KICKI GÅR - TOKMODERATEN KOMMER...?

"Jag var där" - Var det på Cinderella vi såg början till slutet?

Ibland vet man ju inte riktigt vad som är verkligt och overkligt men när jag vaknade denna morgon så var det med den fasta övertygelsen om att jag någon gång under natten fick en påringning från de Nya moderaternas bloggande valberedningsordförande Kent Persson. Mitt idoga bloggande, mitt kroniska rövslickande och min trevliga uppsyn i kombination med att jag ibland bär kläder med kent-logga på hade gjort att Kent Persson fått upp ögonen för mig. Tokmoderaten som vice ordförande i Moderaterna, skulle det kunna bli bättre?

Under det samtal som jag minns så väl men som det inte syns något spår av på samtalslistan framkom det att valberedningen gärna ser att en ny landsfader, en vän av de gamla hederliga moderata kärnfrågorna tog plats i partistyrelsen. Dessutom sökte man en person med politisk fingertoppskänsla, ödmjukhet och som med den största seriositet tar sig an sina uppdrag i politiken och vem passar bättre in där än just jag. Visst blev det frågor om familjesituationen, och där blev svaret "Jag har fyra söner, i övrigt inga kommentarer men att gå på Swingers-klubb ligger mig väl inte i fatet?", det blev frågor om jag missbrukar och svaret blev "Bara viagra, mat och morfin" - sålunda inga hinder i vägen. Att jag redan idag känner att politiken med mina uppdrag i lokalpolitiken i Sundbyberg är hyfsat betungande med en Time-out i höstas gjorde dock ingen skillnad. När Kent frågar svarar jag ja...

Det känns ju samtidigt synd att utnyttja Kickis, Kristina Axén Olin för er som inte känner henne, avgång för att klättra upp några pinnhål på den stege som skall leda mig till makten. Kicki och jag har åkt Cinderella tillsammans och det var första och sista gången vi sågs. Kicki och statsministerfrun stod tillsammans med två gråa herrar som jag tror var Sten Nordin och Erik Langby och tog emot mig när jag efter en magisk löparinsats vann tävlingen "Första moderat ombord". När Filippa kramade om mig såg jag hur Kicki med trånande blickar tittade på den elitidrottsman som så tappert sprungit så långt. Eftersom jag senare under kvällen av någon outgrundlig anledning blev närmast okontaktbar så kunde jag inte fördjupa mina kontakte med de två kvinnor som så uppenbart slogs om min gunst. Det var så jag träffade Kicki, 15 sekunder på Cinderella och sedan var det över...

När jag hyfsat tidigt lämnade mina partikollegor att hångla upp varandra för att söka mig till den hytt som längtade efter mig blickade jag ut över den köttmarknad som är en synonym till dansgolvet på Cinderella, och det måste vara på denna plats och i denna situation som den fantastiska låten av The Killers "Human" skapades. "Are we human, or are we dancers?"



Denna minnesvärda resa var som sagt den enda gången jag ocjh Kicki träffades om än som hastigast. Frågan jag ställer mig när nu damen beslutat överge politiken helt och hållet är "Skulle jag tagit hand om Kicki, gett henne stöd i den kalla politiska miljön och visat att även vi moderater kan ha känslor och göra politiken kul?" Jag kunde ha räddat henne, men jag var en egoist som hellre såg till min egen vinning. Jag är ledsen att det blev så här Kristina Axén-Olin, men den enes död är den andres bröd...

Och skulle jag nu mot förmodan inte blir nominerad till ny vice ordförande så har jag andra idéer om hur jag skall nästla mig in i den innersta kretsen i partiet. Mer om det följer i samband med partistämman i augusti...

Länkar: DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, Valberedar-Kent,