2008/05/01

FÖRSTA MAJ, FÖRSTA MAJ... VARJE SLITEN KAVAJ


I dag har Socialdemokraterna varit ute och promenerat i vårsolens sken. Redan när jag i morse lämnade Stockholm Södra för att ta mig hem efter ett nattpass så var det uppenbarligen engagerade röda partifunktionärer som var på väg in till stan för att förbereda denna årets "höjdpunkt". Och alla såg ut som vilken vanlig människa som helst, inga Palestinasjalar, inga näbbstövlar, de såg ut som mig fast lite piggare...


Själv minns jag min ungdom, när min mor släppade med mig till Humlegården och tog mig med i demonstrationståget i sina försök att indoktrinera unge herr Antonsson... Visst var det trevligt, visst kände man gemenskap och visst var det mycket folk. Dessbättre formade jag under uppväxten min egen verklighet, hittade en annan ideologi och fann min politiska frälsning på annat håll, till mina föräldrars stora förtret.

Då, i slutet på 70-talet var det många som gick ut för att höras, idag är det väl de närmast sörjande som demonstrerar. I Sundbyberg uppgick tåget till 133 individer enligt synnerligen pålitliga källor ( Tack Beckerman ! ) och då hade man även med stödtrupper från Solna. Detta i en stad, där Socialdemokratin styr mot folkviljan, i en stad där de annars alltid varit starka men nu bara är näst största parti och där arbetarrörelsen i länet alltid haft ett starkt fäste. 133 personer, det är inte många... Vi har alltså en helgdag för att 1.4 promille av Solnas och Sundbybergs medborgare skall få möjlighet att demonstrera, skrika slagord och ha en folkfest. Inte så rationellt i mina ögon, men jag är ju cynisk.

Östros talade i Sundbyberg. Han talade om att vi Moderater nedmonterar fackföreningsrörelsen. Och jag som tycker att vi är alldeles för snälla mot facket. Låt gå om facket tänkte på sina medlemmars bästa i alla lägen och tog av sig sina ideologiska skygglappar, då kanske det skulle finnas ett existensberättigande för denna typ av organisation. Men när man förbehållslöst hyllar en aktör på den politiska arenan oavsett vad dessa Sossar gör försvinner trovärdigheten. När man pumpar in pengar i samma parti får man förstå att vi som inte delar idealen försvinner. Själv tycker jag att alliansregeringen är alldeles för snäll mot LO och de andra, men det är min högst personliga inställning...

Inga kommentarer: