NÄST SISTA KAPITLET OM SIMON FORS...?

"Är det bara jag som tycker att ett kärnvapenanfall vore ett lämpligt svar på Moldaviens bidrag? "...

Mannen bakom det korta stycket är jag, och om någon moldav eller schlagerhaverist upprördes av min upprördhet över ett musikstycke som jag såg som musikalisk tortyr så ber jag dessa uppriktigt om ursäkt. Om jag med mina textade vulgariteter inspirerar någon med ett kärnvapen i gardereboen, eller någon musikalisk general i någon kärnvapen-nation att bli inspirerad av mitt Twitter-inlägg och skicka iväg en nukleär missil mot Chisinau så blir ju mitt twittrande ännu mer oförlåtligt.

Simon Fors, mannen - myten - legenden, från Pajala lyfte för en liten stund sedan fram mitt inlägg om ett kärnvapenanfall som respons på ett undermåligt schlagerinlägg, och det gör han naturligtvis helt rätt i efter all skit jag kastat på Simon Fors twittrande. Ingen skall tro att jag är något praktexempel på hur man skall bete sig i de sociala medierna. Nej, tvärtom anser jag mig i mina mest hybriska stunder vara en mästare på att håna, förlöjliga eller ta hedern av de politiska motståndarna på ett rätt så respektlöst sätt.

De som känner mig förstår glimten i ögat, de som inte känner mig tror att jag är spritt språngande galen till och från - och det samma gäller nog Simon Fors. Jag känner honom inte, jag anser att han är spritt språngande galen medan hans kommunistiska kamrater nog tycker att han är härligt spontan och rak. Men trots att jag anser att Simon Fors är galen - för det borde man väl vara när man skriver så som han gör - så inbillar jag mig att hans önskemål om en avrättad Per Gudmundson på SvD:s ledarredaktion eller ambitionen att fylla alla moderater med bly är retorik, något som i Simon Fors är de grova skämt som han säger att det är...

Problemet är bara att Simon Fors i sin roll som förtroendevald politiker har ett följe på Twitter som han inte kan ha koll på fullt ut. När han privat skriver om att ta livet av de som tycker annorlunda politiskt eller om hur full med hat han är inför de som driver en politik han inte kan förlika sig med så är det något som kladdar på hans roll som folkvald politiker för Vänsterpartiet i Pajala, för samma parti i landstinget i Norrbotten. I hans krets av följare kan det finnas folk som inte mår bra, som är ännu mer hatfyllda än Simon Fors och som kanske kan bli "triggade" av det Simon Fors som hyfsat hög politiker för sitt parti lyfter fram som sina åsikter på de sociala medierna.

Vad skulle en ny "Mihailo Mihailovic" med samma ideologiska ryggrad som Simon Fors göra när de inre rösterna börjar tala om att fylla någon med bly om Fredrik Reinfeldt råkar komma förbi, eller Per Gudmundson - som varje tänkande människa vill se avrättad? Funderar inte Simon Fors i de banorna när han skriver? Att det finns folk som kanske tar hans ord på det allvar det förtjänas att ta - men på fel sätt...?

Det är avsevärt lättare att fylla någon moderat med bly eller att fixa till en privat avrättning av en ledarskribent man avskyr än att trolla fram kärnvapen och skicka iväg till Moldavien. På min blogg finns det folk som läser som säkert blir inspirerade på fel sätt av det jag skriver, detsamma gäller kanske Twitter-flödet. Men att dessa skulle ha förmågan att utplåna eller viljan att göra den lilla fattiga republiken illa på det sätt som Simon Fors nu insinuerar tror jag inte så mycket på. Det Simon Fors förespråkar ligger närmare till hands för den obalanserade individen som i vid ett tillfälle av kaos i sitt inre kan dra helt horribla slutsatser av sånt som man läst en ideologisk mentor eller en politisk förebild skriva.

Om det är något jag önskar av Simon Fors just är det att han tar och funderar över vad han skrivit och vad han tänker skriva framöver. Kan det inte vara så att du stimulerar stollar att skapa ett samhälle där en moderat skall vara rädd för bly, eller där en ledarskribent värdesätter varje dag han inte blir avrättad. Själv minns jag bara att jag vid en totalt laglös busskö i innerstaden på Twitter önskade att man skulle fundera på gredelina kuvert, stupstock eller i värsta fall dödsstraff för att få ordning på kö-anarkin. Idag har jag landat i att gredelina kuvert är rätt väg att gå...

Simon Fors är förtroendevald för Vänsterpartiet på en handfull politiska mandat, och det är därför hans skrivande om död, hat och föraktande av de som tycker annorlunda är såpass mycket allvarligare än när jag kräks ur mig oförskämdheter. Jag är inte förtroendevald, kommer aldrig att bli igen eftersom att det är en omöjlighet att kombinera mitt skrivande med ett sådant uppdrag - där ett evigt kompromissande med min kreativitet skulle ta all tid. Samma val har Simon Fors. Han kan avstå från att uppbära sina väljares förtroende genom att sprida hatets evangelium omkring sig eller han kan fortsätta att vara förtroendevald men samtidigt förstå vad förtroende i praktiken innebär.

Han har ett val, men i såväl NSD som på Twitter finns inte ett spår av grubblerier över det han har skrivit eller har gjort - Simon Fors ångrar inget, inga formuleringar. Vad resultatet av detta icke-ångrande innebär återstår att se, de enda som kan visa vad de tycker är Vänsterpartiet i Pajala eller Vänsterpartiet centralt. Det vi nu läser är det näst sista kapitlet om Simon Fors på den här bloggen, slutet skrivs i Vittula vilken dag som helst...

Länkar: NSD1, NSD2, NK1, NK2,
Bloggar: