2011/04/06

FRÅN MAUDERN TILL OMAUDERN...


Vem våra alliansbröder eller allianssystrar i Centerpartiet har som sin ledare är ytterst en fråga för dessa, och just nu har man Maud vilket alla vi andra allianssympatisörer har att förhålla oss till. Så egentligen borde jag när Federley och Al-Sahlani nu basunerar ut att Maud bör bytas ut till hösten bara konstatera att det är Centerpartiet och centerpartisterna som bestämmer hur man vill göra och varför man vill göra på det viset.

Det är inte alls konstigt att det knorras och gnälls i ett parti som under Mauds ledning gått lite halvknackigt i opinionen och i det senaste valet, det är rentav naturligt och ett sundhetstecken. I valrörelsen 2006 kändes Maud som en frisk fläkt med sitt överdrivet hurtfriska sätt, hon visade sig var en rätt rolig tant med en förvisso rätt jobbig röst. Men Maud kändes maudern, hon var precis det som Centern behövde då och vad Alliansen behövde för att bli det där lagbygget som mot många odds ändå håller ihop än i dessa dagar.

Idag känns Maud mer omaudern, inte alls lika tilltalande eller spännande. Från energisk till tjatig, från upphetsad till gnällig. Maud har i mina ögon passerat bäst-före-datum och skulle jag få råda mina centervänner så skulle det vara att gå på Federleys och Al-Sahlanis linje och skifta ledare medan tid finns. Men eftersom jag inte är centerpartist så skall jag inte ge några råd, de får fixa till sitt ledarskap själva. De vet bäst själva, centerpartisterna, vad de behöver göra och när de behöver göra det. Jag litar på att Maud själv förstår när det är dags gå, och att man i Centern klarar av sin eventuella nomineringsprocess bättre än vad ärkefienden i sosseriet mäktade med - trots att Centern har sina inbyggda spänningar mellan storstad och landsbygd...

Jag kan inte säga vad detta tar vägen, annat än att jag ser att det höjs röster i var och varenda vrå i det gröna allianspartiet om att det är dags för Maud att gå, och det när tillräckligt många röster hörs blire en omöjlighet att göra det jobb som man tror sig kunna. En ledare behöver ett enat parti, ett sammansvetsat parti ryggen - speciellt när man har motvind. Mauds stöttning från den egna leden ifrågasätts redan av de politiska motståndarna och det kan mycket väl vara så att det var i dag, den 6 april, som det sista kapitlet i Mauds politiska historia började skrivas.

Bestämmer sig centervännerna för att skifta ledare, vem skall de då plocka fram istället? Får jag vara uppriktig så ser jag ingen bland de centerpartistiska statsråden som sticker ut och skulle bli någonting bättre än det Maud redan är. Andreas Carlgren, Eskil Erlandsson eller Anna-Karin Hatt är inte tillräckligt bra, om jag skall vara ärlig. Nej, använd det brittiska elitförbandet SAS motto - Who dares wins - Den som vågar vinner. Vågar man lyfta fram Fredrick "Ursula" Federley? Tveksamt. Vågar man lyfta fram Abir Al-Sahlani? Kanske, kanske...

Själv skulle jag gärna se Per Ankersjö, Johan Hedin eller världens snyggaste centerpartist - Täbycenterns Benita Funke - som Mauds mer mauderna efterträdare. Den som vågar vinner!

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3,
Bloggar: Röda Berget

5 kommentarer:

Magnus i Solna sa...

http://anniejohansson.se/

Guds Basun sa...

Faran ligger väl att i centerpartiet finns väldigt många Olof Johansson, som inte skulle tveka att krossa Alliansen, i tron att C skulle få mera att säga till om i koalition med S. Och Mauds överenskommelse med de andra om energifrågan skulle rivas upp snabbare än blixten. För alliansens bästa är det klokast i att låta Maud sitta kvar, i alla falla till 2014.

Tokmoderaten sa...

Förlåt Magnus. ANNIE ÄR ETT UTMÄRKT VAL!

Anonym sa...

Du har redan sagt det själv, Tokmoderaten, Annie är sannerligen ett utmärkt val.

Johan

Bosse Ess sa...

Maud "Bjäbban" Olofsson är en lika stor katastrof för Sverige som Tsunamin för Japan.
Denna Moderatjuntans nickedocka bör förpassas till dom sälla jaktmarkerna. Få skulle sakna denna ytterlighetsyttring.