2011/06/05

SÖNDAGSSKRÖNA OM SOCIALISMENS AVARTER


Den fjärde juli är det Moderaternas dag under Almedalsveckan, och det är också den dag då jag skall få sitta som en panel-tupp på Bloggplats H12 i Visby och prata om opinionsbildande på egna ben. Den fjärde juli är det dessutom "Independence Day", den amerikanska nationaldagen alltså - och den firar jag högtidligt genom att sitta bredvid min vänsterpartistiska bloggkollega Ali Esbati och panela om hur man på ostadiga ben kan opinionsbilda på nätet - med olika mål och med olika medel...

Jag vet inte om jag skall frukta att sitta där i panelen med Ali Esbati, eller om han har en något nyktrare syn på hur jag som politisk antagonist skall hanteras. För det finns ju förtroendevalda vänsterpartister som anser att vi moderater inte förtjänar något annat än bly, eller att borgerliga opinionsbildare bör avrättas. Det finns förtroendevalda vänsterpartister som vill "avskaffa" mig och alla som tycker som jag. Men kan Ali Esbati dela Simon Fors åsikter? Finns det fog för mina känslor - jag som alltid har varit lite rädd för Ali Esbati om sanningen skall fram.

Det finns något i Esbati-blicken som skrämmer mig, en pondus och en ur-kraft som jag inte vill se hos politiska meningsmotståndare. Där Mona Sahlin sitter i på ett café och blir ömsint intervjuad av Tilde de Paula i morgon-TV medan hon håller stenhårt i sin kaffekopp och flackar med blicken så är Ali Esbati alltid stenhård när han får höras och synas i mediabruset - och då blir jag rädd...

Ung Vänster har kongress i detta nu, och man har valt en ny ordförande efter Ida Gabrielsson. Ida och Ali stötte jag på inne på lokalpuben Bishop Arms på Landsvägen i Sundbyberg, de satt vid ett bord och hade det mysigt såg det ut som. Ali Esbati med sin stålhårda blick, Ida Gabrielsson snygg som ingen annan inne på puben den där kvällen - men jag vågade inte störa de två, jag vågade inte presentera mig som den där opinionsbildaren på egna ben och jag vågade inte ta risken att bli fylld med med bly där och då. Nu är inte Ida Gabrielsson längre Ung Vänsters ordförande, nu är det Stefan Lindborg som axlat ansvaret för de unga vänsterpartisterna och jag ber att från andra sidan blockgränsen trots allt önska honom lycka till med ett närmast omöjligt uppdrag.

För så länge Vänsterpartiets förflutna som en antidemokratisk kraft gång på gång kommer tillbaka som en gummiboll  - genom gamla Ohly-citat om en klasskamp som måste vara överordnad demokratin som topp-vänsterpartisten från Norrbotten, Simon Fors, senaste utspel på Twitter om att fylla moderater med bly eller avrätta ledarskribenter - så kommer Stefan Lindberg ha det jobbigt i sin roll. När Stefan Lindberg konstaterar: "Det är en svår tid, högern har vunnit mark och vänstern behöver kliva fram och ta ett större ansvar" så hoppas jag att det inte är genom att ta ansvar för blyleveranser eller ansvara för besök på borgerliga ledarredaktioner.

Men lycka till, kan Stefan sudda bort vänsterstolle-stämpeln och sopa bort revolutionsromantiserandet i sitt förbund så kanske Ung Vänster någon gång framöver kännas relevanta i det politiska samtalet som är grunden för demokratin...

Under min tid som officer så var det Ali Esbatis, Lasse Ohlys och Simon Fors kamrater som var den enda tänkbara motståndaren, den union av socialistiska rådsrepubliker i öster och dess vasallstater i söder som var hotet mot vår demokrati. Jag hade som uppgift att ta bly, sovjetiskt eller östtyskt bly på Gotlands stränder för att se till att folk skulle kunna tycka och tänka vad de ville i vårt samhällsbygge - även sådana som Simon Fors. Simon Fors var förvisso garanterad att få fortsätta med sitt tyckande och tänkande i praktiskt handlande om värnet av demokratin hade misslyckats eftersom hans åsikter låg i linje med de åsikter den påtänkta fienden stod för.

Det blev aldrig så, tack och lov. Vi har vår yttrandefrihet, vi har vår demokrati, vår pressfrihet och det som känns självklart kan i andra länder behöva försvaras genom att ta bly. Men där jag med ett frihetspatos framför ögonen skulle ta bly för att ge Simon Fors rätten att tycka och tänka vad han vill – för att värna demokratin, yttrandefriheten – så vill Simon Fors fylla mig med bly för att jag tar mig rätten att tycka, tänka och rösta annorlunda.

Där Per Gudmundson skriver sina ledare med ett politiskt uppsåt i enlighet med vår pressfrihet, så skriver Simon Fors att en avrättaning av Gudmundson vore en lämplig utväg för någon som skriver politiska ledare som inte Simon Fors kan förlika sig med.

Simon Fors har är sin fulla rätt att skriva vad han vill på Twitter, även om hotet mot Gudmundson utan större fantasi kan tas för ett mordhot och därmed vara kriminellt. Då uppkommer frågan om det är förenligt med Simons Fors uppdrag som förtroendevald för Vänsterpartiet i vårt demokratiska system? Det är frågan Vänsterpartiet och Simon Fors bör grubbla ordentligt över...

Länkar: Expr, DN,
Bloggar: Johansson, Böhlmark

3 kommentarer:

Anonym sa...

Polisanmälan av mordhot? Eller tycker vi att det hela sist och slutligen bara är på låtsas? Har (V) en likvideringslista liggande? Den kanske bara är på låtsas den också?

Martin Moberg sa...

Mycket bra att du uppmärksammat oss på detta Fredrik! Nu kan vi bara hoppas på att partiledningen i V tar sitt ansvar och visar att det är helt oacceptabelt att fälla sådana hårresande uttalanden som Fors har gjort...

// Martin

Tobias "Radikalen" Cuthbert sa...

Så yttrar man sig inte om någon politisk motståndare. Det fanns andra män som delar Simon Fors ideer om att hantera politiska motståndare som Hitler, Stalin, Khomeini och Mussolini. Dessa "tänkande" människor visade vad skåpet skulle stå.

Tragiskt att behöva läsa att någon skriver så och menar att de förespråkar demokrati då de är rädda för alla ideer som inte har deras ideologiska signum.