När jag satt och njöt över morgonens texter på Expressens site så hittade jag en text jag inte riktigt visste hur jag skulle förhålla mig till. Katerina Janouch skrev om våra svenska politikers erotiska kapital, hur man kan använda sina djuriska lustar och ett mer spännande liv för att vinna väljare. En omfattande genomgång av hur man eventuellt kan se på våra högsta politiska högdjur ur ett erotisk perspektiv som landade i något osammanhängande svammel som jag inte begrep mycket av. Maria Wetterstrand målas upp som dominant, Maud som en mix av en urmoder och en kinkyqueen medan Fredrik/Filippa bara är så spännande...
Sanna Rayman, SvD:s fantastiska ledarskribent förfasas över det Katerina Janouch nu dragit fram, en sexualisering av valrörelsen - och för en gångs skull så är inte Sanna och jag på samma våglängd.
Sanna skriver "...Men jag kommer aldrig beskriva den som "pirrig" och jag kommer aldrig referera till Lars Ohly som förste älskare eller beskriva hans partner som ett erotiskt laddat PR-trick.
Nä. Min innerliga förhoppning är istället att denna artikel inte är locklyftet på den Pandoras Ask som ger oss en idelig sexualisering av valrörelsen. Det vore rätt jobbigt. Låt oss för all del släppa frågan om partiledarnas fertilitet och virilitet och grunna på politiken i stället. Snälla?"
Varför inte grunna på både och Sanna? Själv vill jag se en spännande och utmanande valrörelse där väljarna får all information de behöver och lite till - och då kommer ju partiledarnas förmågor i sänghalmen in som ett naturligt steg. Just det steget tog Katerina Janouch i Expressen, och jag marscherar efter i ambitionen att sexualisera valrörelsen lite till. Jag tvekade några mikrosekunder när jag såg att bloggkollegan Kent med största sannolikhet dömer även det här inlägget som "skräp" men min konstnärliga integritet vägde tyngre än att hela tiden vara till lags...
Genom olika källor och stora öron så har jag för avsikt att i detta inlägg öppna Pandoras Ask lite på glänt och avlöja hur partiledarna och språkrören låter när det "går" - det sägs ju att man aldrig är så ärlig som när man når klimax, ärlighet och politik påstås ju vara i symbios...
Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna och roligast i gänget är extremt förutsägbar när han på mild småländska bräker fram "Åh Gud, åh Gud, åh store Gud!"
Maud Olofssons beteende bekymrar enligt ryktena maken en aning. Med norrländsk falsettröst hörs "Åh Rut, åh Rut, åh RUT!!!" när de har kommit så långt. Maken Olofsson sägs vara bekymrad över att Maud umgåtts för mycket med sin partivän Fredrick Federley och Ursula af Drakbane.
Jan Björklunds tidigare karriär som officer präglar också arbetet i sänghalmen om jag skall tro på mina källor. "Rättning mittåt!" är ordern som skriks ut i det Björklundska sovrummet när magasinet töms.
Fredrik Reinfeldt har tagit sin uppgift som statsminister på största allvar och det är väl därför föga förvånande att hans mantra vid själva ejakulationsögonblicket lyder "Jag GÅR sida vid sida med folket, vars förtroende jag bäääär...!"
Så långt Alliansens företrädare, men trots att det kan vara svårt att ta till sig så har även oppositionsledarna ett liv där sex och samlevnad finns med som en krydda i en annars torftig och gnällig tillvaro.
Mest ung, mest viril och enligt Katerina Janouch presumtivt dominant är ju språkröret Maria Wetterstrand. Har man små barn kan man inte vara lika ohämmad som kollegorna med betydligt vuxnare barn, och det speglar sig i ett tyst väsande "Friiiiiiiiååååår...".
Att Marias skäggiga kollega Peter Eriksson kan vara mer spontan och ljudlig, och bor man i vildmarken så är det ju ingen som hör dig skrika av vällust. Eriksson förbereder sitt eget tillbakadragande med det egna ordet "Utslussning!".
Lasse Ohly är ledare för ett av de mest oförutsägbara partierna, Vänsterpartiet, men Ohlys brunstläten är formade sedan lång tid tillbaka och grundas på hans ideologiska mentor Karl Marx funderingar. Sålunda kan följande ord höras eka över Årstaviken när fullmånen lyser upp Stockholms södra närförorter... "Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister! Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister!! Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister!!!".
Slutligen Mona Sahlin, oppositionens strålande stjärna och galjonsfigur. Mona och maken Bosse må vara både äldre och mer utslitna när det kommer till "erotiskt kapital" men de får enligt uppgift till det både i bostaden och i den med körförbud belagda Volvon när lusten kommer över paret. Att Mona under senare år börjat hacka som en gammal repig LP-skiva får sina konsekvenser ända in i sängkammaren. "Stupstocken! Stupstocken!" är det Sahlinska mantrat.
Sanna Rayman, SvD:s fantastiska ledarskribent förfasas över det Katerina Janouch nu dragit fram, en sexualisering av valrörelsen - och för en gångs skull så är inte Sanna och jag på samma våglängd.
Sanna skriver "...Men jag kommer aldrig beskriva den som "pirrig" och jag kommer aldrig referera till Lars Ohly som förste älskare eller beskriva hans partner som ett erotiskt laddat PR-trick.
Nä. Min innerliga förhoppning är istället att denna artikel inte är locklyftet på den Pandoras Ask som ger oss en idelig sexualisering av valrörelsen. Det vore rätt jobbigt. Låt oss för all del släppa frågan om partiledarnas fertilitet och virilitet och grunna på politiken i stället. Snälla?"
Varför inte grunna på både och Sanna? Själv vill jag se en spännande och utmanande valrörelse där väljarna får all information de behöver och lite till - och då kommer ju partiledarnas förmågor i sänghalmen in som ett naturligt steg. Just det steget tog Katerina Janouch i Expressen, och jag marscherar efter i ambitionen att sexualisera valrörelsen lite till. Jag tvekade några mikrosekunder när jag såg att bloggkollegan Kent med största sannolikhet dömer även det här inlägget som "skräp" men min konstnärliga integritet vägde tyngre än att hela tiden vara till lags...
Genom olika källor och stora öron så har jag för avsikt att i detta inlägg öppna Pandoras Ask lite på glänt och avlöja hur partiledarna och språkrören låter när det "går" - det sägs ju att man aldrig är så ärlig som när man når klimax, ärlighet och politik påstås ju vara i symbios...
Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna och roligast i gänget är extremt förutsägbar när han på mild småländska bräker fram "Åh Gud, åh Gud, åh store Gud!"
Maud Olofssons beteende bekymrar enligt ryktena maken en aning. Med norrländsk falsettröst hörs "Åh Rut, åh Rut, åh RUT!!!" när de har kommit så långt. Maken Olofsson sägs vara bekymrad över att Maud umgåtts för mycket med sin partivän Fredrick Federley och Ursula af Drakbane.
Jan Björklunds tidigare karriär som officer präglar också arbetet i sänghalmen om jag skall tro på mina källor. "Rättning mittåt!" är ordern som skriks ut i det Björklundska sovrummet när magasinet töms.
Fredrik Reinfeldt har tagit sin uppgift som statsminister på största allvar och det är väl därför föga förvånande att hans mantra vid själva ejakulationsögonblicket lyder "Jag GÅR sida vid sida med folket, vars förtroende jag bäääär...!"
Så långt Alliansens företrädare, men trots att det kan vara svårt att ta till sig så har även oppositionsledarna ett liv där sex och samlevnad finns med som en krydda i en annars torftig och gnällig tillvaro.
Mest ung, mest viril och enligt Katerina Janouch presumtivt dominant är ju språkröret Maria Wetterstrand. Har man små barn kan man inte vara lika ohämmad som kollegorna med betydligt vuxnare barn, och det speglar sig i ett tyst väsande "Friiiiiiiiååååår...".
Att Marias skäggiga kollega Peter Eriksson kan vara mer spontan och ljudlig, och bor man i vildmarken så är det ju ingen som hör dig skrika av vällust. Eriksson förbereder sitt eget tillbakadragande med det egna ordet "Utslussning!".
Lasse Ohly är ledare för ett av de mest oförutsägbara partierna, Vänsterpartiet, men Ohlys brunstläten är formade sedan lång tid tillbaka och grundas på hans ideologiska mentor Karl Marx funderingar. Sålunda kan följande ord höras eka över Årstaviken när fullmånen lyser upp Stockholms södra närförorter... "Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister! Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister!! Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister!!!".
Slutligen Mona Sahlin, oppositionens strålande stjärna och galjonsfigur. Mona och maken Bosse må vara både äldre och mer utslitna när det kommer till "erotiskt kapital" men de får enligt uppgift till det både i bostaden och i den med körförbud belagda Volvon när lusten kommer över paret. Att Mona under senare år börjat hacka som en gammal repig LP-skiva får sina konsekvenser ända in i sängkammaren. "Stupstocken! Stupstocken!" är det Sahlinska mantrat.
Kvällen har gått över i natt, och jag har med detta inlägg öppnat den Pandoras Ask som Sanna Rayman vill se stängd. Mörkret utanför fönstret får mig att fundera på Kents blick när han ser att jag publicerat en hel soptipp med skräp. Förlåt mig, Sanna och Kent - det gick bara inte att låta bli...
Länkar: Sanna Rayman, Katerina Janousch, Johan Westerholm
Länkar: Sanna Rayman, Katerina Janousch, Johan Westerholm
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar