Efter att ha sågat Kungens stab, hans PR-folk och sättet de krishanterar på - och lite försiktigt lyft fram en av de få möjliga utvägarna som återstår ifall gänget på Hovet fortsätter marschera i klaveret så fick jag åtminstone två vänner i samma monarkistiska kretsar som mig att reagera. Jag hade blivit mainstream, jag var populist - jag förstörde varumärket Tokmoderaten på samma sätt som Bertil Ternert nuförtiden verkar ha som mål att kvadda statsskicket.
Men jag är inte den som låter mina kritiker tystas ner, om det inte handlar om SD-folk som bara har som mål att väva in sina budskap i kommenterandet i varje ämne där inte ens integrationsfrågan finns på tapeten. Därför upplåter jag därför denna morgon en gästblogg till Staffan Strömbäck, partivän, vän och ordförande i socialnämnden i den kommun där kungafamiljen råkar bo.
Så varsågoda - Kungen nu och i framtiden...
"Under senaste veckorna har alltfler, även en del moderater, ställt frågan om det inte vore dags för kungen att abdikera till förmån för tronföljaren, kronprinsessan Viktoria. Det finns till och med de som tagit mediacirkusen till intäkt för att ifrågasätta monarkin som institution. Som om en republik med en president skulle vara en garanti för att statschefen alltid beter sig korrekt. OM kungen varit på nattklubb med nakna damer är det ändå långt ifrån cirkus Berlusconi... se t ex:
För närvarande finns det väl inte mer än en tungt kriminellt belastad person samt någon eller några journalisters ord på att det existerar bilder på att kungen varit på tillställning med halv- eller helnakna damer. Med ytterst begränsad egen erfarenhet från kontakter med media, finns det dock en del som talar för att personer i dessa kategorier sällan tillhör de mest trovärdiga sanningsvittnena.
På en så skakig faktagrund är det beklämmande att se och höra ledande (och ibland mindre ledande) moderater ge råd till kungen avseende allt ifrån mediahantering till abdikation.
Somliga för fram att en av kungens vänner har försökt köpa bilder från en tungt kriminellt belastad person - och att detta skulle vara komprometterande för kungen. De som för fram detta argument verkar inte över huvud taget ta någon som helst hänsyn till det faktum att dels har den mindre omdömesgille personen i kungens vänkrets som försökte köpa eventuella bilder klargjort att så skett utan kungens vetskap, dels att kungen tydligt har tagit avstånd från (möjligen f.d.) vännens agerande.
Och även om vår monark faktiskt skulle ha varit på tillställning med hel- eller halvnakna damer, så är det långt ifrån ett beteende som diskvalificerar honom från att fortsatt fungera som statschef. Stora delar av Sveriges befolkning sitter faktiskt varje vecka och ser på Big Brother och Paradise Hotel. Det får väl finnas några gränser för dubbelmoralen, även i den politiska retoriken.
Poängen med en monarki är inte personen, utan institutionen. Ämbetet tillsätts inte efter kompetens, utan ärvs. Vissa monarker är bättre, andra är sämre. Det finns ett egenvärde i en institution som står över den dagliga (och ibland alltför) populistiska dagspolitken. Och som finns, oavsett om Persson, Reinfeldt, Palme eller Bildt är statsminister.
Den ordningen har vi haft i många hundra år i Sverige. Den ordningen bör vi fortsätta med."
Staffan Strömbäck
Länkar: SvD1, SvD2, DN, Expr1, Expr2, AB
Bloggar: Böhlmark, Pettersson
2011/05/29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Tokis, varför är monarkister alltid okunniga i historia? "Den ordningen har vi haft i många hundra år i Sverige. Den ordningen bör vi fortsätta med." skriver Strömbäck. Man får intrycket att de skaffat sig sin historieuppfattning genom att betrakta målningar av Carl Gustaf Hellqvist. Att de faktiskt tror att händelser som brandskattningen av Visby verkligen inträffat.
Sverige har inte alls haft nuvarande ordning i många hundra år, utan 200 år - innan dess hade vi en härva av val, Frihetstid, envälde, etc. Tanken på det stillastående och eviga statsskicket är en monarkisternas våta dröm.
Gästbloggare Strömbäck avslutar med: 'Poängen med en monarki är inte personen, utan institutionen.'
Ledande statsvetare påstår att bara det att innehavaren av Sveriges Tron är rikets statschef. Denna fras i Regeringsformen skulle då göra Sverige till monarki.
Men institutionen monarki finns inte. Ingenstans i Regeringsformen nämns ordet monarki och ingenstans i Regeringsformen regleras ämbetet 'statschef'. Sverige har en titel som skall gå i arv, men ämbetet, institutionen, ligger på andra händer.
Den bristfälliga Regeringsformen försvaras med att ständigt påpeka att Sverige är en monarki. Kejsarens nya kläder.
Per Kjellén, Kungsbacka
När jag gick i skolan - på 60-talet - fick jag lära mig att om det inte gick att bilda regering, så skulle kungen ta över (tills förhållandena förbättrades, får man anta). Det var hans huvudsakliga funktion och uppgift. Om jag fattat rätt togs denna uppgift bort i 1974 års regeringsform. (Rätta mig om jag har fel!)
D v s före 1974 var kungen en garant för att landet alltid skulle ha ett styre. Han fanns i bakgrunden som en företagsägare som överlämnat ledarskapet till en VD (statsminister) och en styrelse (regering), men som var beredd att gripa in om det skulle behövas.
Frågan är då om det finns något kvar av monarkin när den uppgiften tagits bort.
Så ditt argument för att behålla kungahuset är att det inte är så farligt och att det saknas bevis på att kungen har gjort det han påstås ha gjort? Det verkar inte vara så svårt att bevara kungahuset om det är de enda kriterierna för att behålla det. Så länge kungen och hans gemak håller sig på mattan, eller åtminstone inte bevisligen, trots tunga indicier, trampat utanför den så ska vi behålla dem. Inte ett ord om vad vi får tillbaks om vi behåller dem. Inte ett ord om att dessa rykten har gått i många år om kungen. Rök utan eld?
Nej, någon ärvd höghet som står över alla och lagen behöver vi inte i Sverige. Speciellt inte när de måste ta hjälp av maffian för att bevara sin ställning och undvika självpåtagna skandaler.
Skicka en kommentar