2011/06/01

JUHOLT OCH ÅTTA DAGARS OMSVÄNGANDE...


Aftonbladet den 17 maj: - Håkan Juholt säger att han inte är nervös. "Nej, absolut inte. Thomas är känd för sitt goda omdöme, vi respekterar varandra. Thomas Bodström är populär och charmig så han kommer nog få den boken såld..."

Bodströms bok släpps, börjar säljas och omtalas som ingen annan bok på marknaden just nu. Bodströms goda omdöme firar triumfer åt Norstedts, Juholt fortsätter att respektera den populära och charmiga Bodström. Eller hur var det med respekten?

Affärsvärlden den 25 maj: - Håkan Juholt respekterar den populära och charmiga Bodström på ett respektlöst sätt. "Mitt svar till denna mediokra deckarförfattare är att grunden för mig är att alltid sätta löntagarnas bästa i centrum. Det som är bra för löntagarna är bra för Sverige. Jag tänker inte bryta banden med LO." Detta säger Juholt respektfullt, och Juholt tar dessutom tillfället i akt att poängtera att Bodström spelat fotboll längre än vad han sysslat med politik...

Det var åtta dagar mellan den varma kärleken, respekten, hyllandet och en nödslakt av en gammal kollega. Det kanske kom sig av en besvikelse över att Bodström inte alls var som alla andra sossar, de som hyllar Juholt oavsett vad han säger eller vad han gör. Men Juholt är ny partiordförande, han bör väga sina ord på silvervåg innan han kläcker ur sig eventuella påhopp - påhopp som förstärker bilden av en man med multipla personligheter. Juholt är snäll, rolig och trevlig så länge ingen tycker något annat än han - och elak, stursk och hätsk så fort någon ifrågasätter honom.

Att kunna hålla tand för tunga tycks inte vara Håkan Juholts starkaste sida, han är skönt spontan och hycklar inte - annat än när han med några dagars mellanrum klassar ned Bodström från en charmig, populär bokmånglare till en medioker deckarförfattare med större kunskaper om fotboll än politik. Problemet för Juholt är bara att Bodström har varit minister i sex år, Juholt inte i en sekund.

Bodström må ha varit sosse på ett mindre aktivt sätt och aktiv under kortare tid än Juholt - men ändå lyckats med bedriften att hamna i regeringar. Det blir mer och mer tydligt att Juholt tycker att man måste ha gått den långa vägen, från Unga Örnar, via SSU, förbi några fackliga uppdrag och vidare in i Rörelsen för att vara en "riktig sosse" - och inte en medioker deckarförfattare som bara bryr sig om fotboll...

Bilden av Juholt som den myspysiga roliga och skojfriska farbrorn från landet börjar rämna - för det enda som krävs är ett ifrågasättande och sedan är bilden en helt annan. Idag handlar det om hur det i Mona-kuppen pådrivande Skåne-förbundet kammar hem en ekonomisk vinst från partiet centralt. Det kan ju vara så att det bara råkade bli så, men det blir ju oundvikligen så att det är lätt att bli lite konspiratorisk - och ingen kring Juholt vill prata om frågan överhuvudtaget och den glada, skojfriska Håkan synes ha gått vilse.

Bilden av Juholt som obalanserad i sin nya roll blir allt tydligare, där han har ännu inte hunnit in i den politiska hetluften på riktigt. Det är inte ens ljummet nu, när valrörelsen 2014 kommer att bli helvetiskt varm. Det är då vi kommer att få vem sossarna har valt, det är då vi kommer att få fråga oss varför de valde den de gjorde...

Länkar: Expr,
Bloggar: Ekonomisten

3 kommentarer:

Jesus Christus sa...

Jag tror bara Juholt är lite trött och stingslig efter sin frustande rivstart. Vi får icke döma honom för hårt. Och att Skåningarna får mer pengar är bara en gest av omtanke. Drajjorna vid Lilla Torg är betydligt dyrare än nere i Antalya. Och nu är det ju tydligen inte okay att köpa piratkopior, producerade av drogade barnarbetare längre. Det betyder att klädkostnaderna för S-politrukerna kommer att öka drastiskt. Var inte så hård i dina omdömen, Tokmoderat. Röd eller blå, grön eller brun - vi är alla Vår Faders barn. Amen.

Anonym sa...

Det behövdes nog ingen "kupp" för att få Mona att avgå efter ett valresultat på 30,7%.Göran Persson avgick när han fick 35% ...

Gorm sa...

Som noterat uppvisar ju Juholt en viss "ombytlighet". Man kan nu även konstatera att vissa psykopatiska drag börjat träda fram, vilket förstås är en fördel att besitta för en person som vill nå maktens topp. Dock finns det ju flera historiska exempel på hur psykopater inte lyckats så bra när de väl tagit sig till toppen, efter att ha undanröjt alla välutbildade motståndare och deras befängda kunskapsbaserade idéer. En riktig psykopat kan skjuta av nya kunskaper från höften, och om det behövs skriva ner dessa i en liten bok som sen kan användas som ledstjärna för undersåtarna.