Det var riktigt längesedan jag drömde något som etsade sig fast i det medvetna under drömmandet, men nu har det hänt igen. Kanske, måhända eller rent av troligtvis som en följd av allt det som skrivits om ny partiledare för sosseriet och cirkusen i det före detta statsbärande partiet. Drömmen kom, och eftersom den handlar om fyra röda rosor och Pär Nuder så känner jag att det är rätt tillfälle att delge läsekretsen detta alster av mitt undermedvetna konstskapande den här dagen så Mats Knutsson lyfter fram Nuder som han som trots ett idogt ”nejande” kommer att få frågan om han inte ändå kommer att kunna tänka sig att säga ”ja”...
Jag låg där i min stökiga säng, lakanen låg huller om buller på ett sätt som brukar bli resultatet av 2 kubikmeter ister som sover oroligt. Den obligatoriska mogonmöken följdes av de lika obligatoriska kliandet i håret både på skallen och mellan benen. Det hade varit en underlig natt, där olika individer som jag inte alls känner eller bara har haft en ytlig bekantskap med dök upp och gjorde mig förvirrad.
Precis som i verkligheten låg jag där i min stökiga säng. Lakanen låg huller om buller på ett sätt som brukar bli resultatet av 2 kubikmeter ister som sover oroligt. Det kliades i hår, både där uppe och där nere, strax efter det jag lättat på gastrycket i tarmpaketet. Ungefär samtidigt så öppnades dörren om min favorit-sosse alla kategorier uppenbarade sig iförd en härligt mjuk morgonrock med sossarnas vanskapta ros inbroderat på det vänstra bröstet. Det var Helene - Helene Hellmark-Knutsson – som gjorde entré och kvittrade lika ljuvt som en näktergal samtidigt som hon öppnade fönstret på vid gavel för att vädra ut de dofter som brukar göra mig sällskap medan jag sover...
”- God morgon Fredrik, tänk vad den här dagen skulle kunna vara underbar? Men det kan den inte bli, eftersom illvilliga krafter i partiet tänker sno min Nuder från Sundbybergs Stadshus AB. Kan du inte göra något, Fredrik? Något som gör att han inte blir ordförande Nuder...?”
Jag harklade mig och rensade luftrören efter en natt där jag legat på rygg och likt en strandad öring kippat efter andan mest hela natten, samtidigt som jag funderade lite över vad Helene förväntade sig av mig egentligen. Jag var ju en meningsmotståndare, jag var ju paria i sosseriets ögon eller hade något hänt?
” – God morgon min ros, men vad skulle jag kunna göra för att rädda kvar Nuder på en plats där han ingenting gör och ingenting gjort? Även om jag skulle uppskatta att få Nuder som motståndare...” och längre kom jag inte innan Helene tryckte handen för min mun.
” – Men Fredrik då! Har du glömt att du blev utsedd till Överste Nätrot när alla nätrötter satt och söp på Zum Franzikaner häromkvällen? Du är ju inte moderat längre, du är sosse och vi är så glada att du följde i Spiras djupa fotspår.”
” – Men hallå? Hur skulle jag kunna ha blivit sosse bara sisådär? Har det att göra med att mitt parti, det som du påstår var mitt gamla parti, aldrig har uppskattat mig och att jag aldrig fått bli en Mode-fån?” hörde jag mig själv kväka fram, plågsamt medveten om att det mycket väl skulle kunna bli så att mitt ego tog mig på sådan irrvägar som Helene påstod.
” – Du förstår, Fredrik, att precis så var det. Nu har jag investerat så mycket i att ha Nuder i Sundbybergs Stadshus AB att jag måste se till att han stannar. Där kan du hjälpa mig...”
” – Jag trodde det var Förvaltarens hyresgäster och Sundbybergs skattebetalare som investerat i Nuder, och inte du Helene” hann jag få ur mig innan Helen röt ifrån...
” – Det är ju jag som är Sundbyberg, oavsett vad den smilfinken Nygren inbillar sig när han leker bror duktig i kommunhuset. Det är jag som är Sundbyberg och jag som Sundbyberg måstre få ha Nuder ifred! Punkt!! Slut!!!” och där slogs dörren upp och en annan Helen gjorde entré.
In med frukosten kom Helene Fritzon, Skåne-sossarnas Nuder-jagare – kvinnan som först av alla lanserade Nuder som ny ordförande i partiet. Fritzon snubblade till och min frukost av en stor iskall apelsin-Fanta, en bit tosca-kaka samt en näve skumtomtar landade på den första Helenes morgonrock. Helene Hellmark-Knutsson blängde surt på Helene Fritzon, och mumlade något om att det där var väl lågt och att hon minsann inte skulle ge sig – Nuder skulle stanna i Sundbyberg!
Helene Fritzon tar fram en ny iskall Fanta, några nya skumtomtar och en ännu större bit Toscakaka och börjar prata om att jag borde ta och föra fram Pär Nuder som ny partiledare i min roll som stark opinionsbildare för sosseriet. Men jag tvekar trots att jag tror att Nuder skulle vara ett bra namn, för mitt gamla parti moderaterna alltså. Nuder har kränkt mig djupt när han jämförde mig som det köttberg jag är med en generation av skåpsupande halvalkoholiserade och kroniskt rökande fyrtiotalister. Jag är och förblir långsint, och det lät jag Fritzon förstå, och i dörren såg jag Hellmark-Knutsson titta in medan hon gjorde tummen upp...
Men så rasar då Helene Hellmark-Knutsson in genom den där springan i dörren, inputtad av ytterligare en skön sossekvinna i form av den yppiga ledarskribenten Katrine Kielos som tydligen också måste lägga sig i diskussionerna. ”Jag vill bara att du skall veta att Pär Nuder minsann är en riktig karlakarl, en riktig man – en sån som du aldrig kommer att bli Fredrik. Jobbar för att han lämnar Sundbyberg, och du kan känna dig lite tryggare när du går ut och försöker ragga sådär löjligt patetiskt som bara du kan...”
Jag kände mig kränkt och sårad över att Katrine Kielos, denna sossarnas svar på Charlize Theron, hade så låga tankar om mig. Hur kunde hon döma mig utan att känna mig? Hade Björn Fridén spritt elaka rykten om mig sedan han började ligga sked med hela Aftonbladets ledarredaktion? Vad grundade sig allt i, varför ville alla att jag skulle spela med i deras smutsiga spel för att få fram en ny ledare – Nuder eller inte Nuder...
Och som det inte räckte med tre sossiga skönheter som stod där och grälade öppet om vem det var som skulle bli mannen i deras liv, åtminstone fram till hösten 2014, så ramlade en fjärde sosse in i rummet – Veronica Palm! Snygg som få trots sin dåliga hy, med en sensuell blick, välsvarvade spiror och en röst som kunde få asfalt att smälta kastade hon sig över min säng och ruskade om mig medan hon halvskrek ” – Fredrik! Vill du inte ha mig längre? Vad gör du här med de här högerhäxorna?” och när hon tittade in i mina sömndruckna ögon med sin avväpnande dito så hände något som jag bara kan minnas sedan de där fyra tillfällena då jag producerat mina barn – det ryckte till strax nedanför ölmagen och det blev fuktigt i de sunkiga boxer-kalsipperna. Jag vaknade och konstaterade att Veronica Palm var droppen som fick bägaren att rinna över – och jag var inte ett dugg klokare över vad jag skulle tycke eller inte tycka om Nuder som huvudmotståndare...
Länkar: SvD, SvD, DN, DN, DN TV, AB, Expr, Expr
Jag låg där i min stökiga säng, lakanen låg huller om buller på ett sätt som brukar bli resultatet av 2 kubikmeter ister som sover oroligt. Den obligatoriska mogonmöken följdes av de lika obligatoriska kliandet i håret både på skallen och mellan benen. Det hade varit en underlig natt, där olika individer som jag inte alls känner eller bara har haft en ytlig bekantskap med dök upp och gjorde mig förvirrad.
Precis som i verkligheten låg jag där i min stökiga säng. Lakanen låg huller om buller på ett sätt som brukar bli resultatet av 2 kubikmeter ister som sover oroligt. Det kliades i hår, både där uppe och där nere, strax efter det jag lättat på gastrycket i tarmpaketet. Ungefär samtidigt så öppnades dörren om min favorit-sosse alla kategorier uppenbarade sig iförd en härligt mjuk morgonrock med sossarnas vanskapta ros inbroderat på det vänstra bröstet. Det var Helene - Helene Hellmark-Knutsson – som gjorde entré och kvittrade lika ljuvt som en näktergal samtidigt som hon öppnade fönstret på vid gavel för att vädra ut de dofter som brukar göra mig sällskap medan jag sover...
”- God morgon Fredrik, tänk vad den här dagen skulle kunna vara underbar? Men det kan den inte bli, eftersom illvilliga krafter i partiet tänker sno min Nuder från Sundbybergs Stadshus AB. Kan du inte göra något, Fredrik? Något som gör att han inte blir ordförande Nuder...?”
Jag harklade mig och rensade luftrören efter en natt där jag legat på rygg och likt en strandad öring kippat efter andan mest hela natten, samtidigt som jag funderade lite över vad Helene förväntade sig av mig egentligen. Jag var ju en meningsmotståndare, jag var ju paria i sosseriets ögon eller hade något hänt?
” – God morgon min ros, men vad skulle jag kunna göra för att rädda kvar Nuder på en plats där han ingenting gör och ingenting gjort? Även om jag skulle uppskatta att få Nuder som motståndare...” och längre kom jag inte innan Helene tryckte handen för min mun.
” – Men Fredrik då! Har du glömt att du blev utsedd till Överste Nätrot när alla nätrötter satt och söp på Zum Franzikaner häromkvällen? Du är ju inte moderat längre, du är sosse och vi är så glada att du följde i Spiras djupa fotspår.”
” – Men hallå? Hur skulle jag kunna ha blivit sosse bara sisådär? Har det att göra med att mitt parti, det som du påstår var mitt gamla parti, aldrig har uppskattat mig och att jag aldrig fått bli en Mode-fån?” hörde jag mig själv kväka fram, plågsamt medveten om att det mycket väl skulle kunna bli så att mitt ego tog mig på sådan irrvägar som Helene påstod.
” – Du förstår, Fredrik, att precis så var det. Nu har jag investerat så mycket i att ha Nuder i Sundbybergs Stadshus AB att jag måste se till att han stannar. Där kan du hjälpa mig...”
” – Jag trodde det var Förvaltarens hyresgäster och Sundbybergs skattebetalare som investerat i Nuder, och inte du Helene” hann jag få ur mig innan Helen röt ifrån...
” – Det är ju jag som är Sundbyberg, oavsett vad den smilfinken Nygren inbillar sig när han leker bror duktig i kommunhuset. Det är jag som är Sundbyberg och jag som Sundbyberg måstre få ha Nuder ifred! Punkt!! Slut!!!” och där slogs dörren upp och en annan Helen gjorde entré.
In med frukosten kom Helene Fritzon, Skåne-sossarnas Nuder-jagare – kvinnan som först av alla lanserade Nuder som ny ordförande i partiet. Fritzon snubblade till och min frukost av en stor iskall apelsin-Fanta, en bit tosca-kaka samt en näve skumtomtar landade på den första Helenes morgonrock. Helene Hellmark-Knutsson blängde surt på Helene Fritzon, och mumlade något om att det där var väl lågt och att hon minsann inte skulle ge sig – Nuder skulle stanna i Sundbyberg!
Helene Fritzon tar fram en ny iskall Fanta, några nya skumtomtar och en ännu större bit Toscakaka och börjar prata om att jag borde ta och föra fram Pär Nuder som ny partiledare i min roll som stark opinionsbildare för sosseriet. Men jag tvekar trots att jag tror att Nuder skulle vara ett bra namn, för mitt gamla parti moderaterna alltså. Nuder har kränkt mig djupt när han jämförde mig som det köttberg jag är med en generation av skåpsupande halvalkoholiserade och kroniskt rökande fyrtiotalister. Jag är och förblir långsint, och det lät jag Fritzon förstå, och i dörren såg jag Hellmark-Knutsson titta in medan hon gjorde tummen upp...
Men så rasar då Helene Hellmark-Knutsson in genom den där springan i dörren, inputtad av ytterligare en skön sossekvinna i form av den yppiga ledarskribenten Katrine Kielos som tydligen också måste lägga sig i diskussionerna. ”Jag vill bara att du skall veta att Pär Nuder minsann är en riktig karlakarl, en riktig man – en sån som du aldrig kommer att bli Fredrik. Jobbar för att han lämnar Sundbyberg, och du kan känna dig lite tryggare när du går ut och försöker ragga sådär löjligt patetiskt som bara du kan...”
Jag kände mig kränkt och sårad över att Katrine Kielos, denna sossarnas svar på Charlize Theron, hade så låga tankar om mig. Hur kunde hon döma mig utan att känna mig? Hade Björn Fridén spritt elaka rykten om mig sedan han började ligga sked med hela Aftonbladets ledarredaktion? Vad grundade sig allt i, varför ville alla att jag skulle spela med i deras smutsiga spel för att få fram en ny ledare – Nuder eller inte Nuder...
Och som det inte räckte med tre sossiga skönheter som stod där och grälade öppet om vem det var som skulle bli mannen i deras liv, åtminstone fram till hösten 2014, så ramlade en fjärde sosse in i rummet – Veronica Palm! Snygg som få trots sin dåliga hy, med en sensuell blick, välsvarvade spiror och en röst som kunde få asfalt att smälta kastade hon sig över min säng och ruskade om mig medan hon halvskrek ” – Fredrik! Vill du inte ha mig längre? Vad gör du här med de här högerhäxorna?” och när hon tittade in i mina sömndruckna ögon med sin avväpnande dito så hände något som jag bara kan minnas sedan de där fyra tillfällena då jag producerat mina barn – det ryckte till strax nedanför ölmagen och det blev fuktigt i de sunkiga boxer-kalsipperna. Jag vaknade och konstaterade att Veronica Palm var droppen som fick bägaren att rinna över – och jag var inte ett dugg klokare över vad jag skulle tycke eller inte tycka om Nuder som huvudmotståndare...
Länkar: SvD, SvD, DN, DN, DN TV, AB, Expr, Expr
Bloggar:
Inlägg
2 kommentarer:
Åt faktiskt nudlar igår, första gång på minst ett halvår, när detta måste ha beslutats. Tänk vad jag påverkar historiens vingslag! Annars är väl han Nordström rena formel-1-kärran.
Bara Nuder och Österberg kan ge alliansen en match. Om (s) väljer Palm eller någon annan vänstersosse som sin ledare kommer (s) att konkurrera med (v) och (mp) om väljarna på vänsterkanten medan alliansen och (sd) slåss om de sossar som lämnat skeppet.
Skicka en kommentar