MIN KÄRLEK TILL NÅGRA KARGA ÖAR I SYDATLANTEN

Vingen av en nedskjuten Argentinska Dagger i myllan utanför Port Howard, West Falkland. Foto: Tokmoderaten

Tre gånger har jag tagit mig ner till ett avlägset paradis på jorden, en pärla som fram till i april 1982 gömts i en mussla av ointresse och likgiltighet. På natten mellan den 1 och 2 april trampades dock den skyddande musslan sönder av 1ooo-tals argentinska militärkängor när dessa landsteg på Falklandsöarna på en vacker sandstrand utanför huvudstaden Stanley.

Tre gånger har jag rest till Falklandsöarna, och varje gång och överallt har min den kärlek som utvecklades vid det första ögonkastet förstärkts - detta är ett paradis för den som älskar naturen, djurlivet och levande militärhistoria. Ingen annanstans har jag mötts av så vänliga människor som på Stanleys slitna gator eller på den rogivande landsbygden - men så är jag ju svensk och inte en "argie"...

Kriget för nästan 28 år sedan lever kvar hos innevånarna på Falklandsöarna i allra högsta grad. Från Buenos Aires hörs till och från hotfulla uttalanden från den regering som varje gång den behöver förskjuta fokus från det egna landets vanskötsel och misär återupprepar sina krav på suveränitet över ögruppen. Och nu är Argentina som nation konkursmässig medan Falklandsöarna aldrig någonsin har mått så bra ekonomiskt. Från att 1982 ha varit en tärande del av det brittiska imperiet, utan framtidstro men med en befolkning som var mer brittisk än någon annan befolkningsgrupp inom samväldet, så är Falklandsöarna av idag den rikaste platsen på det södra halvklotet per capita. Man skojar om att bygga en staty av General Galtieri längs strandkanten i Stanley, för aldrig någonsin har en man med sin junta gjort så mycket för att utveckla en ögrupp.

Nu lever de drygt 3.000 innevånarna gott på förtjänsten av fiskerättigheter som säljs till andra länders fiskeflottor, och snart var det då dags att börja borra efter den olja som enligt ryktena skall finnas i mängder utanför öarna - och klart att det då svider ännu lite mer i den argentinska regimens ögon. Nu har man från argentinskt håll tagit de dramtiska stegen och bordat ett fartyg med utrustning för detta provborrande, och vibbarna från 1982 börjar kännas i luften...

Finns det något land i världen som vanskött sin militära förmåga på ett mer groteskt sätt än Sverige så är det nog Argentina faktiskt, och just detta faktum är nog tillsammans med en hyfsad brittisk militär närvaro det som kommer hålla ett eventuellt nytt krig på armlängds avstånd. Befolkningen känner sig trygga med de dryga 1000-talet brittiska soldater som finns där för deras skydd men oron gnager över att den stora grannen i väster ändå med såväl ekonomisk som psykologisk krigföring skall kunna förstöra tillvaron för de fredliga Falklandsborna.

I mina ögon så borde Argentina släppa sina krav, även om jag inser att detta är en naiv önskedröm. Men faktum är att det var britterna som först satte ner sin fötter på öarna i dimman i slutet på 1500-talet. Kort därefter anslöt fransmän, följda av spanjorer och när den spanska eran av latinamerikansk överhöghet dog ut så var inte den nyfödda nationen Argentina sena att komma dit. De enda som någonsin har brytt som att bygga upp ögruppen och befolka dessa var dock britterna som i sann nybyggaranda skapat det samhälle vi i dag kan se. Argentina däremot använde sin korta tid på ögruppen till att skapa ett fångläger i samma anda som Alcatraz. Hade den första fångvaktaren och internen på klippön utanför San Fransisco varit argentinare hade Argentina förmodligen haft samma krav på Alcatraz som Falklandsöarna. Och eftersom det inte fanns, finns eller funnits någon urbefolkning så är det väl rätt lätt att tycka att det faktiskt är brittiskt område - de hittade öarna, de befolkade dem först och är de enda som historiskt sett har brytt sig om att utveckla denna del av världen.

Det hörs vapenskrammel från Argentina, hotbilden kan vara på väg att bli sämre för britterna men i november så bär det av till denna plats där naturen är levande på ett sätt som hänför och där den spännande historien lever på samma sätt. Vill du följa med till en plats där minnen skapas och där upplevelserna är utöver det vanliga? Kolla då in länkarna till Mohlintravel och några bilder från tidigare resa... Dröm dig bort, ta ett beslut och följ med! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig. Vill du försöka förstå det som nu händer, så gör du det bäst på platsen där det händer.

Länk: DN