NU ÄR DET FLER SOM VAKNAR UPP...

Äntligen, det finns ännu hopp... När nu till och med moderata riksdagsmän och andra företrädare inom alliansen verkar ha insett varthän försvaret av Sverige är på väg, och dessutom reagerar finns det hopp om bot och bättring.

För bara 3 timmar sedan var jag ute på hembesökskampanj i Ursvik, en av stadsdelarna i hemstaden Sundbyberg. Jag träffade många trevliga människor varav en var besviken på det parti jag representerar på grund av just hur man hanterar försvaret. Vad skulle jag säga? Skulle jag knipa käft och säga att vi moderater ändå är det mest försvarsvänliga partiet i riksdagen, eller skulle jag instämma i de åsikter som jag delar. Jag är ju principfast just i denna fråga, och erkände att även jag är orolig för försvaret och vägvalet vi har valt.

Den som inte lär av historien, och tar tillvara erfarenheter från tidigare generationer blir alltför ofta besvikna på denna oförmåga förr eller senare. Precis det som sker med vårt försvar i dag har hänt tidigare med välkänt resultat... På 20- och början av 30-talet slaktades vår försvarsförmåga, då freden var för evigt. År 1933 kom Hitler till makten, och 6 år senare brann Europa... Då tog det 6 år, idag räknar alla på försvarsdepartementet med ett oförändrat säkerhetspolitiskt läge 10 år framöver. Är jag ute och cyklar när jag påstår att förändringar sker snabbare i dag än på 30-talet? Den dag vi behöver återskapa försvarsförmågan kommer det vara för sent, det kommer finnas andra trängande behov i samhället och vi kommer återigen stå där med skägget i brevlådan. Naiva, patetiska och tvungna att återigen ge efter för andra länders viljor. Tack gode gud att fler verkar vakna...