FULLMÄKTIGE, MASSMEDIALT GENOMSLAG OCH DRÖMMAR...

Jag har viss erfarenhet av att paddla kanot i det verkliga livet också...

Det var ett rätt tråkigt kommunfullmäktige faktiskt. Gnabb och gnäll, och en fråga om en utbyggd simhall vs ett utomhusbad som var uppe till debatt i tre olika skepnader. Segt, lojt och inte alls så stimulerande. Men så hände något som fick mig att reagera, sosseriets politiska sekreterare Sofie smög sakta ner till kommunstyrelsens ordförande Helene Hellmark-Knutsson med sin laptop i nävarna. Det tittade ner på skärmen, fnittrade och tittade av någon outgrundlig anledning på mig - denna diskreta och icke alls så tilltalande gråa figur som mest satt och gäspade på ersättarbänken...

Vad hade hänt, varför var jag helt plötsligt ögongodis för mina politiska motståndare? Hade någon komprometterande bild på undertecknad nått Sofies och Helenes ögon? Datorn lyftes efter någon minut över till Nathalie Sundesten-Landin, även hon sosse och hon skrattade till. Jonas Nygren, ordförande i Barn- och Utbildningsnämnden, tittade också till skärmen och fäste omedelbart blicken på mig med ett leende på läpparna. Nu såg jag vad som fått mina politiska motståndare att reagera - det var min blogg! Bilden på de ludna rosa handklovarna i kombination med den oranga loggan för "Alliansens vänner" syntes tydligt trots avståndet.

Tankarna började snurra, jag fick yrsel, knäsvagheten slog till och pulsen gick upp till 200. Vad hade jag skrivit egentligen? Och i vilket sammanhang? Minnet sviktade men jag hade för mig att jag för en gångs skull varit hyfsat sansad och inte alls för utflippad när jag skrev min "Alla hjärtans dag"-blogg, men säker var jag inte. I foajén mötte jag efter några minuter såväl den LapTop-bärande Sofie och Nathalie som reflekterade över mitt bloggande. Det handlade om mina drömmar, och det handlade om att jag drömt om just Nathalie och Helene Hellmark-Knutsson för att sedan vara så uppriktig eller korkad att jag bloggade om saken.

Nyheten hade spridits från en reporter på lokaltidningen "Mitt I Sundbyberg" som sett att jag som moderat drömmer om "sossekvinns". Först av allt vill jag välkomna tidningen "Mitt I Sundbyberg":s reportrar till läsekretsen, sedan vill jag erbjuda mina fantastiska egenskaper i det skrivna ordets hantverk till tidningen utan att de måste gå via bloggen för att få ta del av mina djuplodande analyser om lokalpolitiken i Sundbyberg - Ge mig en sida, jag fyller den gärna för ett arvode som vi kan förhandla om över en pizza eller två...

Avslutningsvis vill jag bara för att tydliggöra för vad drömmarna om mina politiska motståndare handlade om och redogöra för innehållet. En tidning brukar ju ofta snedvrida information och vinkla det på de mest absurda sätt, och mina drömmar var helt oskyldiga och enbart gemytliga. Så gemytliga att jag gärna skulle se uppföljare när John Blund flugit hem till DDR... Jag ber dock att få reservera mig för minnesluckor eller förträngningsmekanismer, att minnas drömmar är svårt.

Dröm 1: Deltagare: Helene Hellmark-Knutsson samt Tokmoderaten. Plats: Fjällen. Tid: Sommar.

Av någon outgrundlig anledning så tog drömmarna med mig på en fjällvandring med kommunstyrelsens ordförande Helene Hellmark-Knutsson. Det var inte alls så jobbigt att klättra i berg, vandra eller slå upp tält i drömmarnas värld - sålunda ett optimalt sätt att uppleva fjällvärlden utan att behöva vara rädd för att tappa något värdefullt kilo. För att ytterligare förstärka det trevliga i drömmen så var miljön myggfri, vacker och solen sken på natten och värmde på dagen. Vi fiskade, bakade barkbröd och lagade synnerligen god mat på vårt spritkök. Vi var båda på ett väldigt gott humör, skrattade och mådde bra. Politiska tvistefrågor lyste med sin frånvaro, allt var guld och gröna skogar trots att vi befann oss ovanför trädgränsen...

Inga andra människor syntes till, det fanns inga farliga vilda djur. Men säg den dröm som varar för evigt, strax efter att vi hand i hand hjälpt varandra över en djup lavin och det att jag fått en personlig fråga från KSO så kom uppvaknandet abrupt...

Dröm 2: Deltagare: Nathalie Sundesten-Landin, Tage Erlander samt Tokmoderaten. Plats: Yngern. Tid: Sommar.

Av någon outgrundlig anledning så tog drömmarna med mig en kanottur med Kultur- och fritidsnämndens ordförande Nathalie Sundesten-Landin. Det var inte alls så jobbigt att paddla omkring i sjön Yngern vid Bommersvik - sålunda ett optimalt sätt att uppleva Yngern och en kanottur utan att behöva var rädd för att tappa något värdefullt kilo. För att ytterligare förstärka det trevliga i drömmen så sken solen hela tiden, vattnet var varmt och Tage Erlander stod vid strandkanten och vinkade glatt i vår riktning. Vi plumsade i vattnet några gånger och Nathalie gav mig skulden för dessa haverier men tycktes ändå tycka att turen var underbar. Det tyckte jag med, även om mina kanotturer brukar bli traumatiska... Vi klev i land på en ö som jag genom Eniro lokaliserat som Kräftholmen. Där lagade vi till en god middag i form av grillade korvar med barkbröd...

Vi värmde oss vid elden och diskuterade politik i en god anda. Vi var överens om att vi inte var överens, men vi högaktade varandra ändå. Summa summarum så var väl andemeningen i våra samtal framför den sprakande elden att det är bättre att engagera sig för sin sak och stå upp för den än att vara likgiltig och sakna visioner. Vi sov i varsin sovsäck under en bar stjärnhimmel och diskuterade livets stora gåtor utan att störas av vare sig myggor, sjöfåglar eller Tage Erlander. På morgonen paddlade vi tillbaka mot Bommersvik, och när vi kantrade för andra gången så vaknade jag...

Ni kan det som ett löfte/hot att jag närhelst jag drömmer om mina politiska kollegor, vare sig det är motståndare eller vänner så kommer detta att redogöras för på denna blogg efter bästa förmåga. Vem vet, kanske drömmer jag i natt om andre vice ordföranden i Kommunfullmäktige Bruno Jervfors nya liv på den sörmländska landsbygden i natt? Bruno tackade nämligen för sig och lämnar Sundbyberg för ett liv på landet. Trots att jag inte känner Bruno så tycker jag att det är tråkigt när kunniga och vettiga människor försvinner från det forum som fullmäktige är. Lycka till Bruno med vad Du än tar för dig!