DEN MODERATA METEOROLOGEN...

Många är de som på sistonde börjat med att kalla vår försvarsminister Sten Tolgfors för en Bagdad Bob-kopia men i Sverige finns bara en riktig dubbelgångare av Saddam Husseins informationsminister och det är sosseriets partisekreterare Ibrahim Baylan. Sten Tolgfors är mer av en selektivt seende meteorolog, en man som i all sin naivitet och välvilja helt enkelt blundar för att det borta vid horisonten i öster minsann kan finnas mörka moln eller att det blåser upp till orkan inne i den kvadratiska byggnaden på Lidingövägen...

Det sägs att man fått hybris när man börjar skriva om sig själv i tredje person, och i så fall tänkte jag ta mig an det spåret och berätta om varför jag en gång i tiden faktiskt blev moderat och om att skälen för att jag fortfarande är det inte är desamma. Hade jag gått på samma parametrar som jag anammade under tonåren så hade jag med största sannolikhet redan lagt mig i fosterställning och vomerat ymnigt över hur min hjärtefråga numera är en parentes för mitt parti. Eller hur skall man annars tolka debattartiklar av partiföreträdare i Försvarsutskottet där man drar paralleller mellan en snabbmatskedja och det nya insatsförsvaret?

Redan i 14-15-årsåldern hade unge herr Antonsson bestämt mig för att försöka bli yrkesofficer i det enorma invasionsförsvar som Sverige hade under det Kalla Kriget. Det fanns skäl till att Antonsson redan då var försvarskramare och anledningarna hette Sovjetunionen och Estland. Estland var det land som Antonssons mor flydde ifrån när Röda Armén rullade in för att "befria" Estland för andra gången. Sålunda fanns det en fullt rationell förklaring till varför unge herr Antonsson hela tiden oroade sig för vad Lars Ohlys mönstersamhälle kunde tänka sig att göra med ett annat litet grannland om inte det lilla grannlandet höll garden uppe...

Det mest klarsynta partiet i försvarsfrågor under denna era i den svenska politiken var utan tvekan de gamla moderaterna, och tillsammans med Bohmans tilltalande personslighet och det frihetspatos som det blåa partiet stod för så fanns det ingen anledning för Antonsson att leta längre efter ett favoritparti. Allt förstärktes av den landsflyktade modern som tyckte att det tilltänkta yrkesvalet var att jämställa med att bestämma sig för att bli mördare och som dessutom hade sitt eget läger för politisk fostran i köket - allt med ambitionen att unge herr Antonsson skulle bli sosse.

Men Antonssons törst efter såväl ideologisk som egen frihet gjorde att moderaterna blev partiet och officeren yrkesvalet - för en tid iallafall. Yrkesrollen var enbart kompatibel med det parti som faktiskt stod upp för ett starkare försvar, ett försvar anpassat för den omvärld Antonsson då levde i. Men omvärlden förändrades, Estland blev fritt och Sovjetunionen blev mindre och döptes om till Ryssland - hotbilderna förändrades men blev inte mer lättlästa för det. Det starka försvaret fortsatte att vara en av grundstenarna i det moderata partibygget - och så sent som 1993 publicerades ett programförslag som nyktert berättar om hur de gamla moderaterna såg nyktert på ett försvar som idag bara är ett tragiskt minne av tider som flytt...

"Allsidighetens samhälle" hette Moderaternas programförklaring daterad 1993. Visst har mycket vatten runnit under broarna sedan dess, men när det gäller de gamla moderaternas syn på försvaret tycker jag att vi var betydligt mer rätt ut för 18 år sedan jämfört med läget i dag. För de som glömt var vi stod då, när Sovjetunionen hade fallit och när den ryska krigsmakten var ett skämt jämfört med dagens återtagande krigsmaskin, så vill jag delge läsekretsen den försvarspolitik som jag vill förknippa med Moderaterna och ett ansvar för Sveriges säkerhet.

"Det sovjetiska imperiets sammanbrott har skapat avspänning i Europa. Ett entydigt hot mot den europeiska freden kan inte längre utpekas. Istället växer en väv av nya hot fram. Nya nationella och etniska konflikter tornar upp sig. I spåren av planhushållningen växer inte alltid samhällelig stabiltet fram. Mängder av vapen och förgörelsemedel finns kvar, inte minst i vårt närområde."

Klarsynt och hyfsat korrekt även med situationen i vårt närområde även nu. Skillanden mot 1993 och 2011 är att det inte alltid stabila Ryssland numera köper moderna vapen från NATO-länder, angriper grannar i nationella-etniska konflikter med tydliga spår av nya stormaktsintentioner. År 1993 fanns inga planer på en rysk gas-pipeline någon mil ifrån det numera avmilitariserade Gotland - en pipeline som kommer att öka den militära närvaron i vattnen utanför vårt land. År 2011 har Sverige godkänt bygget av densamma och som en gardering bestämt sig för att parkera en handfull stridsvagnar i ett förråd på Gotland...

"Den europeiska kontinentens största och militärt starkaste nation, Ryssland, kommer för lång tid framöver att befinna sig i en situation präglad av fattigdom för de många, betydande försörjningsproblem, miljökatastrofer och ohälsa. Spänningarna stärks av att många ryssar lever utanför ddet nya Rysslands gränser. Omvandlingen mot demokrati och marknadsekonomi ger stora möjligheter att lösa dessa problem. Å andra sidan finns en betydande risk för en återgång till en diktatur med stora inslag av revanschistisk politik."

Georgien någon? Bronsstatyn i Tallin och det efterföljande cyberkriget mot Estland? Mördade journalister och fängslade oppositionella? Ryssland av idag är ingen utpräglad diktatur, men inte heller en fungerande demokrati. Ryssland av idag är dock ett land med stora inslag av revanschism i sin utrikespolitik,

"Det är och förblir av största vikt att Sverige har förmåga att försvara sitt territorium. Tvivel om denna förmåga kan äventyra stabiliteten i vår del av världen. Försvaret skall vara så starkt att det förmår avskräcka från såväl snabba överfall som regelrätta invasionsförsök, Det skall också kunna trygga säkerheten kring våra gränser genom att möta varje form av kränkningar. Detta förutsätter att personalen är välutbildad och att försvarets material håller högsta internationella klass."

Kan Sverige idag försvara sitt territorium och med vad? Inte ens försvarsminister Tolgfors kan ju på rak arm säga hur många soldater eller förband vi som land kan sätta upp om det skulle behövas. Vi kan konstatera att det knappast är vår förtjänst att vår del av världen inte har blivit instabil. Det beror enbart på att de numera fria balterna gått med i NATO och att finnarna lärde sig sina läxor vintern 1939-40. Välutbildad personal? Javisst. Material av högsta internationella klass? Jo, om man med det menar korvetter utan förmåga att jaga u-båtar eller försvara sig mot flyganfall. Det finns både personal och material, problemet är att det finns för få och för lite...

"Den allmänna värnplikten och totalförsvarsplikten skapar bred delaktighet i försvaret av vårt land och bör bevaras. Ytterst är det dock försvarsförmågan, inte värnplikten i sig, som är det centrala, varför avvägningar mellan personella insatser och anskaffning och underhåll av material kontinuelrligt måste genomföras för att bästa möjliga försvarseffekt skall uppnås."

Den allmänna värnplikten är numera historia och i sina tal om försvaret låtsas inte ansvarigt statsråd om frivilligorganisationerna. Det handlar snarare om att få alla försvarsvänner att börja tala väl om det nya insatsförsvaret för att underlätta rekryteringsprocesserna som redan börjat visa sig vara alltför optimistiska.

"Försvarets fredsorganisation skall utformas helt i enlighet med krigsorganisationens krav. En ny säkerhetspolitisk situation kommer att ställa ökade krav på närvaro och beredskap framförallt vad gäller flyg och marina stridskrafter. Insatsberedskap och snabbhet i arméns förband gynnas av en fredsorganisation i form av brigadförband. Under 1990-talet skall kvalitet och rörlighet ges en större betydelse."

Brigader? Brigader? När, var och hur gjorde vi oss av med den sista brigaden för att istället börja förlita oss på bataljoner? Närvaro? Beredskap? Vilken beredskap kan man upprätthålla med en u-båt under ytan och ett gäng korvetter som inte ens med den bästa fantasin kan anses vara färdigrustade? Vilken beredskap kan man lyfta fram med ett flygvapen där piloterna endast kan anses slagna av Nordkorea när det kommer till flygtid och övande?

"Kvantiteten kan dock inte sänkas hur långt som helst för att höja kvaliteten på våra förband. Sveriges geografiska utbredning gör att försvaret måste ha en storlek som är tillräcklig för att hela landet skall kunna försvaras."

Sju manöverbataljoner, två flygbaser och en utbildningsbas i flyget, en enda riktig marinbas och Sverige har sedan länge passerat det som kan anses vara anständigt för ett rikt land med icke alltför lättlästa väderprognoser i öster.

Men vi har vår moderata meteorolog till försvarsminister som bara ser solsken och stiltje när andra anar oväder och röd storm. I Tolgfors värld kan man glömma gummistövlar och paraply, i de nya moderaternas nya försvarspolitik tar man ingen hänsyn till att ett omslag kan komma fortare än man hinner byta om. Ibland känns det skönt att vara stock-konservativ och krasst konstatera att det var bättre förr...

Länkar: SvD1, SvD2, AB, Expr

Bloggar: Westerholm1, Westerholm2, CIng,