressant för partiet, och därför tvingas jag söka nya vägar utan att för den skull kompromissa med den ideologiska ryggraden som tycks vara den enda ryggrad jag har. Därför har jag och flera av Nätrötternas ledande bloggare hittat en gemensam lösning på min ensamma vandring i bloggosfärens utanförskap - där vi hittat en genväg in i den enda fungerande gemenskapen för mig. Från och med idag så är jag en i NetRoots-kollektivet, med en förvisso lite annorlunda agenda och några undantag i det regelverk som styr nätverket.

Johan Ulvenlöv använde alltså sin sista arbetsdag som "överste Nätrot" med att trolla in mig i Netroots, som en liten välkomst-present till efterträdaren Natalie Sial. Att jag var progressiv så det räcker och blir över var vi rörande överens om, och efterhand kom vi också fram till en lösning på "måste"-kravet om att arbeta för regeringsskifte. Det löste sig med att jag kommer arbeta för en moderat majoritetsregering, alltså ett regeringsskifte...

Johan Ulvenlöv är fullt införstådd med att min blogg framöver också kommer att vara kritisk till det parti som de övriga nätrötterna sympatiserar med, och att jag kommer väcka ont blod i leden med mitt plumpa sätt att argumentera mot sosseriet. Det jag förbundit mig till är att aldrig någonsin kritisera nätverket som sådant och att med jämna mellanrum lätta på hjärta om den kritik jag har mot regeringens regerande. Samordningsvinsterna med detta samarbete blir stora, eftersom jag kan räkna med fler inlänkar och "motståndarens" stöd när de betalar mig för att bevaka moderata Sverige-möten, partikongresser och Cinderella-kryssningar.

En annan uppoffring jag fått ställa upp på för att få detta efterlängtade stöd är att jag lovat att aldrig någonsin lyfta de politiska frågorna och svaren från dessa moderata tillställningar utan att bara sikta in mig på vem som hånglar med vem på minglet, vem som är för full för att gå eller vilka som inte skulle dela hytt eller hotellrum men som gjorde det ändå. Lite politisk "Se och Hör" alltså...

Vad gäller mina utfall mot Håkan Juholt och andra ledande sossar så har jag fått fria tyglar, och herr Ulvenlöv konstaterade kallt att "om man kastar tillräckligt mycket skit på någon så får de efterhand sympatier hos lågpannorna." Med detta i åtanke kan jag lova att inte speciellt mycket kommer att förändras på bloggen, tonen kommer att vara densamma men jag kommer blogga med en stark organisation i ryggen som förstår kraften i det jag gör - mot dom, mot mig själv, mot politiken och mot mänskligheten...

Jag tackar självfallet Johan Westerholm, Peter Högberg, Alexandra Einerstam, Peter Johansson, Martin Moberg, Peter Andersson med flera för denna ynnest. Jag lovar att inte göra Er besvikna.

Mot lite olika mål - Tillsammans in i framtiden!

9 kommentarer:

iMike sa...

Lycka till

Peter Högberg sa...

Kärlek broder kärlek från flinten. Nu är nu upptagen i ett exklusivt fint sällskap

Fadern sa...

När fan blir gammal blir han religiös !

Martin Moberg sa...

He he he..... ;-))

// Martin

Visionären sa...

April, april.

V

Anonym sa...

Just det. Det är första april idag.

Leif Ekstedt sa...

Tokmoderatens analys stämmer ganska bra. SVD tillhör även de den öppna informationen som inte alltid faller Reinfeldt på läppen.
Som Moderat vill man ju trorts allt ändra sådant man anser vara fel och därmed försöka förändra vissa grodor.
T.ex. Tibble var lite Toblerone för familjen Reinfeldt.
Ideologiskt fina tankar som stött på patrull för att de genomförts utan att finliret har fungerat.

Men som sagt vi har Svd som sista utpost och de är väl en garrant för Moderat politik.

Karin Månsdotter sa...

Som tidigare medlem i moderaterna så har jag med förundran sett på den nuvarande partiledningen och undrat: Hur blev det så här? Var är mina meningsfränder, de riktiga moderaterna? Finns det någon opposition INOM partiet? Ett annat gäng, som består av RIKTIGA moderater, och som bara de fick chansen skulle ta över! Eller är det bara så att de väntar på att en ledare ska dyka upp? I så fall är du då, käre Tokmoderat, villig att ta på dig detta uppdrag? Att samla de missnöjda moderaterna och intrigera bort partitoppen för att sedan ta över partiet?

Studera de Rödas maktspel och intriger och lär av dem!

Ing. S.O.B. sa...

Hmm...

begreppet nyttig idiot dyker upp i sinnet. Frågan är bara vem som är vilket, nyttig eller idiot?