EN RÖDGRÖN "TRUPP" I TOTAL OTAKT

Det är lätt att förstå vad som händer när de tre talas vid...

Platsen är Bommersvik, pärlan vid Yngerns strand och den numera kultförklarade platsen där Tokmoderaten i unga dagar tjafsat med Palme, värjt sig mot Unga Örnars hjärntvätt och under några sommarveckor delat tält med en jämngammal vars enda intresse var att fisa hysteriskt i det hermetiskt tillslutna tältet.

Nu är det Mona som skall ta sig till Bommersvik, med sina vapendragare och de fem arbetsgrupper som skall försöka jämka ihop tre fundamentalt olika partier vars enda gemensamma nämnare är antipatin mot regeringen - några andra byggstenar finns inte. Tittar man på den sammanställning som SvD så förtjänstfullt tagit fram över olikheter och likheter så ser man snabbt att det finns mer som skiljer än som förenar de tre. Det hade krävts ett starkt ledarskap för att kunna mejsla ut något fruktbart ur de olika byggstenarna, men någon stark ledare finns inte...

Tvärtom är det nog så att det är det svaga socialdemokratiska ledarskapet som kommer få se sitt parti glida åt vänster i var och varannan fråga, och som gång på gång kommer behöva hantera de slipade utpressarna i Miljöpartiet med silkesvantar. Se bara på kärnkraftsfrågan, där de socialdemokratiska kärnväljarna och fackföreningarna vill se den energipolitik som alliansen nu enats om, medan Mona är bakbunden av sitt samarbete med två partier som av principiella skäl hellre ser tysk kolkraft än svensk kärnkraft med välkänt resultat för miljön. I fråga efter fråga komma sosseriet få svika de sina för att blidka kommunister och miljöfundamentalister.

Själv tycker jag att de skall bli extremt spännande att följa grupperna "Storstadens utmaningar" och "En rättvis och hållbar värld". När det gäller storstad så vet ju alla att Miljöpartiet förespråkar en politik som ligger rätt nära den Pol Pot anammade när han intog Phnomh Penh 1975. Ut med stadsbefolkningen på landet, rasera infrastruktur och satsa resurserna på landsbygden, för det är ju vad som skett när miljöpartisterna kohandlat med sosseriet. Värdelösa järnvägsprojekt i Norrland har fått företräde mot trafikinfarkter både på vägar och järnvägar i storstadsområdena.

"En rättvis och hållbar värld" - de rödgrönas syn på Sverige i världen, med skepsis mot samarbete från de små partierna och i vänsterpartiets fall en strävan efter isolering. Ingen samsyn om euron, inte ens om EU eller försvars- och säkerhetspolitiken. Sossarna har genom von Sydow verkar ha nyktrat till och förstått allvaret, tomma ord eller en omprövning av en tidigare idiotisk politik, vem vet? Det man vet är de andra två partierna strävar efter ensidig svensk nedrustning, i vilken mån det nu är möjligt att nedrusta något som knappt existerar annat än i Sten Tolgfors fantasier. Att dessutom placera in en genuin kommuist som Ulla Hoffman och ett rattfyllo som Per Gahrton i gruppen borgar ju för vett och sans i dessa förhandlingar.

Det är i grunden en koalition av ovilliga, där som sagt enbart motviljan mot alliansen enar men där viljan att jämka är på gränsen till noll. Hur som helst skall det bli kul att följa Mona i arbetet med att försöka få ihop det nya alternativet, ett alternativ som är tydligt och tilltalande för väljarkåren - NOT!

Länk: SvD, SvD2, AB