Det räckte med att googla för att förstå att Karin Wanngård av idag inte är den där människan som folk vänder sig om på gatorna för att man känner igen den politiska kändisen. Jag knappade ner Karin Wan.. och där fanns hon, på femte plats i google-rankingen bland Karin Wan:arna. Det var först då Karin Wanngård fanns, inte när man skrev Karin W eller Karin Wa - men hon tycks finnas i verkligheten när hon nu skall ta över efter Carin Jämtin.
När man väl söker och hittar information så får man veta lite mer än att Karin Wanngård har en frisyr som gav rubriken - "Poodles goes politics" och som förstärker bilden av ett parti som med stolthet kommer att backa bandet. Bandet backas åtminstone till 80-talet eller början av 90-talet då pudelfrillor var lika populära som groteskt stora axelvaddar och ett visst statsbärande parti. Men bakom den där pudel-frillan så finns det en sossepolitiker, okänd för de flesta men med en tydlig agenda - där sosseriet i huvudstaden lämnar mittfältet för att springa längs vänsterkanten.
Karin kallar sig nämligen stolt för socialist, och det är bra med ett tydligt varumärke när Juholt försöker få folk att tro att det handlar om social demokrati. Karin är socialist och också tydlig med att hon skulle vara vänsterpartist om hon var tvungen att välja något annat parti än sossarna, och det är väl inte så konstigt för en socialist. Lite svårare att tänka sig dock när man tänker tillbaka på de gamla sossarna, sådana som Palme, Carlsson, Persson - sådana män som höll kommunisterna och dess arvtagare på armlängds avstånd.
Men tror nu sosseriet i huvudstaden att man kommer att vinna de val som Carin Jämtin förlorade genom att gå tydligt till vänster, så lycka till då. Själv har jag en annan bild av vad socialdemokratin hade behövt göra för att inte krympa ännu lite mer och låta MP-mupparna bli det dominerande oppositionspartiet i framtiden. Det handlar om att se huvudstadsbornas vardag, en vardag där socialism inte alls är lika kompatibelt med väljarkåren som en pragmatisk social demokrati. Men nu väljer man annorlunda, och kanske vet socialdemokraterna bättre än mig hur de och stockholmarna tänker.
Framtiden får utvisa om dagens nyhet om den okända efterträdaren var ett genidrag eller ytterligare en spik i kistan på en social demokrati som lämnar storstaden därhän för att samla sina väljare på landsbygden istället. För mig är det tydligt att en politik för Sverige inte kan handla om en politik där man överger visa delar av landet för att satsa på andra. Det behövs en politik för hela Sverige, för Stockholm, de andra städerna och landsbygden. Jag ser Karin Wanngård som ett tecken på att sossarna har kapitulerat i 08-området, och att man inte längre tänker ha en politik för hela landet. Men vad vet jag, kanske tycker stockholmaren att en socialist som ser sig själv som så klart vänster att hon är halv-ohlynist är rätt person att vända vindarna...
Länkar: SvD, DN, AB, Expr
Bloggar: Böhlmark
6 kommentarer:
Ja, när moderaterna äntrat vänsterscenen, blivit arbetarparti, de nya socialdemokraterna, och glömt sina viktigaste särintressegrupper, industrin och höginkomsttagarna, då har såssarna inget val längre än att backa bandet till sin storhetstid. Till och med Ohly sneglar avundsjukt på Reinfeldts infiltration av det röda laget. Vem kunde ha anat detta svek? Nu får man söka sig högerut - mot centern där de riktiga moderaterna finns.
Ärade partivän!
Sluta skriva om historiska partier.
sossarna är historia.
Nedmonteringen har slutförts.
Skriv om det vackra Sverige vi nu lyckats skapa och om det underbara framtiden skall ge oss.
Idag var himmlen blå.
MVH
Winston IIV
Håller med dig.
Ränderna går aldrig ur.
MVH
lady winston III
Du menar ungefär som Fredrik Antonsson dyker upp på google först om man anger tre bokstäver i efternamnet?
Jo, men vem är jag att söka efter? :-*
Sundbybergs mest kända och produktiva bloggare, kanske?
Mer värt i min bok än en gruppledare för ett krympande parti i Stockholms stad.
Skicka en kommentar