BYE, BAJS, BAJEN...

Hej då...

Att vara Hammarbyare är ju den mest extrema formen av att vara självplågare och när jag valde favoritlag så var jag högst medveten om att jag lade mina sympatier på ett gäng härliga lirare med en stor del haverister, alkisar och narkomaner i de mest hängivna supporterleden. Mitt älskade Hammarby har ju under min tid som supporter åkt berg- och dalbana mellan seriesystemen men på senare år ändå känts som ett hyfsat tryggt allsvenskt lag, men säg den lycka som varar...?

I kväll var det dags igen, Bajen degraderas och den spelartrupp som inledde allsvenskan 2009 finns det bara spillror kvar av. I år så har inte Bajens öde beseglats på Söderstadion eller någon av de andra allsvenska arenorna utan i det styrelserum där man med berått mod halal-slaktat ett älskat fotbollslag, sålt spelare och själ och lämnat ett stinkande kadaver kvar till de ack så hängivna, ack så lättlurade supportrarna att slösa sina surt förvärvade och hårt beskattade pengar på. För är det inte konstigt att ett lag med medelmåttor, för det är just det Bajen har varit sedan Petter Andersson, Lolo Chanko och Charlie Davies såldes alldeles för billigt, men med ett av de högsta publiksnitten och den mest hängivna publiken tillsammans med AIK kan köras i botten ekonomiskt, sportsligt och moraliskt på det sätt som skett i år. Ett lag av medelmåttor, stjärnspelare som ersätts med brasilianare utan varken mål- eller spelsinne, borde ju innebära en låg lönenivå och ett rejält plus i kassakistan när man värderar in och ut i spelartruppen - men så är det inte i Bajen inte.

Spelare säljs, spelare vill dra, styrelsen flyr i vild panik från sina positioner och VD:n lägger av - och absolut ingen vill ta ansvaret för att det här året har varit ett fiasko utan dess like i Hammarbys ändå rätt tragiska historiebok. Utan att vilja ta våldsverkare i försvar så finns det iallafall en förståelse för att underbetalda men hängivna killar och män vill slå välbetalda, inkompetenta och handlingsförlamade styrelsemedlemmar på käften för det de har gjort med vårt Hammarby. Jag försvarar inte våldet men jag ser orsaken till frustrationen...

I kväll sitter jag och skäms över att hålla på ett lag, en förening som så uppenbart inte har i allsvenskan eller ens i superettan att göra. Med en sådan ledning av folk som flyr när man kört ett lag i botten så finns inget hopp, jag känner bara förtvivlan och uppgivenhet. Är det några jag känner för är det: 1) Tränare Tony, som fick se sin skapelse raseras och sedan fick sparken. 2) Tränare Thom, som fick den synnerligen otacksamma uppgiften att försöka rädda ett lag i fritt fall, en uppgift lika svår som att vara mediatränare åt Mona Sahlin. 3) De medelmåttor som försökte så gott de kunde, men som inte kunde göra mål och inte vinna matcher med ett numera känt resultat... Och ja, jag är bitter!

De som inte förtjänar ett uns av sympati denna kväll är de som med sin inkompetens, med sin fumlighet och ett ekonomiskt svagsinne som slår alla rekord har dödat ett lag som älskas av många, betyder mycket för fler och som har sin plats i de svagas hjärtan och i allsvenskan. Jag är rädd att det kommer dröja många, många år innan det har gått att väcka fotbollens Frankenstein till liv igen. Jag är säker på att fotbolls-Sverige sörjer med oss, för fotbollen behöver Bajen lika mycket som Bajen behöver fotbollen...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Expr1, Expr2