VISST ÄR MONA VÄRD SIN FALLSKÄRM!

Det här är mitt första inlägg som medlem i Netroots, och det blir till att känna sig för när jag försöker tacka för förtroendet från min position som en blå broiler i ett gäng av röda tuppar och röda hönor. Till att börja med så kör jag en plågsam uppgörelse med mig själv, eftersom jag så sent som igår hade synpunkter på att mina kollegor och alla andra medlemmar i "Rörelsen" fick betala Mona Sahlin 140.000 kronor per månad i så kallad fallskärm. Nu ser jag på saken med helt andra ögon, och förstår faktiskt att det är helt rätt att dessa solidariska människor bidrar till Monas leverne under ett år...

Så jag börjar med att be Mona Sahlin om ursäkt för min hånfulla och insinuanta bloggpostning från igår, där jag ställde orimliga krav mellan en fallskärms storlek och den utförda arbetsuppgiften. Nu minns jag hur det var när jag spelade brännboll med Unga Örnar i min ungdoms dagar. Då spelade det ingen roll om man blev bränd, missade en lyra eller behövde ta till "plankan" för att få iväg bollen - det viktiga var att man försökte och att man ställde upp för laget. Oavsett uselhetsgrad så hurrades det efteråt för alla kämpar, och alla fick exakt 2.5 dl svag apelsinsaft i plastmugg och en kanelgiffel modell mindre i rättvisans namn.

Kanske är det så man skall se på Monas fallskärm. Hon försökte, men räckte ändå inte till och vad spelar det för roll när man belönar folk för lång och trogen tjänst ifall man lyckats infria förväntningarna eller inte. Mona var ett stolpskott, hon var faktiskt inkvoterad men hon gjorde sitt bästa och då skall man ha lika mycket i fallskärm som de andra som försökte och lyckades bättre.

Dessutom hade det varit fruktansvärt taskigt om Partiet, som partiet faktiskt gjorde - sparkade ut Mona från hög höjd om man inte samtidigt skickade med en fallskärm som gör att Mona landar mjukt på den plats där hon nu lär landa när hon reser ut i världen. Mona Sahlin har jobbat i politiken i 30 år, så visst är hon värd vartenda öre och varenda krona av de där 140.000 kronorna som medlemmarna ställer upp med, slantar som annars skulle kunna gå till någon kampanj eller utbildningsinsats om Mona tog ett jobb istället för att resa iväg.

Själv har jag jobbat i vården i tjugo år, och om tio år skall jag alltså ges möjlighet att klanta mig på jobbet, få folk att tappa förtroende för den arbetsplatsen där jag jobbar och som en konsekvens därav också fly densamma med kaos och katastrof som följd. Om, eller rättare sagt när, detta sker så skall jag med samma logik alltså kunna kvittera ut 72.000 kronor i månaden under ett år när jag får sparken - för att resa runt och tänka tillbaka på de där 30 åren då jag tog hand om folket.

Men 72.000 i månaden? Så mycket tjänar väl inte en underskötare? Nä, inte alls. Det är vad verksamhetschefen har i lön och som genom ett mirakel lyckades jag anamma sosseriparametern där lilla jag fick lika mycket i ersättning som högsta hönset bara för att det skulle vara så utan att någon kan motivera varför...

Med detta vill jag säga att vi absolut inte skall gnälla på att Mona behöver en fallskärm, en fallskärm som hon själv tycker att hon har rätt till efter 30 år i rödingarnas tjänst. Den politiska adeln måste ha samma förutsättningar att leva på gamla meriter och synder som den riktiga adeln, och detta alldeles oavsett vad man står och gapar om i talrstolar på 1:a Maj eller i Riksdagens Plenisal.

Så slutklämmen blir - självklart och självfallet i mina nya roll som nätrot - en kärleksfull önskan om en trevlig semester till familjen Sahlin. Tänk inte på oss, de som SMHI lurade på 15 grader och sol till helgen och som nu upplever något som bara ser ut och känns som den värsta sortens oktoberkväll...

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD1, SvD2, DN, Expr1, Expr2
Bloggar: Kamrat Krassman, Kamrat Högberg, Kamrat Johansson, Kamratinna Einerstam