Det är exakt ett dygn och tjugofem år sedan Olof Palme stupade i korsningen Tunnelgatan och Sveavägen, och jag har suttit framför datorn och kliat mig i håret så mjället yrde framför skärmen. Hur elak kunde jag vara? Är ärlighet något som kan vara fel? Hur ger jag min bild av en man som gick bort för ett kvartssekel sedan men som ännu berör på gott och ont...?
På väg från arbetet i torsdags kväll, klockan hade passerat 22 när jag passerade Riksdagshuset. I ett specifikt fönster blinkade lampan på ett sätt som påminner om ett döende lysrör. Men när lampan blinkar i just det fönstret så är det en signal till mig om att något finns att hämta bakom Arvid Lindmans gravsten på Norra begravningsplatsen i Solna. Det blev till att vända åter, mot jobbet och den plats på andra sidan vägen där så många lagt sig för sin sista vila. Bakom stenen fanns ett kuvert, innehållande en text som löste alla mina problem om hur elak jag kunde vara mot Palme. Högerspöket hade sträckt ut en hjälpande hand - och jag tog den som den sista delen i en orgie av inlägg om Palme.
"I Stockholmsnatten är inte Högerspöket ensam bland de politiska vålnaderna. Medan Högerspöket huserar i källarvalven och kloakerna på Schönfeldts gränd håller en kollega Sveavägen 68 i sitt grepp. Spökets namn är Olof Palme.
Olof Palmes politiska liv var så nära en legend man kan komma. Palme bara uppstod och materialiserades ur tomma intet. Palmes första politiska förtroendeuppdrag var som riksdagsman i första kammaren. Palme har således aldrig lagt ner ett äldreboende, höjt taxorna för sophämtningen eller kuppat på en SSU-kongress.
Han hade talets gåva, och det är inte sällan Högerspöket har en skiva med Olof Palmes samlade tal på i bakgrunden när han behöver inspiration.
Palmes död är också skapad i det stoft som bygger legender. På väg hem från ett så folkligt nöje som ett biobesök blir han nedskjuten av en okänd gärningsman. Vem var det som sköt? En hatisk meningsmotståndare? En utländsk underrättelsetjänst? Vår egen säkerhetspolis? Vanliga poliser? Lönnmördare på uppdrag från industrialister? Eller en snedtrippande blandmissbrukare i en helt slumpmässig händelse?
Allt detta har lett till att myten Palme blivit mycket större än politikern Palme.
Att politiker får sätta livet till för sitt engagemang är en tragisk händelse, och Högerspöket hoppas innerligt att Anna Lindh blir den sista som gör honom sällskap i efterlivet. Politiker bör dock bedömas för sin politiska gärning, inte sitt ursprung, sin taleskonst eller sin hädangång. Och politikern Palme var ingalunda någon beundransvärd person.
Palme gjorde socialdemokratin så radikal och så verklighetsfrånvänd att han sannolikt är dess mest misslyckade företrädare. Ingen annan socialdemokratisk partiledare har misslyckats med att vinna två och ett halvt val i rad (oavgjort -73, förlust -76, förlust -79). Det dessutom mot en sådan fjant som Thorbjörn Fälldin.
När Palme diskuteras nämner en del löntagarfonderna som en "dum grej" under ett annars lyckat styre. Högerspöket anser inte att en plan för att socialisera hela näringslivet under LO:s ledning kan jämföras med klavertrampet att dra hem en femtiotaggare från Aladdin. Att sätta fackpampar på att ratta en planekonomi hade sannolikt fått Nordkorea att framstå som en sprudlande tillväxttiger.
Palme var dessutom en av de stora demagogerna bakom kålsuparteorierna. USA ansåg han - trots sina lagstadgade fri- och rättigheter - vara lika onda som Sovjetunionen, med sina skenrättegångar och arbetsläger. Fidel Castro däremot, var en hyvens kille, som man gärna kunde besöka och ta i hand medan man log in i de blixtrande kamerorna. Tog i hand gjorde Palme dessutom gärna med Afrikas alla diktatorer.
För ett parti som sedan dess börjat kalla sig feministiskt borde det mest pinsamma vara hans beslut att ersätta den hedervärde Herman Kling med den moraliskt inte helt oantastlige Lennart Geijer. Den gode Lennart besteg enligt säkerhetspolisen så många glädjeflickor att han inte borde få ta del av säkerhetsklassade dokument. Det kanske hade varit okej, sexköp var inte kriminaliserat då, men den lille kåtbocken lät sina personliga preferenser leda ut i en sexualbrottsutredning. Hade inte fjanten Fälldin vunnit valet 1976 är det mycket möjligt att dess rekommendationer hade omsatts i lag. Då hade vi fått statliga bordeller, och det hade varit ganska okej att sätta på sin minderåriga dotter. Möjligen hade lite vård och böter varit på sin plats, men inget värre än så eftersom mängden fängelseplatser under Geijer skulle begränsas till 300.
Sammanfattningsvis får Olof Palme en man som Lars Ohly att framstå som omdömesgill i internationella frågor och som en galen nyliberal i de ekonomiska. Till och med Monica Greens kriminalpolitiska inlägg framstår som tämligen vettiga med Palmes retorik i bakhuvudet.
När Mona Sahlin berättade att hon gick med i Olof Palme, och inte i socialdemokraterna, borde journalisten ha gapat förvånat och frågat "Va! Gick du med i planekonomi, Castro och legaliserad incest?" och väljarna skulle ha sprungit så långt de bara kunde från den galna tanten. Sprang gjorde de i och för sig ändå, men det var Monas egen och inte Olof Palmes förtjänst.
Hade Olof Palme levt idag är Högerspöket tveksam till om han varit välkommen på S-kongresserna. Risken för att han skulle anses som en radikal och pinsam parantes mellan Erlanders och Carlssons pragmatiska styrelseår får anses som överhängande. Men nu är han död, och dessutom en myt.
En myt som Sveriges näst största parti när och vördar, samtidigt som man är dess fånge. För få väljare tror på det Palme trodde på. Inte ens det socialdemokratiska partiet tror på det längre. Ingen tror på planekonomi. Ingen tror att Castro är snällare än Obama. Ingen tror att vård och omsorg kan ersätta fängelse.
Men för socialdemokraternas nomenklatura är han beviset för att radikalism lönar sig. Att vägen framåt är vägen till vänster. Att om socialdemokraterna rusar mot vansinnet så kommer väljarna att följa. Myten säger det, och underlåter att berätta att han förlorade två och ett halvt val.
Det ryktas att valberedningen söker en ny Palme. Högerspöket hoppas vid allt han håller heligt och kärt att de inte hittar någon. För till och med Olof Palme vann val."
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2
Bloggar: Laakso, Westerholm, Högberg, Munkhammar
På väg från arbetet i torsdags kväll, klockan hade passerat 22 när jag passerade Riksdagshuset. I ett specifikt fönster blinkade lampan på ett sätt som påminner om ett döende lysrör. Men när lampan blinkar i just det fönstret så är det en signal till mig om att något finns att hämta bakom Arvid Lindmans gravsten på Norra begravningsplatsen i Solna. Det blev till att vända åter, mot jobbet och den plats på andra sidan vägen där så många lagt sig för sin sista vila. Bakom stenen fanns ett kuvert, innehållande en text som löste alla mina problem om hur elak jag kunde vara mot Palme. Högerspöket hade sträckt ut en hjälpande hand - och jag tog den som den sista delen i en orgie av inlägg om Palme.
"I Stockholmsnatten är inte Högerspöket ensam bland de politiska vålnaderna. Medan Högerspöket huserar i källarvalven och kloakerna på Schönfeldts gränd håller en kollega Sveavägen 68 i sitt grepp. Spökets namn är Olof Palme.
Olof Palmes politiska liv var så nära en legend man kan komma. Palme bara uppstod och materialiserades ur tomma intet. Palmes första politiska förtroendeuppdrag var som riksdagsman i första kammaren. Palme har således aldrig lagt ner ett äldreboende, höjt taxorna för sophämtningen eller kuppat på en SSU-kongress.
Han hade talets gåva, och det är inte sällan Högerspöket har en skiva med Olof Palmes samlade tal på i bakgrunden när han behöver inspiration.
Palmes död är också skapad i det stoft som bygger legender. På väg hem från ett så folkligt nöje som ett biobesök blir han nedskjuten av en okänd gärningsman. Vem var det som sköt? En hatisk meningsmotståndare? En utländsk underrättelsetjänst? Vår egen säkerhetspolis? Vanliga poliser? Lönnmördare på uppdrag från industrialister? Eller en snedtrippande blandmissbrukare i en helt slumpmässig händelse?
Allt detta har lett till att myten Palme blivit mycket större än politikern Palme.
Att politiker får sätta livet till för sitt engagemang är en tragisk händelse, och Högerspöket hoppas innerligt att Anna Lindh blir den sista som gör honom sällskap i efterlivet. Politiker bör dock bedömas för sin politiska gärning, inte sitt ursprung, sin taleskonst eller sin hädangång. Och politikern Palme var ingalunda någon beundransvärd person.
Palme gjorde socialdemokratin så radikal och så verklighetsfrånvänd att han sannolikt är dess mest misslyckade företrädare. Ingen annan socialdemokratisk partiledare har misslyckats med att vinna två och ett halvt val i rad (oavgjort -73, förlust -76, förlust -79). Det dessutom mot en sådan fjant som Thorbjörn Fälldin.
När Palme diskuteras nämner en del löntagarfonderna som en "dum grej" under ett annars lyckat styre. Högerspöket anser inte att en plan för att socialisera hela näringslivet under LO:s ledning kan jämföras med klavertrampet att dra hem en femtiotaggare från Aladdin. Att sätta fackpampar på att ratta en planekonomi hade sannolikt fått Nordkorea att framstå som en sprudlande tillväxttiger.
Palme var dessutom en av de stora demagogerna bakom kålsuparteorierna. USA ansåg han - trots sina lagstadgade fri- och rättigheter - vara lika onda som Sovjetunionen, med sina skenrättegångar och arbetsläger. Fidel Castro däremot, var en hyvens kille, som man gärna kunde besöka och ta i hand medan man log in i de blixtrande kamerorna. Tog i hand gjorde Palme dessutom gärna med Afrikas alla diktatorer.
För ett parti som sedan dess börjat kalla sig feministiskt borde det mest pinsamma vara hans beslut att ersätta den hedervärde Herman Kling med den moraliskt inte helt oantastlige Lennart Geijer. Den gode Lennart besteg enligt säkerhetspolisen så många glädjeflickor att han inte borde få ta del av säkerhetsklassade dokument. Det kanske hade varit okej, sexköp var inte kriminaliserat då, men den lille kåtbocken lät sina personliga preferenser leda ut i en sexualbrottsutredning. Hade inte fjanten Fälldin vunnit valet 1976 är det mycket möjligt att dess rekommendationer hade omsatts i lag. Då hade vi fått statliga bordeller, och det hade varit ganska okej att sätta på sin minderåriga dotter. Möjligen hade lite vård och böter varit på sin plats, men inget värre än så eftersom mängden fängelseplatser under Geijer skulle begränsas till 300.
Sammanfattningsvis får Olof Palme en man som Lars Ohly att framstå som omdömesgill i internationella frågor och som en galen nyliberal i de ekonomiska. Till och med Monica Greens kriminalpolitiska inlägg framstår som tämligen vettiga med Palmes retorik i bakhuvudet.
När Mona Sahlin berättade att hon gick med i Olof Palme, och inte i socialdemokraterna, borde journalisten ha gapat förvånat och frågat "Va! Gick du med i planekonomi, Castro och legaliserad incest?" och väljarna skulle ha sprungit så långt de bara kunde från den galna tanten. Sprang gjorde de i och för sig ändå, men det var Monas egen och inte Olof Palmes förtjänst.
Hade Olof Palme levt idag är Högerspöket tveksam till om han varit välkommen på S-kongresserna. Risken för att han skulle anses som en radikal och pinsam parantes mellan Erlanders och Carlssons pragmatiska styrelseår får anses som överhängande. Men nu är han död, och dessutom en myt.
En myt som Sveriges näst största parti när och vördar, samtidigt som man är dess fånge. För få väljare tror på det Palme trodde på. Inte ens det socialdemokratiska partiet tror på det längre. Ingen tror på planekonomi. Ingen tror att Castro är snällare än Obama. Ingen tror att vård och omsorg kan ersätta fängelse.
Men för socialdemokraternas nomenklatura är han beviset för att radikalism lönar sig. Att vägen framåt är vägen till vänster. Att om socialdemokraterna rusar mot vansinnet så kommer väljarna att följa. Myten säger det, och underlåter att berätta att han förlorade två och ett halvt val.
Det ryktas att valberedningen söker en ny Palme. Högerspöket hoppas vid allt han håller heligt och kärt att de inte hittar någon. För till och med Olof Palme vann val."
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2
Bloggar: Laakso, Westerholm, Högberg, Munkhammar
Inlägg
5 kommentarer:
bland det värsta skitsnack jag hört,skulle du inte berätta din version vad som hände?på grund av hans död så har sverige och socialdemokratin gått åt skogen ingen har visioner nå mer nu är det bara pengarna som styr.titta på dagens statsminister lever han eller är det han som är högerspöket tråkigare än en traktor.palme satte färg på politiken han var av kött o blod.
Högerspöket rules :-)
Det var vackert och sant skrivet av högerspöket <3
Svenskarna borde ta efter britterna när det gäller nekrologer, ty britterna vågar säga sådant redan innan personen är begravd.
Palme levde i, verkade inom och orsakade det galna 70-talet. Och ja, hans idéer var ofta av Lysenko-klass.
Jag är höger, men det du skriver är iofs inte så sant. Olof Palme skulle ha krossat dagens politiker hårt, och hans retorik och karisma är fulländad. Jag beundrar Palme lite för det. Men det där med att det var Palmes idé med löntagarfonder stämmer inte, han var emot det och var mera en högersosse. Snarare liberal. Geijeraffären e också bara struntprat. T.o.m. fälldin stod med på listan som misstänkt för sexköp, alla topp politiker gjode det, därför folk insåg va det va för skitsnack. Och Palme sa aldrig att USA va lika onda som sovjet? Han kritiserade sovjet precis lika myket som han kritiserade vietnam kriget!!
Jag vill påpeka att jag är moderat, men tråkigt när folk skriver massa lögner om en död person, trligtvis är du ''tokmoderaten'' bara avundsjuk på palmes oerhörda karisma och talarkonst ;) det är ganska vanligt att moderater är det.
Hej hoj
Skicka en kommentar