MIN FEMTE FÖRLOSSNING...

Överst: Födelsedagsbarnet Mark avser sanera fasaden på Östermalms Föreningsråd.

Nederst: Ögonblicksbild från förlossningsarbetet.

Som den fyrbarnsfar jag är så har jag ju viss erfarenhet av att vara med om att hjälpa nytt liv att födas fram, och i går var det så dags igen - ett nytt kärleksbarn fick se försommarkvällens ljus i en källarskrubb på Östermalm. Det var cirka 30 stolta föräldrar som med andakt såg på när den gemensamma reproduktionen "Alliansbloggarna" klämdes fram under spännande diskussioner, skratt och allvar.

Som sig bör är man som förälder alltid extremt stolt över att ha varit med om att skapa nytt liv. Detta alldeles oavsett om kärleksbarnet skulle ha kunnat glida in i någon reklamfilm för blöjor direkt från förlossningssalen eller om det har rött, yvigt hår, är vindögd, mullig som en kåldocka och dessutom får kolik redan efter ett levnadsdygn - kärleken finns där, alltid. Hur vårt nya, gemensamma kärleksbarn "Alliansbloggarna" såg ut var lite svårt att uppfatta, då alla hade sin egen bild av skapelsen. Men kärleken vi alla kände, den var minsann gemensam.

Hursomhelst så var det två historiska timmar, då bloggare från alla de fyra allianspartierna samlades för att sent om sider ta sig an den granlaga uppgiften att börja skademinimera NetRoots monopol som politiskt nätverk på bloggosfären. Det är för sent, det finns för lite tid fram till valet för att hinna ikapp och utmana ordentligt men vi är numera ändå med på banan. Alliansbloggarnas mamma hade tyvärr ungefär samma dräktighetstid som en elefant, men nu är krystandet över och vi kan sätta igång med såväl uppfostran som inlärningsprocesser...

Jag var först på plats, och döm om min förvåning när jag medan jag med blicken letade längs fasaden på Fältöverstens "baksida" hittade ett klistermärke från NetRoots bredvid den dörr där vi skulle ta oss in på "förlossningssalen". Uppenbarligen fungerar nätrötternas underrättelseinhämtning klanderfritt, de visste var vi skulle vara, de visste när vi skulle vara och de visste hur de skulle retas. Men vi tar det som ett tecken på kärlek, på en malande oro över att få släppa efter på ett av alla de monopol som rörelsen brukar omfamna in i döden.

Mark Klamberg vigde sin födelsedags kväll för att vara med, och vi började "team-building"-processen genom att unisont stämma upp i både den accepterade och den förbjudna versen ur "Ja må han leva". Medan fyra "Hurra"-rop ekade i källarskrubben på Östermalms Föreningsråd så överlämnades en hyfsat unik Tokmoderat-keps till en synbart rörd Mark. Därefter presenterade sig alla för varandra, och det var angenämt att få både en röst och ett ansikte på den där bloggaren vars innersta funderingar jag läst någon gång.

Martina Lind, Politometerns underbara mamma, berättade förtjänstfullt om den politiska bloggosfären - om styrkor, svagheter, om arbetsmetoder och utmaningar. Det var en bra start för att förstå lite av dynamiken i det skeendemönster vi nu skall ta oss an. Plågsamt tydligt var det att se att sossarna ännu så länge äger scenen, om än utmanade av ett parti vars drömmar om Riksdagen kommer att stanna vid just drömmar - Piratpartiet. Moderaterna underpresterar, Folkpartiet och Centern kämpar på medan KD lever i smymundan med Soilander som ljuset i tunneln. För att få vårat kärleksbarn att växa sig stark och självsäker krävs det därmed ett gediget arbete tillsammans - grunden till detta är nu lagd.

Därefter tog födelsdagsbarnet Mark med oss på en vandring in i fiendeland, till NetRoots självbild, till deras taktik och arbetssätt. Det är svårt att inte imponeras av det man har åstadkommit och den känslan har jag ju haft sedan länge. Det vi nu skapar är inte NetRoots v.2.0, alls icke - det är en skapelse för att ge oss verktyg och medel att påverka på samma sätt som de påverkar. A och O är att ta för sig i bloggosfären, att sätta agendan och kväsa eventuella utspel från motståndarsidan i sin linda.

Gruppdiskussioner och debatt tog vid, och jag tror att alla i lokalen kände sig halvklara när det var dags att bryta upp. Själva förlossningen är över, barnet skriker efter kärlek och det är nu vi får anstränga oss till det yttersta för att med gemensamma krafter se till att barnet får växa upp i ett Sverige där kvoterad föräldraförsäkring är tabu, där den personliga friheten står över kollektivets förtryck och där vi alla hjälps åt att se till att inte den där tanten som pratar som en överspänd dagisfröken får något att säga till om.

Med på förlossningen var Amanda Brihed, Mark Klamberg, Seved Monke, Peter Kjaellkvist, Hans Åberg, iMike, Rasmus Jonlund. Mary X var tyvärr inte med oss fysiskt, men väl i anden och genom att hjälpa mig med bilderna till detta inlägg - Tack!!!