BARNPROGRAMLEDARNA - DE MISSFÖRSTÅDDA?

Det känns rätt skönt att bryta med det politiska bloggandet om än bara för ett inlägg. Jag tänkte ta upp frågan om de vuxna personer som leder barnprogrammen på monopol-TV, de så kallade barnprogramledarna. Är de bara missförstådda av mig som vuxen? Räcker inte det barnasinne som jag fortfarande har kvar i min åldrade kropp till för att få mig att förstå mig på hur de fungerar, barnprogramledarna? Är det så himla konstigt att man börjar undra om inte allihop är ett gäng påtända knarkare, psykiskt instabila eller bara ute efter att göra en hel generation av små värnlösa barn förvirrade och verklighetsfrånvända...?

Hur det ligger till med Ola Lindholm och det som ordningsmakten misstänker vara narkotikabrott vill jag inte spekulera i. Mister Wild Kids i egen hög person är en av de mest balanserade barnprogramledarna i mina ögon, och hans program Wild Kids ändå inte helt vedervärdigt i den tappning man har valt. Visst, jag skulle föredra om de lillgamla ungarna som brukar väljas ut till programmet fick lära sig vad förluster innebär och rösta ut varandra istället för att bara få se på hur det vinnande laget får ännu en unge att ta hänsyn till. Trots det är Wild Kids okej, och Ola Lindholm osedvanligt balanserad i sin roll som lekledare.

Hur och varför polisen då började misstänka Ola Lindholm för narkotikabrott på Råsunda har jag ingen aning om, och jag väljer att förhålla mig helt nollställd i frågan om Ola Lindholms påstådda knarkande. Däremot så tycker jag att ordningsmakten borde organisera en synkroniserad razzia mot de lokaler, spridda över landet av arbetsmarknadspolitiska skäl, där man spelar in barnprogram åt monopol-TV.

Var och varannan av programledarna är ju i en sådan obalans och så "speedade" att till och med en otränad lekmans ögon borde få synintrycket "knarkare!" eller "psyksjuk!". Där Ola Lindholm tidigare har setts som ett föredöme så finns det många andra som borde få kissa i burk, lämna blodprov eller möta en duktig psykiatriker. Ola Selmén kanske spelar en roll som programledare för Amigo, men när han gör det så tror de mest påverkbara barnen att det är så man "pratar" med varandra och så man "rör" sig. Följden blir att barnen skriker åt varandra istället för att tala i normal samtalston och att man gör detta medan man hoppar runt orytmiskt och utan att tänka på sina stackars föräldrars behov av lugn och ro.

Häxan Surtant är ett annat populärt program, där en gnällig och sur häxa sprider dålig stämning till de tittande barnen - utan en tanke på att högljudda, runthoppande ungarna inte blir roligare att tas med när de dessutom blir som gnälliga kärringar. Bifigurerna i Häxan Surtant är dessutom så sjuka i hela sin framtoning att jag inte kan förmå mig att tänka ut någon annan lösning än att lägga ner programmet.

Att gå i skogen med sina högljudda, runthoppande, gnälliga ungar är inte heller att tänka på nuförtiden. Barnprogrammet Barda, med en vuxen man i sina bästa år som iförd en kroppsstrumpa och hållandes en pilbåge låter oskyldiga barn jaga efter de alver, orcher, trollkarlar och andra monster som han fabulerat ihop har den effekten - faktiskt. Försök att ta två barn genom en halvmörk skog från bussen till hemmet efter att de sett ett avsnitt av Barda - det går inte! Orcherna finns där, och ungarna har ju inga vapen med sig. Det blir till att taxi ända fram till dörren.

Det finns många, många fler program som jag inte orkar rabbla upp här och nu - men som alla gör våra ungar till de otrygga varelser som samhället sedan måste lägga ner stor kraft att få trygga. Allt har sitt ursprung i Staffan Westerbergs helt galna upptåg på 70-talet. Det var då dagens barnprogramsproducenter och programledare började formas till Staffans sjuka produktioner "Vilse i pannkakan" och "Lillstrumpa och Syster Yster" med adventskalendern anno 1983 "Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus" som spiken i kistan på de lätt påverkade och svaga människor som senare skulle ta över barnproduktionerna på SVT...

Så oavsett vad man kommer fram till i fallet Ola Lindholm och knarket så är han ändå en av de bättre, minst skadliga programledarna i monopol-TV. Det finns mycket värre saker än om Ola Lindholm råkat röka på inför en snut eller inte, och det är hur man med utstuderad vidrighet och utan att bry sig gör våra barn otrygga genom att spala över, gapa, skrika och bete sig på ett sätt som skulle få Torsten Flink att verka vara den mest balanserade kulturarbetaren i vårt avlånga land.

Som den konservativa träbock jag är så reser jag nu kravet - tillbaka med "Drutten och Gena" eller inga barnprogram alls! Det åligger inte SVT att öka köerna till BRIS och BUP såpass mycket att man i ett andra led kan fixa någon stödgala till de barn man redan gjort sitt bästa för att få ur balans...

Länkar: Expr1, Expr2, AB,