FÖRENADE POLITIKER OCH FÖRSENADE BESLUT

Problemet med våra folkvalda är att de aldrig någonsin, någonstans eller någon gång råkar ligga i framkant när det kommer till att tänka på satsningar i infrastrukturen. Det skall till en trafikinfarkt, ett ohanterbart kaos eller folk som närmar sig uppror innan man får tummen ur arslet och trycker "Ja" på voteringsknappen för en trängande satsning på nya vägar, på nya spårvägar eller nya tunnelbanespår. Oavsett partifärg, oavsett ideologisk hemvist så finns detta problem - och det är därför alla satsningar som görs är underdimensionerade, hopplöst försenade när de 15,20 eller 30 år försent äntligen blir av på allvar...

Nu handlar det om tunnelbana versus spårvagnar, om skönheten Helene Hellmark-Knutsson mot odjuret Christer G Wennerholm i en fråga där jag trots mina moderata sympatier ligger närmare sosseriet i synen på tunnelbanans framtid i huvudstaden. För medan Christer G Wennerholm strirrar sig blind på sina spårvagnslinjer så tänker Helene på sin tunnelbana, men båda är försent ute. De beslut dessa fattar nu blir inte verklighet förrän om en herrans massa år, år som kommer att innebära att Stockholm har växt med ett nytt Göteborg. De avvägningar man gör idag skulle ha vägts för länge sedan, av politiker ur alla läger som ligger i framkant istället för i kölvattnet. Beslut om att rusta upp Slussen börjar det talas om när betongen från en sönderfallande antikvarisk trafiklösning börjar ramla ner i huvudet på trafikanterna på Saltsjöbanan och bussarna österut.

Södra Länken är ett annat praktexempel, där en ny, fin motorvägstunnel skulle lösa upp köerna runt Bolidenplan, Gullmarsplan och Hammarby Fabriksväg på en sträcka där köerna var stillastående mest hela tiden. Det tog sina år innan man fattade rätt beslut, innan tunneln var klar och på den tiden hann även Södra Länken bli otillräcklig. Detsamma lär gälla Norra Länken, så länge ingen politiker har modet att faktiskt tänka framåt och damma av den Österled som skulle ha behövts för 10 år sedan för att rädda Essingeledens trafikanter från sina tortyrseanser under rusningstrafik.

Förbifarten är på gång och kan väl lätta på trycket på andra vägar i området, problemet är bara att vi har 300-400.000 nya stockholmare när den vägen väl är klar - och med det alla logistiska problem som uppstår i en trafikpolitik där man identifierar problem i efterhand och inte i förhand hospolitiker och tjänstemän, en tillvaro där besluten fattas för att göra något åt redan uppkomna katastrofer och inte för att förebygga...

Just därför fungerar det inte att sitta och skjuta på nödvändiga satsningar på en utbyggd tunnelbana, där man enkelt med några förlängningar av linjerna kan väva in nya delar av länet i det mest effektiva, snabbaste sättet att ta sig fram kommunalt. Det är egentligen redan försent, och det handlar väl om finansiering - men en stad som går från hyfsad ordning till ett oorganiserat kaos är ingen drömtillvaro för den som vill investera, för den som vill flytta hit med sina skattepengar. Därför kan man inte sitta och rulla tummarna i all oändlighet, tills den dagen kommer då vi köra Tokyo-varianten med SL-folk som trycker in resenärerna med milt våld i tunnelbanevagnarna.

Vad skulle jag då vilja se? Grön linje från Skarpnäck till Sköndal och från Hagsätra till Älvsjö. Röd linje från Fruängen via Segeltorp till Kungens Kurva, från Mörby Centrum till Täby och från Ropsten till Lidingö. Blå linjen från Hjulsta till Barkarby, från Akalla till Häggvik, från Kungsträdgården via Djurgården och Sjöstaden till Nacka. Säkert dyrt, men en storstad som växer måste växa på alla plan - med en infrastruktur som hänger med och inte kommer på efterhand...

Länkar: SvD, DN,
Bloggar: Holma