SÖNDAGSSIFFROR FRÅN SIFO - S OCH SD

Det var väl en himla tur att det dök upp en ny opinionsundersökning från SIFO den här söndagsmorgonen, så att man kunde släppa grottandet om vem eller vad som skall ta över efter Mona som partiordförande. SIFO släpper siffror som säger samma sak som andra opinionsinstitut redan har sagt - att Moderaterna är störst, att sosseriet är klart distanserade och att det finns ett gäng småpartier som lever farligt...

Trots att man inte har en ledare, inte någon politik eller någon utstakad väg in i framtiden så ökar socialdemokraterna vilket tyder på att åtminstone några av de 1907 som SIFO snackat med antingen har rökt på eller käkat hallucinogena svampar. Hur annars kan man förklara att ett parti som bara är ett namn har ett ökande stöd? Kan det finnas någon annan förklaring till den, förvisso ej statistiskt säkerställda, ökningen som sosseriet kommer dra sina växlar på? Kan en monopolställning i mediabruset spela in, där allt handlar om vem som skall ta över och där ingenting - fullt förståeligt - handlar om en regering som inte behöver anstränga sig ett dugg?

Skall man tro slaviskt på SIFO:s siffror så finns det några intressanta hållpunkter att stirra in sig på, och den riktigt goda nyheten är att Vänsterpartiet är minst och pyttelitet nuförtiden. Nätrötter och Vänsterbloggare har med illa dold entusiasm tidigare konstaterat att KD är ute på en lång och plågsam ökenvandring - men där ändå KD verkar ha mer luft under vingarna än det parti där Ohly biter sig fast. Vänsterpartiet minskar mest, Vänsterpartiet är minst och frågan är vad det får för effekter på en ledarstrid i vardande...?

KD ökar som sagt, tillsammans med sosseriet mest av alla partier. Återigen har KD näsan över vattenytan, och trots att marginalen till den skräckinjagande 4%-spärren är liten så andas uppgången ändå någon form av hopp inför framtiden. Centerpartiet står närmast still och balanserar strax ovanför samma 4%-spärr - utan att kunna känna sig säkra på framtiden. Så länge våra Alliansbröder och Allianssystrar ändå mäktar med att hålla sina alltför små positioner så känner jag mig lugn. Folkpartiet ligger i ett ingenmansland med sina 7% och jag förstår de krafterna som verkar för ett samgående mellan FP och C - eftersom ett sammanslaget liberalt parti skulle få en betydligt starkare förhandlingsposition och utrymme att nå ut till väljarna.

SD minskar men är trots det Sveriges tredje största parti bland oss som har ett externt bihang mellan benen. Det finns ju de som säger att vi män är mer korkade än kvinnan, att vi är alldeles för lättpåverkade men samtidigt känslomässigt avtrubbade. Idag förstår jag argumenten bättre än någonsin, eftersom vi män i en större utsträckning än kvinnor gärna bestraffar hela folkgrupper kollektivt för något som vissa rötägg gör. Det är tragiskt, men är det någon morgon man skall skämmas över sin könstillhörighet är det en morgon då man får höra sådana nyheter - som att SD är det tredje största partiet om vi män får välja...

Så då undersökningens sorgebarn och orsaken till att jag denna söndagsmorgon har satt på mig betonghatten och fått huvudvärk på köpet - mina nya Moderater. Visst, vi är störst och visst, mer än var tredje väljare tycker fortfarande att vi är det mest tilltalande partiet men samtidigt är den tidigare kroniska framgångskurvan bruten för. Vi minskar, förvisso inte heller det något som är statistiskt säkerställt, och nu började jag må illa också.

Jag kräver en kriskommission! Jag vill att vi börjar höras och synas igen! Jag vill att vi visar vår styrka när motståndaren är som svagast! Jag vill att vi här och nu bestämmer oss för att slutgiltigt ta klivet in i historieböckerna som det parti som faktiskt snodde kläderna av sossarna och gjorde dom nakna för att sedan klä oss i deras utstyrsel, men där ändå lite av våra pråliga accessoirer kan skymta innanför vadmalstyget...

Länkar: SvD, Expr,

Bloggar: KGBöhlmark, MP, Kent, PLC, Snållänkare Andersson,