Partiledardebatten häromdagen, statsminister Reinfeldt höll ett inledningsanförande som handlade om hur förträffligt regeringen har styrt Sverige genom den senaste krisen, om hur förbannat bra Sverige är och om att vi av olika facktidningar som handlar om ekonomi anses vara stjärnan i norr. Gott så, men det var just genom att slå oss för bröstet och skryta oblygt som vi vann valet för 9 månader sedan, och för att folk inte ville se Mona som statsminister och Ohly som minister överhuvudtaget.
Samma partiledardebatt, samma häromdag. Den färska oppositionsledaren Juholt är på frågvist humör och ställer massor av insinuanta frågor om var statsministern träffade sjuksyrran som ville lägre lön och färre kollegor, var statsministern hade träffat ungdomar som tyckte att sommarjobb var onödigt, när statsministern senast slog sin hustru och så vidare. Juholt kunde ha frågat statsministern när han hade träffat en undersköterska som fått både högre lön och sänkt skatt, med lika många kollegor vid sin sida - och jag hade rest mig på åhörarläktaren och skrikit "På minglet! Vid Sverigemötet i Karlstad! Då träffade han mig..." innan de bastanta vaktarna hade fått för sig att släpa ut den oformliga massan som är mitt lekamen ur maktens boning...
Folk, några iallafall och förmodligen mest de som tycker att TV4 är som bäst på sommaren när de visar svenska farser från någon lantlig utomhusteater, har iallafall börjat hitta tillbaka till sosseriet igen. Siffror som nästan 36% av väljarkåren enligt SIFO ger mig rysningar över vad massor av populism, ännu lite mer av valfläskande och en ny stollig partiledare kan åstadkomma. Skillnaden mellan de sossar som ökar och en allians som sjunker är trots allt det att det ena alternativet pratar om en framtid som skall återställas till apoteksmonopol, TV-monopol och inte K R A F T I G T höjda skatter. Alliansen tjatar om jobblinjen, om sitt ansvarstagande i de svåra tider vi hade och möjligtvis med hopp om att Greklands förestående statskonkurs kan få regeringen att visa exakt hur duktiga de kan vara utan att egentligen ha några avancerade visioner för framtiden, annat än att fortsätta med en jobblinje som trots en ständig relevans börjar kännas tjatig i väljarnas ögon.
Göran Persson förlorade valet 2006 för att folk var trötta på hans pompösa ledarstil, på en självgodhet där politiken bara gick ut på att förvalta allt fantastiskt som hans transparenta regering åstadkommit under sitt regerande. Fram klev en ny oppositionsledare som hade svaren på framtidens utmaningar och som framstod som ny och spännande jämfört med den trötta personen på Rosenbad. Är det bara jag som är orolig för att det är en uppföljare på gång?
I mångt och mycket har Moderaternas och därmed Alliansens framgångssaga socialdemokratins misstag som rot. Vi lärde av de fel Göran Persson gjorde när han satt och var självgott oförstående inför väljarnas önskemål om att någon såg deras vardag på det sätt som de såg på den, vi började se problemen och vi gjorde något åt det. Nu verkar det dessvärre som att vi också verkar anamma dödsryckningarna - och det enda som är positivt i dagens siffror är att det är tre år kvar till domen kommer att falla - fria eller fälla?
Folk vill se förbättringar, politiska nyheter som känns spännande och nyskapande, en politik som tar väljarnas vardagsbekymmer på allvar. Folket vill inte se en ledare som tycker att han har gjort tillräckligt, och det ny bara handlar om att få den tidigare klubbade politiken att få genomslag i verkligheten. Samma folk kan dessutom med skickliga retoriska knep och en hypnotiserande politisk pajkastning fås att tro att deras verklighet är en verklighet som oppositionsledaren tycker att de skall tro att de lever i.
Med rätt fingrar på rätt punkter skapar även en stollig politiker en världsbild där väljaren kan tro att allt till alla fungerar, där framtiden hänger på att de kalla samhällsförstörarna inom högerregimen bara vill folket illa medan han själv bara vill gott. Det är då en regering måste berätta en ny berättelse om framtidens Sverige i deras ögon, en berättelse som inte känns uttjatad och som en karbonkopia av tidigare berättelser. Det som känns nytt och fräscht är nästan alltid mer tilltalande än det som känns gammalt, som en sunkig repris av en förvisso alldeles utmärkt historia från tider som flytt...
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Expr
Bloggar: Västros, Böhlmark
Inlägg
7 kommentarer:
Underbart formulerat!
Jag har sett det komma men de har delvis grävt sin egen grav - det handlar inte bara om Juholt effekt.
Det är resultatet av att ordbajseriet inte riktigt stämmer med en stor mängd människors reella verklighet.
Nytänket är över, de hade inte mer att komma med och parallellt växer fattig-Sverige, lågavlönade fortsätter att vara lågavlönade och slås ut när de blir arbetslösa eller sjuka.
Alliansen driver en politik för dem som inte fått så stora problem i livet - de andra verkar inte existera - och där funkar politiken.
Till slut tar det ut sin rätt..
Säger en frustrerad och besviken centerpartist som tycker partiet svikit sina väljare på oändligt många punkter.
Att regeringen sacka efter är väl det bästa som kan hända just nu, med lite lagom dryga tre år kvar till nästa val. Haltande opinionssiffror borde väl, om något, kunna sparka igång regeringen. Har inte även du haft vissa bekymmer med ett moderatparti som verkar tycka att allt är bra som det är?
För Juholts del, medvind i opinionen har väl precis motsatt funktion. Ingen ide att göra nåt. Allt är ju bevisligen bra som det är. Och det har ju bevisligen varit katastrofalt för det förnyelsearbete som ett parti behöver för att komma tillbaka efter en valförlust.
Mycket bra sammanfattning. Men ändå, vad kan Kulholt kommer med? Det rödgröna samarbetet finns inte längre. Om det var val idag à la SIFO, med vem skulle SAP regera? Det enda som håller ihop dagens opposition är att de är "emot" allt som görs. En koalitionsregering måste komma med konkreta gemensamma förslag. Jag tror (och hoppas) att det blir mycket på gång efter sommaruppehållet. En vecka innan Midsommar är knappaste bäste tiden för att komma med spännande politiska initiativ.
Fortsättning på min tidigare kommentar. Om jag var Reinfeldt/Borg skulle jag hoppa över det 5:a jobbskatteavdraget och istället ge pensionärerna samma hela skatteavdrag som ges till folk som arbetar. Ett sådant beslut skulle mycket uppskattas av alla röststarka pensionärerna. Jobblinjen har nu gjort sitt och nästan alla vet om det. Time to move on.
Det är också viktigt att komma ihåg efter dagens SIFO-mätning (men det blir andra mätningar som inte ger samma procentenheter) att många trogna sossar gick över till Alliansen när Sahlin stod för en eventuell rödgrön regering med Ohly och Mupparna - kanske omkring 8-10 procentenheter av seriösa trogna sossar som inte ville se kommunister och tillväxtfientliga muppar i en eventuell vänsterregering. Dessa väljare börjar försiktigt komma tillbaka till det gamla partiet – utan att Kulholt behöver lifta ett finger.
Det finns ingen anledning till oro. Många är av olika anledningar missnöjda med regeringens politik. Därför protesteras det i opinionsundersökningarna. Så är det alltid. Sittande regering blir straffad för än det ena och än det andra under mellanvalsperioderna.
2007 låg Alliansen under med långt över 10%, vilket fick Sören Holmberg att uttrycka sig förhastat. Men när det kom till kritan var väljarna inte beredda att rösta in Mona Sahlin som statsminister.
Så kommer det även gå för Juholt. Flertalet vill inte ha en pajas som statsminister. Men att protestera i en opinionsundersökning går bra. Det är ju helt ofarligt.
V
Glöm inte bort att Reinfeldt är den framgångsrikaste högerpolitiker som Sverige har skådat. Han är listig, smart, slug och tänker strategiskt. Det kan vara så att han avvaktar och lägger upp strategin för att bemöta "de nya" sossarna på ett vinnande sätt. Det kan vara det som gör att oppositionen för tillfället fått initiativet. Reinfeldt låter dem glänsa lite, invaggar dem i säkerhet... När han ser en blotta så hugger han direkt mot strupen.
Skicka en kommentar