För det första så anser jag att man borde ställa den regering som beslutade om att stänga ner Barsebäcks fullt fungerande kärnkraftverk inför någon Miljödomstol. Genom ett klubbslag och ett antal knapptryckningar gjorde man Sverige beroende av smutsig, importerad el från andra länder. Regeringen var Persson-ministären, och på den tiden tänkte hela Centerpartiet som de två milt förvirrade tanterna som nu sätter sig på tvären mot en hållbar svensk energipolitik och för en bättre miljö. Centern gjorde upp med regeringen och dess stöttepelare och Barsebäck gick i graven...
Många är de som från motståndarsidan anklagar Centern för att svika sina ideal, att sudda bort konturerna som ett grönt Alliansparti - inget kunde ju vara mer fel. Det är miljövänligt att bygga nya och mer effektiva kärnkraftverk, det är grönt tänkande att se till att behovet av importerad, smutsig kolkraftsel blir en gammal mardröm som vi klarar oss utan. Centerpartiet har utvecklats, och även om man inte kommit så långt som oss Moderater, Folkpartister och även det gamla Linje 3-partiet Kristdemokraterna i sin kärlek så är man med på noterna - bortsett från en gammal skådis som verkar ha spelat sig själv i "Svenska Hjärtan" och en stolla som fått för sig att vårt avfall skall bli kärnvapen.
När Greenpeace denna morgon stod utanför Riksdagen och uppmanade de centerpartistiska ledamöterna att "vägra vara röstboskap" så kunde ju faktiskt vi, en klar majoritet av svenskarna som ser kärnkraften som något bra, ha uppmanat sossarnas diton att vägra vara röstboskap. Känslan av att vara kidnappad av såväl Miljöpartiets som Vänsterpartiets verklighetsfrånvända energipolitik måste kännas som en syl in i den ideologiska ryggraden hos alla de sossar som innerst inne förstår vikten av billig el för vår el-intensiva industri.
Men om våra borgerliga partipiskor ibland bara viner lite lätt och utan att smärta så är det helt annorlunda på sosseriets sida. Där vågar ingen göra sin röst hörd, där dansar alla enligt ledningens pipa - det självständiga tänkandet har flyttat från hjärnan till stolgången. I den här frågan har sossarna sina väljare emot sig och det vet man, men maktgirigheten kostar på...
Det blev en lång dags färd mot natt, och många var de som skulle upp i talarstolen och göra sin röst hörd. En av de bästa var Folkpartiets egen kärnkrafts-agent, Carl B Hamilton som höll Alliansfanan högt när han krasst konstaterade dagens sanning att det är sossar och inte centerpartister som är mest ur fas med sina väljare i den här frågan.
Kärnkraften kan bli, och får gärna bli en valfråga om ni frågar mig. Vi har folket i ryggen och till skillnad från den där folkomröstningen för 30 år sedan behandlar vi nu frågan när folk kan tänka klart och inte när alla var vettskrämda efter ett haveri och en film om en härdsmälta. Året var 1980 och jag var 12 år då, när Harrisburg var namnet på allas läppar och Kinasyndromet skrämde slag på alla som gick på bio. Även jag var emot, även jag bar en gul knapp med en röd sol med texten "Atomkraft nej tack" - jag ett barn, jag var ännu dummare då än vad jag är nu och jag var rädd. Centerpartiet har också blivit något mindre rädd, lite smartare...
Trots Tjernobyl, trots Harrisburg så har jag blivit en vän av kärnkraften. Behovet av energi finns ju oavsett vad Miljömupparna försöker tuta i oss, och vi behöver snart ersätta våra åldrande kärnkraftsverk med något nytt. Vad finns det som kan täcka behoven, Thomas Eneroth? Vad kan ni sossar trolla fram som inte Alliansen redan jobbat fram - bortsett från importerad, smutsig el och floskler som får kärn-sossen att tappa hakan. Jag är stolt över att Alliansen denna dag fick igenom en energipolitik för verkligheten - inte baserad på önskedrömmar och makthunger som motståndarsidan. Kärnkraften är och förblir Energi för Sverige.
Avslutningsvis, ett fyrfaldigt leve för kärnkraften - leve den! Hurra! Hurra!! Hurra!!! Hurra!!!!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar