Så har Putin tagit ett steg åt sidan och släppt fram sin arvtagare Medvedev till presidentämbetet i vårt östra grannland. Låt oss hoppas att det som Medvedev säger i sitt installationstal blir verklighet, att vi får se ett Ryssland där kritiska journalister tillåts säga sin mening utan att riskera sina liv, att man värnar den personliga friheten för sina medborgare och att man på så viss kommer på rätt spår i sin utvecklingen mot en välfungerande demokrati. Låt oss hoppas...
Men jag är ju som alltid lite skeptisk till vad som sägs inifrån Kreml. Ryssland har ju inte gått åt rätt håll under Putins tid, inte vad det avser demokrati, yttrandefrihet och respekt för sina grannar. Den gode Putin skall ha all heder för att ha lyckats få sitt land till ett ökat välstånd, för att ha gett fler ryssar möjligheten att leva på sina löner men det är inte på de frågorna jag ser hotet från öst.
Hotet från öst ligger ju inte i att ryssen får det bättre utan i att man än i dag ser sig tvungen att försöka styra alla sina gamla sovjetrepubliker och allierade, med hot om våld och andra påtryckningar. Just nu är det den suveräna staten Georgien som ligger i skottlinjen, tidigare har mitt andra hemland Estland fått känna av Putins utrikespolitik. Det är inte alltför pessimistiskt att tro att den oro som idag finns i gränsområdet mellan Ryssland och Georgien faktiskt kan utvecklas till ett fullskaligt krig. Redan i fredstid skjuter ju ryskt stridsflyg ner georgiska spaningsplan över Georgiskt luftrum och mer rysk trupp anländer dagligen till de av Ryssland hyllade georgiska utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien...
Här kommer vi nu få se Medvedev bekänna färg, om han är en president med en egen vilja, och inte en marionettdocka åt den Putin som nu blir premiärminister. Låt oss hoppas på en stark president, med en egen vilja och en ambition att leva i harmoni med alla sina grannar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar