ATT SVIKA 87 ÅR AV ANSVAR...

I gårdagens Mitt I Sundbyberg hade lilla jag en insändare publicerad, en insändare om det tragiska faktumet att just staden Sundbyberg enligt socialstyrelsen har den sämsta äldreomsorgen i landet.

Precis ovanför min ack så välskrivna och helt sanningsenliga insändare publicerades ett patetiskt försök från den undersköna men ack så falskspelande Helene Hellmark-Knutsson att komma undan det faktum att socialdemokratin under 87 år styrt staden, något som rimligtvis borde ha satt sina avtryck i hur äldreomsorgen såg ut när alliansen tog över efter valet i september 2006. Det som mötte oss när vi tog över var en allt annan än upplyftande syn...

Under sosseriet lades 4 välfungerande äldreboenden ner, personal sades upp i 100-tal och man lovade som vanligt guld och gröna skogar men bjöd de äldre på kalhygge. Lötsjögården i Hallonbergen var gravt eftersatt när det gällde trivsel bland boende och personal, för att inte tala om underhållsmässigt. Ekbacken stod som ett monument över sossarnas förkärlek att ägna sig åt stordrift. De små familjära äldreboendena var blott ett minne när Sundbybergs befolkning gav sossarna foten.

Men säg den lycka som varar? Visst är det underbart, ja närmast rörande, att Helene tilltror oss moderater de närmast superhjälte-mässiga egenskaper som man måste ha när man på några månader vid rodret kan underminera, förstöra och ödelägga den gedigna äldreomsorg som sossarna byggt upp under sina 87 år. Tror sossarna verkligen att folket i Sundbyberg är så dumma att man kan använda sådana direkt absurda argument? Är det så verkligheten ser ut i Helenes innersta tankar så skulle väl damen behöva prata av sig med någon närmare verkligheten... Helene vet, Bert vet och Siyamak vet - alla tre vet mycket väl att vår bottenplacering när det gäller kvaliteten på äldreomsorgen har sitt ursprung i ett under 87 år av allt tröttare sossestyre. Det går helt enkelt inte att skylla ifrån sig hur gärna de än behöver.

Det äldreomsorgen behövde var ett nytt styre, med en ny syn på gamla problem och med nya lösningar på de utmaningar som låg framför personal och boende i äldreomsorgen. De boende behövde frihet att påverka sin vardag, de anställda behövde möjligheten att påverka! Vi påbörjade ett arbete för att lyfta äldreomsorgen, men herrar Spira och Wijkman bestämde sig för att sparka undan benen på folkviljan och med den en gryende framtid för en eftersatt äldreomsorg. Nu är vi tillbaka i en situation där maktfullkomligheten regerar, där tröttheten tagit över och där de gamla lösningarna som inte fungerar grävts upp igen.

Väljarna valde förändring, förnyelse och visioner - det man nu får är motsatsen.