EN UNDFALLEN OCH OBESLUTSAM OMVÄRLD

Doboj och Srebrenica i Bosnien, Nyarubuye och Gikondo i Rwanda. Koncentrationslägren i det Tredje Riket innan kriget kom, Pol Pots dödsläger i Kampuchea, Halabja i den irakiska delen av Kurdistan...

Platser där oskyldiga civila har mördats bara för att de tillhört en annan trosuppfattning, ett annat folk, en annan stam eller bara för att de har ansetts vara ett hot mot makten. En plågsam gemensam nämnare i alla dessa fall är omvärldens oförmåga att reagera i tid om det reagerades överhuvudtaget. Frågan är nu vilka platser i Libyen som kommer att kunna skrivas till listan medan omvärlden tittar på. Misurata? Benghazi? Ajdabiya? Zuwara? Platser där våldet mot det egna folket som skriker efter frihet har "firat triumfer", där despoten Gaddafis legosoldater och trogna klankrigare står upp för stollens rätt att sitta kvar vid makten.

Oförmågan att i tid reagera på en vulgär våldsregims vrede mot de uppstudsiga medborgarna verkar det aldrig bli någon ordning på. EU sitter på andra sidan Medelhavet och försöker förvisso evakuera sina medborgare på samma sätt som man verkligen ansträngde sig för att skydda europeerna i Rwanda eller de holländska soldaterna kring Srebrenica. Men de andra då? De som blir kvar i våldet, libyerna?

Varför inte hjälpa dom på traven och se till att den där evakueringen av blekansikten blir onödig i sig? Varför inte med vapenmakt slå till mot en man där skruvarna har lossnat och skrammlar i skallen? Är det så illa att EU, NATO, USA, omvärlden saknar förmåga att göra en insats som ingen utom Chavez eller Lukasjenko skulle kunna fördöma? Att FN skulle kunna göra något vettigt är ju ungefär lika sannolikt som att socialdemokratin skulle välja en färgglad och tilltalande partiledare om några veckor.

Fyra svenska soldater och ett svenskt Hercules-flygplan står på Malta redo att försöka flyga ut de svenskar som finns i ett Libyen där revolten numera börjar likna ett fullskaligt inbördeskrig där alla olika vapensystem används. Medan omvärlden står på flygplatsen utanför Valletta och hoppas få rädda de sina så flyger Gaddafi ut sina diamanter till Vitryssland och in nya fräscha vapen att använda mot det egna folket - allt medan omvärlden tittar på. Allt är precis som vanligt med andra ord...

Vilka hade då kunnat reagera? Hade det varit Bush som hade varit amerikansk president så hade vi förmodligen redan haft en amerikansk insats i frihetens tecken, men icke så när det är fredspristagaren Obama som sitter i det Vita huset. Hade det varit Ronald Reagen så hade den personliga antipatin mot Gaddafi med all sannolikhet redan inneburit ett Tripolis där folk firade istället för att bli skjutna.

Men balansgången är svår, hur mycket kan man hjälpa en pågående folkresning utan att det i efterhand ses som ett kuppförsök eller en vilja att ta över ett land i kris? Med USA:s rykte i denna del av världen hade vi hamnat där, men ambitionen att skydda oskyldiga människors liv i en situation som denna är värda riskerna - om någon frågar mig.

Har USA råd? Har EU råd? Har vi de styrkor som krävs för att göra det vi redan borde ha gjort? Råd har nog i den fria världen om man tittar på det krasst ekonomiskt, men tittar man på det moraliskt och mänskligt så måste vi ta oss råd. Den stora frågan är bara om det finns de resurser som kommer att krävas för att stoppa dödandet och skapa ordning i ett land som nu förblöder? Vi har inte råd med ett Irak del 2, där man går in och avlägsnar en diktator utan att följa upp med tillräcklig kraft för att ge folket den trygghet de förtjänar. Frågan är bara om vi gör något, och om vi gör det i tid...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2

Bloggar: Böhlmark