Utanför bussen hade en liten man, knappt en tvärhand hög, ställt ifrån sig sig shoppingvagn modell "åldring på inköpsrunda" för att trycka in portkoden på den där fastigheten där det skulle delas ut reklam och lokaltidningen "Mitt i". Han stod framför porten till den där byggnaden och försökte ta sig in när han helt plötsligt blev varse att SMHI:s klass 2-varning om storm kanske hade varit värd att ta på allvar för en gångs skull.
Bussen rullade nerför gatan när en stormby välte den lille mannens shoppingvagn, och när andravågen av samma stormby spred all hans reklam och alla hans lokaltidningar i kvarteret där han stod. Det var ett helvitt Tifo-arrangemang, fixat av en duktig reklamutdelare och av vädrets makter den där eftermiddagen då stormen till slut slog till i huvudstaden. Papper överallt längs backen och högt upp i luften, tidningar som blåste sönder medan den lille mannen - knappt en tvärhand hög - sprang som en jagad gnu för att försöka få tag på all den reklam och alla de lokaltidningar som han hade förbundit sig att dela ut. På bussen som passerade satt ett elakt, överviktigt fanskap och skrattade rått åt den makabra scenen ur verkligheten, och det fanskapet var jag.
Några timmar senare skäms jag över min spontana reaktion, där det som gjorde min dag var en annan persons olycka. Några av de andra busspassagerarna tittade buttert på mig, några andra såg det roliga i en virvelvind av reklam som spred sig med 20 sekundmeter, vind för våg och fnissade lite tillbakadraget - men jag skrattade högt. Nu är känslan inte skadeglädje utan skam, och skulle den där lille reklamutdelaren - knappt en tvärhand hög - känna igen sig så lovar jag att hjälpa honom med nästa utedelning. Allt jag kräver är att han anger tid och plats för kaoset och det korrekt. För egentligen borde jag ju uppskatta att man ger sig ut i stormens öga för att dela reklam i arbetslinjens anda, även om jag tycker att det hade varit mer begåvat att vänta till stormen mojnat eller tills imorgon...
Men vad säger det där hånskrattet som jag rent spontant släppte ur mig på en buss som rullade igenom ett vitt Tifo-arrangemang om min medmänsklighet? Är jag vidrig eller tyder mina efterföljande skamkänslor på att jag iallafall inte är en utpräglad fullblodspsykopat? Jag sitter ju iallafall inte och skrattar åt att 10.000-tals tågresenärer norrut från central Stockholm kan fetglömma att åka tåg den här dagen iallafall, och jag sitter ju inte och njuter av att strömmen gått för ännu några fler av konungarikets innevånare lagom till middagen.
Nej, det måste ha varit så att den där synen egentligen var så rolig i sin eländighet att en man med min typ av humor inte kunde låta bli att ha lite kul på en medmänniskas bekostnad. Men jag skäms ju nu, och jag vill be om förlåtelse för mitt råa garv på den där röda bussen. Därmed inte sagt att jag inte kommer att skratta åt mer elände i framtiden...
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expr1, Expr2, AB1, AB2
Bloggar:
Inlägg
7 kommentarer:
det säger väl det mesta om din politiska syn / mänskliga ??? så länge det inte drabbar dig & de dina så får det gärna drabba andra .bara att du får njuta och få ett gott skratt. på bekostnad av andra "svaga" individer.. fyy faan för människor med din människosyn.
Ja som sagt Moddar har ingen Empati!! Så fortsätt du att skratta medans du kan!!
Ni skriver:
"Nu är känslan inte skadeglädje utan skam, och skulle den där lille reklamutdelaren - knappt en tvärhand hög - känna igen sig så lovar jag att hjälpa honom med nästa utdelning." Jag uppskattar att vanligt folk gillar kroppsarbete, så att vi med det lite blåare blodet (läs,vi i adelskalendern) kan sköta tankearbetet. Jag tycker uppriktigt inte Ni bör känna skam, tänk i stället på talesättet: Är huvudet dumt får kroppen lida. Det som dock förvånar mig mest är att Ni är villig att vid nästa runda dela ut tidningar med före detta ministern Leif Pagrotsky! :o Kickad av Juholt och får nu mera dela ut "Mitt i" för att klara uppehället. Jag har fullförståelse att dagens låga riksdagslön inte räcker utan att Pagrotsky tagit till ett "extra knäck" som arbetare uttrycker det. Som sann Moderatt bör Ni inte sänka er till att dela ut tidningar. God afton!
Anonym 23:08 och snushane: Jag har ju: 1) ...Sagt att jag skäms för min första reaktion. 2) ...Lovat att hjälpa till med att dela ut hans reklam nästa gång, ifall han skulle råka läsa detta. Räcker inte den avbönen?
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen sägs det ibland, och jag tror att det är ganska många som skulle skratta i den situation som Fredrik beskriver.
Huruvida man har empati och är medmänsklig avgörs istället i nästa steg. Fortsätter man skratta och drar historien som en "rolig anekdot" på fester så kan man börja prata om att det saknas empati.
Den som inte vågar erkänna att man ibland kan skratta åt andras olycka är den som är den verkligt klandervärda individen.
@ siverstolpe=stolpskott !! adelskalendern !!! du menar "knapp adeln ?? när vilken "bonnsoldat" som helst blev adlad pga av någon skjuten ryss ! de gjorde i alla fall något för landet.betvivlar att du "har gjort ett hederligt dagsverke" i ditt liv förutom att snylta & leva på pappas pengar.. överlämna tänkandet åt "ni med blått blod" nää tack.. för något mer inavlat än den s.k adeln torde inte finnas i sverige därav bristen på empati..
@Anonym
Ni verkar lite aggressiv idag...
En dålig dag?
Det heter knapadel.
Knap eller knape kommer av medellågtyskans knape. Dessa gillar vi icke!
Låt mig gissa kära anonym att ni är Sverigedemokrat. Jag drar dessa slutsatser på 1) Dålig svenska (stavning) 2) Avundsjuka 3) Svårt att förstå människor från olika grupper i samhället 4) Skriver alltid anonymt 5) Dålig uppfattning om vad ironi är.
Har du svårt att förstå betydelsen av punkt 5 kan ni rådfråga tokmoderaten om detta. Han läser nämligen ALLA inlägg och förstår ironi.
God afton.
Skicka en kommentar