NATTÅNGEST - PÅ JOBBET ISTÄLLET FÖR GARBO...

En dag då jag väntade på ett viktigt besked har passerat. Nu får jag sväva i ovisshet hela helgen till min stora förtvivlan. Dessutom ringde min fantastiska vän Erica och frågade om jag inte skulle följa med henne och ett antal undersköna kvinnor ut på Grand Garbo, ännu mer ångest... Jag jobbar nämligen, och att sjukskriva sig en fredagkväll för att gå ut och umgås med lite etyl i kroppen är ju lite lågt, för att inte tala om dyrt. En karensnatt går ju på över 1000 kronor.

Att gå ut på krogen är ju trevligt, speciellt nu när man har återfått en viss frihet. Själv går jag inte ut för att ragga upp ett tilltänkt offer av det motsatta könet, jag föredrar istället när vänskap utvecklas till något mer. Konservativ? Javisst är jag det, men det är också så att jag vet mina begränsingar i raggandets konst. Självsäkerheten som uppenbarligen tilltalar kvinnan lyser ju med sin extrema frånvaro, jag dansar som en berusad sjöelefant och är allmänt tafatt. Inte lätt att få någon intresserad då...

Sedan har jag ju inte läst boken "Spelet", som enligt ryktet skall få den mest patetiske man att hitta rätt på nattklubbens köttmarknad. Men därmed inte sagt att det inte är roligt att gå ut, det är det faktiskt. Man kan ju till exempel se hur en stackars tjej får engagera sig i något som närmast är att likna med avvärjningsstrid mot horder av adrenalinstinna och kåta karlar som bara skall ha ett dopp i grytan under natten. Det finns nuförtiden forskning som visar att raggandets konstform är praktiskt taget oförändrad sedan medeltiden. Denna forskning stärker mig i min bild av att en berusad, sexuellt frustrerad karl är det närmaste ett djur människan kommer...