I den vackra och charmerande södermanländska residensstaden Nyköping kommer dagen bli tung, lika tung som den snö som knäckte taket på utställningshallen ute vid Rosvalla Sportcenter. Hade det varit lite varmare hade doften av döda kaniner spritt sig över nejden, men allt som nu sprids i luften är snö. snö och ännu mera snö. Däremot kommer staden Nyköping översköljas av kaninälskare i alla åldrar som kommer sörja den massdöd som slagit till mot deras små oskyldiga husdjur.
Jag är inte så fruktansvärt gammal men jag minns de vintrar då jag växte upp. Det var oftast mycket snö, det var oftast rätt så kallt om vintern. Men innebar det att taken rasade in på idrottshall efter idrottshall? Innebar det att Sverige stod stilla när snöstormarna drog in? Nej, man hanterade vintern och klarade av vardagsbestyren som kollektivtrafik, idrottande och kaninutsällningar utan problem - det är mina minnesbilder av 70- och 80-talens vintrar. Under min uppväxt plogades vägarna snabbt och effektivt, medan man idag verkar ha lagt ut snöröjningen på alldeles för få, alldeles för ineffektiva eller bara inkompetenta plogbilsförare. Sverige tycks nuförtiden vara mer sårbart än någonsin.
Jag känner en man som till sin skepnad kan misstas för att vara förebilden för Family Guy's Peter Griffin. Griffin-kopian pendlar dagligen mellan Västerås och Sundbyberg, och nästan varje dag ringer han och ber mig att ta hedern av SJ och Banverket medan han står och huttrar på någon gudsförgäten perrong och väntar på ett tåg som aldrig verkar vilja komma. Han förbannar den före detta moderata partiledaren Ulf Adelsohn som håller sin hand över ett vanskött monopol som inte klarar av att bedriva trafik när det snöar. Han förbannar ett banverk som inte heller klarar av sin uppgift att hålla spåren öppna när det snöar.
Och jag förstår honom verkligen, Ulf Adelsohn har tagit sin roll som styrelseordförande i SJ på ett sätt som undrar ifall han någonsin hört mantrat "Kunden har alltid rätt!"? Adelsohn försvarar sitt imperium med näbbar och klor, trots att man under dagtid ersätter trasiga sittvagnar med liggvagnar i någon form av bisarr humor. Adelsohn och Banverket anser att vädret igår var extremt och att det gav dem rätten att låta tusentals kollektivresenärer stå och frysa häcken av sig på perronger lite här och där. Och om det var extremt igår, vad är det då idag - Dagen då Sverige kommer att stå still...?
Jag känner en kvinna som till sin skepnad är rätt så lik Lois Griffin från mästerverket Family Guy. Lois Griffin-kopian vandrar ofta på stadens Sundbybergs gator och så även denna vinter. Nästan varje dag dag ringer den tilltalande kvinnan till mig och frågar ifall det är samhällets mest inkompetenta och svagsinta som fått ansvaret för att hålla vägar, trottoarer och gångvägar öppna för fordon och andra trafikanter. Jag kan ju bara hålla med, snödrivor blockerar sikten här och där, folk halkar omkring som Bambi på hal is och gipsförråden på akutsjukhusen börjar ta slut. Och allt beror på den extrema väderleken...
Under åren som har passerat sedan de vintrar då jag växte upp har något hänt när det gäller byggande av idrottshallar och andra lokaler. En riktig vargavinter 2009-2010 och det är takras lite här och mycket där, och jag funderar på hur man bygger nuförtiden egentligen. Har man redan anpassat normerna för hur mycket ett tak skall orka stå emot till den globala uppvärmningen? Något är fel för den här vintern är ännu inte extrem - det är bara vinter när det är en riktig vinter. Och vi i Sverige borde ha hus som klarar vinter efterson den årstiden ännu så länge och tack och lov finns i våra kalendrar. Och snön är fortfarande mjuk och lätt - hur blir det när den bli tung och blöt? Kommer hela samhället rasa samman då?
Högtalarna nere vid järnvägsstationerna maler på om förseningar och inställda tåg på grund av det extrema vädret när det bara är vinter. Vid flera tillfällen har sönernas idrottsevenemang fått ställa in eftersom ishallar och sporthallar belagts med nyttjandeförbud på grund av rasrisk. Något har gått fel, varför klarar Sverige inte längre av att ha vintern som en naturlig del av vår tillvaro?
Jag tittar ut genom fönstret, snön yr och jag kan erkänna att jag är trött på vintern samtidigt som jag faktiskt har njutit av en riktig vinter igen. Men nu längtar jag efter våren och sommaren, jag längtar efter ett Sverige som fungerar och där jag slipper att använda min helgkrönika att gnälla på effekterna av ett väder som bara borde naturligt i slutet av februari.
Som den stock-konservative stofil jag är är det lätt att utbrista att allt var bättre förr, att Sverige klarade av vintrar på den gamla goda tiden. Det är lätt att se på dåtiden med beundran i blicken. På 60-, 70- och till och med på 80-talet så levde Sverige även på vintern. På 40-talets första två år så drog Röda armén igång sina motoffensiver mot nazisterna i ett väder som hade dagens extrema väder att framstå som gemytligt... Tågen gick, snöröjningen fungerade och samhället var inte alls lika sårbart för en snöstorm - det var tider det!
Den här dagen då Sverige kommer att stå still så är det bara att konstatera att väldigt mycket faktiskt var bättre förrut.
3 kommentarer:
Är uppvuxen i Norrbotten men sedan mer än 30 år boende i Stockholm, eller strax utanför. Har trots lång invänjning fortfarande svårt att förstå varför vinter med snö betraktas som en smärre naturkatastrof i Stockholm. Som jag kommer ihåg det från min uppväxt, var det värsta som kunde inträffa vintertid att bilen inte startade när det var minus 33 och man glömt sätta i sladden till motorvärmaren.
Nä, gnälliga storstadsbor utan vare sig praktisk problemlösningsförmåga som kunskaper i snölogistik! ;-)
Trevlig helg Staffan!
Har precis samma uppfattning som ni. När jag växte upp - i Suundbyberg på 60-talet så var trottarerna uppvärmda med fjärrvärme! Är det så fortfarande?
Skicka en kommentar