BLOGGRECENSION 10: KENT PERSSON

Då var jag där, vid vägs ände när det gäller att recensera mina bloggkollegor. Under fem veckors tid så har jag hyfsat seriöst analyserat, kränkt, sänkt, hyllat och nagelfarit de bloggare som är så pass mycket mer framgångsrika än undertecknad - jag har recenserat de som då låg på Knufflistan. Innehållet på den så kallade Knufflistans topp-10 har förändrats litegrann sedan jag började mitt recenserande, men i stora drag är det samma bloggar som återfinns där vecka efter vecka.

Jag har valt att avsluta med den mest framstående partivännen på den här listan, Kent Persson. Kent är heltidsarvoderad politiker i Örebro och man kan utan att överdriva alltför mycket påstå att han faktiskt har hyfsat mycket att säga till om i partiet. Kent är nämligen ordförande i partiets valberedning, och sitter man där så har man makt...

Att jag valde att avsluta med Kent har flera skäl. Först och främst så anser jag att herr Persson från Närkeslättens metropol under en längre tid har varit på uppåtgående, och jag hade hoppats att jag mot 5-10 Trisslotter i arvode skulle kunna placera en moderat högst upp min ranking. Dessutom så är det ju så att jag efterhand har fått till bloggrecensionerna lite bättre och att det jag skrivit i några fall faktiskt gett avtryck i bloggarens sätt att bete sig. Ta bara ettan på Knuff-listan Peter Andersson som jag var hyfsat elak emot. Om det beror på mig och mina omdömen låter jag vara osagt, men Peter är lite skarpare och mer konfrontatorisk nu. Att han sedan är den partimegafon som tjuter och högst och mest okritiskt mot de egna tycks dock vara ett kroniskt och obehandlingsbart sjukdomstillstånd.

Peter Andersson och Kent Persson är de två statsbärande partiernas mest framgångsrika bloggare, och de är rätt lika i sättet att skriva sina bloggar. De delar av naturliga skäl inte varandras åsikter i de flesta sakfrågorna, men de är och förblir sjukligt lojala mot det parti som de företräder. Uppenbarligen är det just detta lismande som krävs för att nå framgång, och jag inser därför att jag aldrig någonsin kommer att bli lika framgångsrik i bloggosfären som de bloggare som idag placerar sig högt på olika listor.

När jag första gången tittade till Kent Perssons blogg så var det inte så många glada känslor som bubblade upp i mitt sinne. Detta var senhösten 2008 och bloggen var torr, tråkig, intetsägande och det fanns massor med stavfel som jag retade upp mig på. Men ingenting är ju så dåligt att det är kört - och Kent satte igång och fixa till sin blogg. Allteftersom detta har skett så har jag börjat uppskatta Kents arbete mer och mer. Idag är Kents författande en inspiration för mig, han har lyft sig och är numera en bloggare jag faktiskt respekterar. Men Tokmoderatens respekt innebär per automatik och tyvärr inte enbart rosor utan också lite ris eller rem. Så varsågoda, Tokmoderaten recenserar Kent Persson.

Politisk Korrekthet: Tala om att börja i fel ände. Jag har lärt mig att när man skall kritisera så ta det positiva först och följ sedan upp med negativa kommentarer. Här handlar det om att Kent på lite gott men mest ont framstår som en partimegafon i samma anda som Peter Andersson. Upplåter man sin blogg åt självaste partisekreteraren att gästblogga på, och när denna sedan tar för sig, så vet man att man bara är ett redskap för partiet. Men behöver det vara fel att vara partiets redskap och röst i bloggosfären?

Nädå, inte alls. Men för trovärdighetens skull så är det klädsamt om man någon visar sig ha egna åsikter, egna funderingar och inte bara reflexmässigt skyndar till det egna partiets försvar. Just här har Kent lite att arbeta med, även om jag inser att det är svårt när man har tentaklerna i partihierarkin och är partiets företrädare i en av Sveriges största städer och i det landsting den staden ligger. Att sedan Kent förvägrar mig att finnas med i hans blogroll över Moderater som bloggar är ju också det rejält politiskt korrekt och något jag har svårt att smälta... Betyg: 2 Kommentar: Balanserar hårfint på gränsen till en etta men i och med att Kent tog bort sin munkorg och faktiskt började gläfsa om att landstingen skulle få bekosta massvaccineringen enligt regeringens dekret lyfte det hela till en tvåa. Plus också för att Kent varit tydlig med sitt förakt mot manipulerade valprocesser...

Humor: Och inte blir det lättare att vara snäll när det andra ämnet som skall skärskådas är bloggens förmåga att locka till skratt. I och för sig är jag övertygad om att Kent inte har skapat sin blogg för att läsaren skall sitta och småle åt inläggen eller brista ut i våldsamma skrattanfall när något oväntat och roligt dyker upp bland den politiska surdegen men... Låt oss bara konstatera att Kent Perssons bloggande har helt andra ambitioner än vad jag har med mitt. Vi har våra olika angreppsvinklar, och av Knufflistor och Politometeranalyser kan man utläsa att folket i den politiska bloggosfären uppskattar Kent mer än mig. Men nu betygssätter jag efter min värdegrund och då är det svårt att sätta något annat... Betyg: 1 Kommentar: Det roligaste med Kents blogg är faktiskt de rallarsvingar som brukar delas ut i kommentatorsspåren. Det är där det brinner och det är där de upprörda känslorna tar överhanden. Inte för inte tycker jag att det är rätt skoj att Kent och Peter Andersson som de karbonkopior de är nu ligger och skjuter in sig på varandra.

Språkbruk: Dags att börja bli snällare faktiskt. Om man följer Kents utveckling så är det här den största förbättringen skett. Från orgier i felstavningar till ett klockrent språkbruk som är varierat och levande. Förmågan att med några få meningar få mycket sagt är Kents styrka och det är där jag borde kunna ta intryck. Kent använder sina ord på helt rätt sätt, och när han höjer tonläget så vet man att en uppdämd ilska ligger och bubblar bakom tangentbordet i Örebro. Ett litet minus som han snabbt kan hyfsa till är länkandet. När du klistrar in en länk Kent, så då till att hela namnet eller ordet omfattas av länken. Ord som är till hälften understruckna och i en annan färg stör mig och får mig att tappa fokus i läsandet. Betyg: 4 Kommentar: Från en lite lägre nivå för ett år sedan till en riktigt bra nivå nuförtiden. Fortsätt och hitta din utvecklingspotential så har vi snart en moderatbloggare bland topp-3 på Knuff.

Skönhet: Sparsmakat och stilfullt. En något egocentrerad bakgrundsbild på sidhuvudet, men vad är det för fel att vara egenkär? Själv kan jag ju inte använda mig själv på den platsen eftersom den anskrämliga synen skulle få besöksstatistiken att dyka likt en JU-87. Men i övrigt så saknar jag faktiskt lite fler illustrationer och bilder till inläggen. Det finns ytterligare några "Kent"-bilder på sidospalten men det är liksom allt. Fler bilder, lite fler färger och mer liv efterfrågas. Men man kan läsa i den struktur som Kent skapat, det är lättläst och det är rent. Smaken är som baken, och Kents uppfattning av vad som är estetiskt står mot min lite mer grandiosa. Betyg: 3 Kommentar: Moderat, mitt-i-mellan, lagom och precis så där lagom torftigt som kännetecknar de politiska bloggarna. Kan bli bättre men fyller sitt syfte.

Sammantaget betyg för Kent Persson blir sålunda 10, någonstans i den nedre delen av mitt i fältet och efter några av de mest framgångsrika sosse-bloggarna. dock bättre än antagonisten Peter... Nu måste vi slipa våra vapen och jobba oss ikapp, det är dags att ta strid på bloggosfären - överlägsenheten för det röda laget får inte bestå!

Min ranking av Topp-10 på Knufflistan blir alltså enligt följande:

1. Alliansfritt Sverige 15 poäng

2. Opassande 13 poäng

3. Westerholm 12 poäng

3. Politikerbloggen 12 poäng

5. Mary X Karamell 11 poäng

5. HAX 11 poäng

7. Kent Persson 10 poäng

7. Rick Falkvinge 10 poäng

9. Peter Andersson 8 poäng

9. SvD ledarblogg 8 poäng

Och som en liten bonus kommer den närmaste veckan två andra bloggare som fått sina recensioner av undertecknads blogg publicerade se sina bloggar hudflängda på denna plats. Vilka dagar det handlar om låter jag bli en överraskning. Bloggarna då? Trixe och Krassman...

Tack för att Ni läst, följt och tagit till er av detta milt oseriösa recenserande! Er blotta existens är det virke som håller min låga levande...