Efter att ha vevat mot både Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde och MUF:s ordförande Niklas Wykman för deras grava enögdhet när det kommer till det som har hänt, det som händer och det som med största sannolikhet kommer att hända i Mellanöstern. I dag var det så dags igen, i dag var det Veronica Palm - en av sossarnas galjonsfigurer som gjorde bort sig på ett sätt som fick mig att klassa henne som något som var på gränsen till antisemit...
Facebook är bra, och när en av vännerna på just Facebook leder in mig mot Veronica Palms blogg och inlägget "Undrar du också 'vem dom utvalda skall skall bränna nästa gång'?". Jag såg en dekapitering framför mig, när en av sossarnas påläggskalvar gör sitt absolut bästa för att ytterligare polarisera en konflikt där ena sidan demoniseras och den andra sidan glorifieras - en konflikt där gråskalan inte syns, där svart står mot vitt.
Det kom några kommentarer till Palm, där tonen var rå, hård men ack så sann - Veronica Palm hade skrivit ett blogginlägg i affekt, något man bör akta sig för när man sitter i hennes position. Hon gav sig på Israels folk och hånade dessa för att man anser sig vara Guds utvalda folk, Palm ironiserar över andra människors tro för att vinna billiga poänger, allt är absurt sjukt. Så långt var det ju lätt att såga Palm på samma sätt som jag sågat Wykmans sjukliga pro-Israelism och Lindes minst lika sjukliga pro-Palestinism. Men hon hann puddla, Veronica Palm...
Väl hemma vid datorn hade jag inget annat att göra än att konstatera att Palm hann före, att hon uppenbarligen fattade att det hon hade skrivit var helt åt helvete om hon ville ha en politisk framtid. Pudeln kom fram, alla som hade missförstått Veronica Palms förra inlägg fick en ursäkt och Palm bredde på om sin vilja om tvåstatslösningar, fred, frihet och säkra gränser. Det är ju skönt med folk som Veronica Palm som iallafall tycks förstå att man har haft fel, men ursäkten suddar tyvärr inte bort den där rubriken "Undrar du också vem 'dom utvalda skall bränna nästa gång'?" - där Veronica Palm trots pudlande och ursäkter i efterhand har placerat sig i skrået av de som dömer ena sidan och friar den andra. Jag hoppas att ursäkten är riktad mot "dom utvalda", och inte bara mot oss som störde oss på retoriken - jag hoppas...
En kväll som denna, när svallvågorna efter Ship to Gaza och de israeliska patrullbåtarna fortsätter att slå in över såväl Gazas som Israels kuster, kan jag inte låta bli att fundera på hur socialdemokraterna hade hanterat sådana snedsteg som Palm släppte idag och som Ilmar Reepalu har låtit oss prenumera på under senare tid? Hade Göran Persson med sin kippa låtit en enkel och svart-vit retorik stå oemotsagd eller hade ordförande Persson tagit dumskallarna i örat? Förmodligen...
Det finns andra sossar som formulerar sig bra mycket bättre än Palm, och som inte kommer att behöva ta fram pudeln för rastning. Thomas Bodströms postning i ämnet ligger extremt nära mina egna synpunkter, och det är ett inlägg som balanserar upp Palms klavertramp. Ett annat inlägg som faktiskt utmanar mig på min egen arena är Westerholms postning om Absurdistan. Läs!
Inlägg
1 kommentar:
De bilder som har kommit fram talar ett väldigt tydligt språk i skuldfrågan. De israeliska soldater som firades ner en och en blev snabbt övermannade och fick kämpa för sina liv.
Det har kommit många skrämmande uttalanden från ledande socialdemokrater under det senaste året. Det verkar onekligen som om vänsterfalangen har tagit över partiet. Att Broderskapsrörelsen samarbetat med anarkister och Muslimska Brödraskapet i den här aktionen bådar inte gott för Sveriges framtid.
Thomas Bodströms inställning inger hopp. Är det en spricka inom S som håller på att vidgas och som kan leda till en splittring i partiet ? Ja, vi får hoppas det, för demokratins skull.
Skicka en kommentar